bambi

Varför låtsas att man tycker om barn?
För ett par dagar sen så var jag inne i en butik där försäljaren skulle hålla på och smöra och prata en massa med barnen. Det märktes tydligt att han egentligen inte alls gillade barn. Jag vet inte, men det liksom lyser igenom. Så varför låtsas?

Jag själv var inte ett dugg intresserad av barn innan jag blev gravid. Jag ville helst inte hålla i ett barn, inte prata med dom (dom kunde ju säga så konstiga saker!) och verkligen inte försöka leka med dom! Jag hade aldrig bytt en blöja innan jag gjorde det på Zack. Jag visste inte hur man skulle prata med barn eller umgås med dom innan jag själv fick barn och dom få gångerna som jag försökte leka eller skoja med andras barn så blev det bara så konstlat. Det märkte nog alla. Så jag gjorde inte det så ofta, varför låtsas?

Nu när jag är mamma själv så gör det absolut inte mig någonting om folk inte bryr sig om mina barn. Jag förstår dom. Barnen är det viktigaste i mitt liv, men mina vänner delar inte alla min åsikter och intressen och det behöver dom verkligen inte göra heller! Hellre att dom inte bryr sig än att dom låtsas ha ett intresse. Barnen måste faktiskt inte alltid vara i centrum. Sen så har jag ju faktiskt andra intressen än barnen och andra saker att prata om än dom! Men det vet nog dom flesta av mina vänner  ;)
#1 - Apan satt i granen

Jag tycker om mina barn och vänners barn. Alla andra barn eller kanske rättare sagt alla okända barn låter jag vara. Det brukar funka.

#2 - Familjen Sjöberg

Skönt att läsa att det finns människor som inte bytt någon blöja innan de själva skaffat barn. Känns som att det är en bland de här tusen grejerna som man ska ha gjort innan och en bland de andra tusen grejerna som verkar komma så självklart för vissa. Hur mycket måste/bör man egentligen veta innan? Ska man kunna rabbla upp alla barnsjukdomar, veta vilken bilbarnstol som är säkrast, hur Försäkringskassan fungerar osv.?

#3 - annah - livet som tvåbarnsmamma

Kan ju inte mer än hålla med i vad du skriver. Var precis likadan innan jag själv fick mina små. Kan fortfarande ha lite svårt för andras barn, men känns "fel" att erkänna. Som att man måste älska allas barn bara för att man har egna :)

#4 - Fia

Hej! Följer din blogg "lite i smyg" och tycker den är allmänt toppen. Nu kunde jag inte avhålla mig från att kommentera: Du har sååå rätt. Tröttsamt att så många fortsätter att låtsas. Dessutom anser jag (som många andra) att det är omöjligt att "tycka om barn" i allmänhet. Det är ju lika absurt som att "tycka om vuxna". Barn är ju personer, inte söta husdjur eller så... En del kommer du att gilla, andra inte.

#5 - Tess

Vad härligt att läsa att man inte är ensam! Jag brydde mig inte heller så mycket om barn innan jag fick barn och hade aldrig bytt en blöja innan Connor. Ändå gick jag barn och fritid, kan verka lite konstigt. Men jag riktade in mig på äldre barn då jag gick där, "dagis" var inte riktigt min grej. Jag kände mig otrygg med mindre barn och trodde att jag skulle "ha sönder dem". Nu, efter inte ens en månad med Connor, så är jag mycket säkrare och trygg i rollen med barn.