Jag tänkte att min snart-ett-åring skulle kanske ta och lära sig att äta med sked. Jag kommer inte ihåg hur gammal Zack var när han började äta med sked, men nog allt var han runt året? Så hon fick testa till mellanmålet. Jag satt där tålmodigt och såg på när hon kladdade.... ända tills det hamnade lite på golvet. Då tänkte jag "nej, jag orkar inte med kladd på golvet!" och började mata henne som vanligt.
Jag har märkt att jag inte orkar ta mig lika mycket tid att lära Leah saker och ting som jag gjorde när Zack var bebis. Jag läser inte lika mycket för Leah som jag gjorde för Zack och leker inte lika mycket med henne. Vilken lat morsa jag har blivit! Nu får jag skärpa mig!
Men jag har hört av andra vänner också att man inte riktigt orkar engagera sig lika mycket i barn nr. 2 eftersom man har ju ett till barn att ta hand om också. Andra barnet får ofta haka på. Bra eller dåligt...? Jag vet inte...