bambi

Vi måste lära våra barn att dom inte alltid måste följa statistiken!

För snart 2 år sen, när vi var på visning av Zacks blivande förskola så frågade jag föreståndaren om dom jobbade med genus och om dom hade en heterosexuell norm när dom berättade sagor eller om händelser. Jag tror att hon blev lite chockad av min fråga och kanske inte riktigt förstod vad jag menade.

Jag blev i allafall överlycklig när jag fick kontakt med Sagolik Bokförlag som är det enda bokförlaget som jag har hittat som har barnböcker utan en heterosexuell norm. Det är inte alltid så att prinsessan väljer en prins i slutet av boken och två manliga giraffer kan vara tillsammans.

Jag tycker verkligen att dessa böcker behövs.
Det är ett stort hål som gapar tomt annars i en barnboksvärld full med prinsessor som väljer prinsar. Tänk om något av mina barn är homosexuella och sitter och undrar om detta är onormalt eftersom det aldrig syns eller hörs någonstans.

Sagolik Bokförlag har mycket kritik, bland annat för att dom ser det hela ur det vuxnas perspektiv och att barnen inte behöver denna sortens böcker. Men hur många homosexuella är det inte som berättar om hur jobbigt det var att berätta att dom var jsut homosexuella? Så det verkar som om det behövs. Jag har inte tyckt att det har varit jobbigt att berätta för någon att jag är heterosexuell och jag vill att mina barn ska känna acceptans oavsett om dom är hetero/homo/bisexuella.

Är detta då att se det hela ur dom vuxnas perspektiv? Barn kanske inte tänker på kärlek och relationer på samma sätt som vi vuxna men ändå ska i princip alla andra barnböcker och sagor pracka på barnen en heterosexuell norm så det behövs en motvikt. Det verkar som om barnböcker måste följa statistiken, eftersom statistikt sett så är dom flesta heterosexuell så ska barnböckerna visa denna "verklighet", eftersom statistikt sett så finns det fler manliga busschafförer än kvinnliga så ska barnböckerna visa detta...osv osv... men när man kliver på bussen så är chansen rätt så stor att det är en kvinna som kör den men däremot så kanske det har krävs lite extra av henne att känna att hon också kunde bli busschafför, precis som att det nog krävs lite extra att en pojke på förskolan känner att han också kan bli förskolepedagog när han blir stor (jämfört med en flicka på förskolan). Det behövs fler barnböcker som inte bara visar det som statistikt sett är allra vanligast i vårt samhälle, för dom flesta följer inte (och vill inte) statistiken i alla lägen. Vill vi inte ge alla barn samma möjligheter? En pojke samma möjlighet att känna att han kan jobba som förskolepedagog som en flicka? Varför visar vi inte då denna verklighet också?

I en annan blogg så skrivs det: På daghemmet Egalia använder man alltså barn som medel för att uppnå vuxnas ideologiska låtsasmål. Barn kan inte försvara sig, de är helt utlämnade. Hjälp att tidigt indoktrinera barnen till könlösa låtsasvarelser finns bland annat i böcker av Anette Skåhlberg och Katarina Dahlquist som också använder barn som medel för ideologiska mål och har en HBT-agenda.

Låtsasmål? För mig så är det ett väldigt viktigt och verkligt mål för mig att visa mina barn flera delar ur verkligheten än det som statistiskt sett är vanligast eller det som förut har varit normen. Jag vill att både Zack och Leah ska känna att dom har lika stora valmöjligheter att båda spela fotboll, köra bil eller bli föräldrar. Ändå är det vanligare att vi ger bilar till pojkar (som om flickor inte ska lära sig att köra bil i framtiden?) och dockor till flickor (och ändå kräver vi senare att killar ska ta lika stort ansvar för barnen i framtiden). När barnen blir vuxna så kommer nästan samma krav att ställas på dom i vårt samhälle men ändå så behandlas dom så olika när dom är små.

#1 - Denice Grefve

Jag håller med! Det är alldeles för mycket heterosexualitet och könsuppdelning i dagens samhälle. Vi "lär" barnen att vara hetero, att vara pojkig och flickig. När jag får barn (förhoppningviss inte så lång bort) så kommer jag försöka vara så neutral med allt så långt det går. Bland annat det du nämnde med färger. Jag kommer att vara färg neutral, mitt barn kommer att ha alla färger! :D Plus att när mitt barn blivit äldre och börjat leka med tex dockor så kommer jag involvera att Barbie inte behöver vara ihop med Ken... Barbie kan vara ihop med Barbie. ;P



Tummarna upp för Sagolik Bokförlag!



kram

#2 - Rebecka

Jag har giraffboken :) Skitgullig är den. Och barnböckerna följer ju inte statistiken, eller är realistiska iallafall. Jag menar, vad är sannolikheten att barnen i gruppen är prinsessor som är tillfångatagna av drakar? Och vad är sannolikheten för att de ska hitta en talande hund? Barnböcker ska ju sätta igång barns fantasi. Det är ju bra om de blir visada alla möjligheter.

#3 - BAMBI

Rebecka Nej, barnböcker/sagor är inte alltid realistiska men dom delarna som ÄR realistiska följer oftast det som enligt statistiken är vanligast. Det är ju det som är tråkigt!

#4 - Anna Kaagaard Kristensen

Jag börjar bli dödligt less på att folk väljer att tolka genus-medvetenheten helt fel, det är ju liksom helt okej att folk tycker olika men jag blir frustrerad över att de flesta som kritiserar tänket inte ens har förstått vad det handlar om.



Det larvigaste är att det egentligen är ganska lätt att förstå, sen kanske inte alla håller med, men att förstå grunden är väldigt simpelt och när alla verkar missförstå i tid och otid så undrar jag om merparten av svenska folket lider att någon form av efterblivenhet, för när man inte kan följa ett enkelt resonemang och förstå det, då är det något som är fel.

#5 - Anonym

Tips! "Lill Zlatan och morbror raring" är bra. 2 killar som är kära i varandra och huvudpersonen är tjejen Ella som kallas Lill-Zlatan och är bra på fotboll. "Kenta och barbisarna" är boken om Kenta som älskar att leka med barbie. Pija Lindenbaum är författare.

#6 - Lena D

Äsch! Glömde mitt namn på inlägget om böckerna ovan.

#7 - Sigrid

Jättebra inlägg!! Vi har den stora turen att min syster är homosexuell och hon och hennes sambo står väldigt nära oss och barnen. De väntar dessutom sitt första barn tillsammans så här hemma kommer det redan från början vara helt självklart att man inte måste vara heterosexuell. Tyvärr så har inte alla barn ynnesten att växa upp med det som en sådan självklarhet.

#8 - Studentmamman

Jag anser att de här böckerna är oerhört viktiga för barn att ta del av och borde finnas i basutbudet på varje förskola tillsammans med de traditionella "Mamma pappa barn" böckerna. Familjer ser olika ut idag och det är viktigt att beslysa. En variation utan fördomar som lägger en bred grund för barnen uppmuntrar de till att välja sin egen väg i livet.

#9 - Sandra

Min sambo studerar faktiskt just nu inför att söka till högskolan för att han vill bli just - Förskolepedagog :). När han sa att det var det han ville göra blev jag så stolt för att han äntligen tog steget att bli något han velat länge!

Jag tror att mitt intresse för genus har påverkat honom mycket och positivt, för jag vet att han har blivit påverkad förut av vissas fördomar om män inom barnomsorgen, vilket bara är sorgligt!



min sambos syster är dessutom bisexuell och lever tillsammans med en annan kvinna - så här får barnen veta från start att det inte är konstigt att bli kär i någon av samma kön.



Tack för tipset om giraffboken m.m

#10 - Skrotmamman skrotar vidare - 14 månader mellan barnen

Egalia var vi många som bloggade om ;-) Jag tycker det är bra att normer ifrågasätts, men inte in absurdum.



Jag läste en barnbok för en släkting om "barn som kom med flygplan" och läser gärna liknande för mina barn just av den anledningen att jag vill att de får se att det finns flera olika sätt att bilda familj, eller att vi kommer från olika bakgrunder.

Kanske bara "i det lilla", men ändå.

#11 - Rockabillan

Ett till tips: Olika förlag! Också jättebra och icke-stereotypa böcker för barn. (Det är även de som gav ut "Ge ditt barn 100 möjligheter istället för 2", & en av ägarna var med och skrev den)

#12 - Tess

Så otroligt trist att argumentet som motståndare alltid kommer dragande med är att "vi vill inte att våra barn blir grå könslösa varelser". Har de fattat något överhuvudtaget? Har de ens kollat på bilder på många genusföräldrars barn? Det är otroligt sällan beige och grått som är det tongivande, istället är det riktigt färgglatt. Tycker snarare det är de könsnormativa som klär sina barn i "uniformer". Uniformer av marinblått eller rosa.

#13 - julia, mamma till 2åriga lilla busiga Aura.

spana in barn böckerna från förlaget OLIKA!

#14 - Martina

Tack för ett enormt bra och värdefullt inlägg!

Så genomtänkt och fint skrivet!

#15 - Lena -Chokladmamman

Tycker det är jättebra att du skriver såna här inlägg. Tror många föräldrar inte ens funderar i dessa banor. Jag har ännu inte köpt några böcker från detta förlag eftersom vi just nu inte läser så mycket böcker men kommer definitivt att göra det. Tycker det är viktigt att barn får se att det finns flera världar och inte bara den lilla snäva som man lever i.



Förresten så kommer vi nyss hem från att ha varit och hälsat på några där vår 7 månaders son hade fått en docka att leka lite med. Mannen i huset sa dock att "fick du en docka och leka med du hade nog hellre velat haft en traktor". Så det behövs verkligen genustänk men främst den äldre generationen är väldigt insnärjd i gamla traditioner. Tyvärr är det många yngre också som inte tänker normkritiskt.

#16 - Claire

Jättebra skrivet! Jag tycker att fler förskolor borde vara inriktade på genus och uppmuntra barnen att alla ska accepteras! Det finns för mycket könsroller i dagens samhälle.. man blir förvånad såfort en kille är sjukskörerska och inte läkare



Jag har körkort och inte min bror, som är äldre än mig.. man borde tycka (enligt normen) att han ska skämmas över att hans 4 år yngre lillasyster har körkort och inte han, men om han inte vill ha det, varför ska det vara så? För att normen säger det?



Vuxnas låtsasmål? Ja nu för tiden är ju alla uppväxta med att det ska vara på ett visst sätt, men om man börjar lära dagens barn att det inte alls är nåt fel med att killar gör "kvinnliga sysslor" och tjejer kör bil och meckar, då kommer normen bit för bit att ändras!

#17 - Anne

Väldigt intressant att läsa dina inlägg om genus. Ska försöka få vår förskola att testa det med leksakerna som du skrev i ett tidigare inlägg. Spännande att se vad de blir för reaktion då de inte är särskilt intresserade av nytänkande idéer.



Vad tycker du förresten om Barbie och liknande?

#18 - Maja

Det lustiga är ju att det inte alls är ovanligt i djurvärlden att två hangiraffer visar parningsbeteende, att späckhuggare av samma kön penetrerar varann eller att två svanpar av samma kön lever ihop resten av livet (OCH adopterar). Samma sak hos primater, valar, lejon, vargar, etc. Hos arterna schimpanser och valar är hela artern bisexuell, och brushanarna leker dragqueens. Det är ju självklart att dessa naturliga relationer också ska spegla barnböcker, annars är man ju lika hycklande som de forskare som först kallade giraffernas parningsbeteende för "lek" eller "dominanskamp".

#19 - Maja

* Arterna schimpanser och delfiner ska det ju stå, och ETT svanpar. Dödliga misstag för en biolog. :)

#20 - Killmamman

tack för tipset, alltid kul med lite boktips :)

#21 - Elin Astrid

"Föräldrar som låter sina barn gå i dagisar som förespråkar detta livstil älskar inte sina barn.

En älskande förälder gör inte så!"



Och så säger genushatarna att vi genusförespråkare är trångsynta och korkade.

Jag ska verkligen köpa Sagolikts böcker till mina framtida barn!

#22 - Sophie

Jag har insett att böcker som tex de från sagolikt förlag verkligen behövs. Varför då? Jo för att trots att vi är väldigt öppna i vår familj och pratar om allt med barnen så tycker mina 9 och 11åriga söner att det är jättemärkligt med homosexuella par. De tycker inte att det är fel men de förstår det inte.

Av den anledningen har jag bestämt mig för att köpa några böcker därifrån dels för sönernas skull men också för nyfödda dotterns. Vi bor i en liten håla på landet (mitt i småländska bibelbältet...) och homosexualitet är väl inte ovanligare här än någon annanstans men man "ser" det inte på samma sätt som i storstäderna. Så jag tror att dessa böcker är jätteviktiga för de tar bort det där mystiska, konstiga som man kan få för sig när man inte har konkreta exempel att luta sig mot.