bambi

Svar på frågestunden, del 6 - Cancer

Du kanske har skrivit nånting om det tidigare i bloggen, men jag frågar här nu ändå för att jag undrar. ^^
Förstod dina barn (inte din minsting kanske då men) någonting om vad som hände när du hade cancer? Om de blev oroade för att stämningen kanske var annorlunda eller så?
Zack visste att jag var på sjukhus när jag var borta och han såg ju mitt operationssår men han förstod nog inte riktigt allt. Han pratade lite om sjukhus ett tag efter men efter det så har han inte sagt något.

Du skrev en gång nånting om att ni skulle ta vara på livet på ett annat sätt efter cancern, bla att ni åkte på semestern och faktiskt gjorde drömmen sann att gifta er utomlands på en strand. Har du fler planer på hur ni ska njuta av livet i vardagen? Planerar ni en till resa eller sparar till något särskilt till exempel?
Vi ska till Italien i september för att fira svärföräldrarnas 60 års dagar (dom fyller/fyllde båda 60 i år). Så dom ska ha fest på Italiens hälsporre  :)

Hur gick det med ärret på halsen i Thailandssolen, vet att du var tveksam till att tejpa varje dag?
Jag tycker att det ser okej ut. Det kommer nog alltid att synas om man tittar noga, men det är inget som stör mig.
Hur har det gått med födelsemärket? Hur tog de bort det? Skar och sydde eller grävde ut det? Jag har själv tagit bort 7 st.
Jag fick faktiskt svar igår att det inte var något konstigt med det. Hon skar bort det och sydde, så jag måste komma iväg och ta bort stygnen. Vet bara inte när jag ska göra det nu när Zack har vattkoppor...

Jag undrar lite hur man återhämtar sig efter ett cancerbesked, framför allt hur du undviker att tänka på ifall det kan hända igen och döden osv och bara leva i nuet?
Jag har hört många andra med cancer säga att det är just det psykiska med ett cancerbesked som är jobbigast, även om man har blivit friskförklarad eftersom man tänker på att det kan hända igen och man har förlorat tryggheten med att "det händer inte mig". Det kommer perioder ibland då jag tänker mycket på cancer och döden och det kommer nog ta ett bra tag tills jag inte tänker på det så ofta.

Eftersom du har operererat bort sköldkörteln måste du tillföra syntetiskt hormon i form av Levaxin. Jag undrar, vad du har för Levaxin dos? Jag har sköldkörteln i behåll men för 10 år sedan konstaterade man att jag behövde Levaxin. Vi började med 25 och idag har jag 175. Under min sista graviditet hade jag 200. Min fråga baserar sig just för att jag känner att jag har nästan "max dos". Jag menar Levaxin finns i 25-200. Därefter får man kombinera för att få högre dos. Du som inte ens har någon sköldkörtel borde ju ligga högre än mig, annars är min sköldkörtelfunktion lika med noll. Högst hemmasnickrad teori och inget du egentligen behöver svara på.
Jag fick börja på en Levaxin dos på 150 och jag kände ganska snabbt att det inte var rätt dos. Jag var trött och hade ingen ork alls. Jag fick kämpa lite för att få dosen höjd och till och med hota med att börja dela på tabletter och ta mer på det sättet. Men så fick jag testa mig fram med 25:are och landade på 200 som jag har idag. Alla läkare håller med om att det verkar vara rätt dos och jag mår som jag gjorde innan operationen.

Jag frågade om det var en hög dos och läkaren sa att det är så individuellt så det går inte att säga. En storvuxen man kanske har en dos på 300 medan en späd liten kvinna klarar sig på 125. Det handlar mycket om hur mycket kroppen behöver förbränna och det kan påverkas av kroppsstorlek, kön och ålder har jag förstått det som.

#1 - APAN SATT I GRANEN | Gillar du skor? Då är vi två!

Vad skönt att det inte fanns något i leverfläckarna. Kära fina du. Man är sig själv närmast och som vän kommer man aldrig nära på samma sätt. När du skriver om din cancer känns det så overkligt att du över huvud har varit med om detta.



Jag minns så väl den dagen vi sågs och du skulle till läkaren för att "kolla en knöl". Det var liksom inget mer med det. En vacker solig dag, vi bar klänningar och mådde gott.



Stor kram på dig fina Bambi!

#2 - Anna-Carin

Sen är det lite intressant för läkarna säger alltid att alla klarar sig utmärkt på Levaxin, fast det kan vara intressant att veta att vi är en grupp som mår piss fast vi får Levaxin. För en del så behövs tillskott av det andra sköldkörtelhormonet T3 för att må bra. medans en del klarar sig utmärkt på bara T4 (Levaxin). Men ha det i bakhuvudet, att om du blir väldigt trött och frusen och hängig och allt det där, fast läkarna säger att du är frisk (du får ju levaxin), så sök info på nätet om det. Finns massa forum t.ex. (hypo2.info, turtles forum, sköldkörtelföreningen m.m, i USA kallar dom sjukdomen för Hypo2, i Sverige låtsas vi som att alla mår toppen av Levaxin.