Man kan få reda på ganska så mycket om en person bara genom dens kroppsspråk. Man säger ju även att 80-90% av det man "säger" är inte orden man använder. Jag tänkte dela med mig av lite tips på hur man kan märka om någon kanske inte talar sanning:
1.) Personen använder inte ordet "jag" så mycket.
När något är självupplevt så brukar man berätta det ur sin egen synvinkel men om man ljuger så kan det bli mer generellt t.ex. "det var mycket folk där" istället för "jag träffade på många där".
2.) Kroppsspråket minskar.
När man berättar om något man själv har varit med om så lever man sig in i berättelsen, man vill att den som man berättar det för ska "känna" samma sak som man kände och verkligen förstå hur det var. Men om man inte upplevde det själv så finns inte "känslorna" som man får av upplevelsen där och därför minskar känslouttrycken och kroppsspråket.
3.) Man tvekar mindre.
Ofta så är lögner inövade (kanske bara "i huvudet") för att man måste gå igenom historien. Kolla så att den håller osv. Men om man har upplevt något själv så behöver man inte gå igenom historien, man brukar minnas det mesta. Men man har kanske inget färdigt "manus" så det kan bli en hel del "öh".. "eh".. emellanåt om man inte ljuger. Det kan bli hopp i historien fram och tillbaka när man kommer på något man ville berätta, men som man glömde (också tecken på att man talar sanning). Men om man ljuger så tänker man ofta också att man inte vill verka tveksam, utan man vill verka säker på sin sak (och alltså verka mer som om man talar sanning).
4.) Mindre ögonkontakt.
Detta har nog dom flesta hört förut, att man har svårt att se någon i ögonen när man ljuger och det stämmer. Oftast så tittar man lite åt sidan eller inte rakt in i personens ögon.
Det går förstås att träna på dessa saker och bli en duktigare lögnare. Men oftast är det faktiskt enklare att hålla sig till sanningen!
8 kommentar(er)
