Ibland så kan jag tänka tillbaka på hur rädd man var för att ha sönder barnen när dom var nyfödda. Man kände verkligen att det här klarar inte jag - dom var ju så sköra!
När jag väntade Leah så pratade jag med min barnmorska om det och hon sa "bebisar klarar mycket mer än vad man tror!". Vi kom in på det eftersom jag var lite orolig över att Zack skulle skada den lilla nyfödda bebisen... men det gjorde han ju inte!
Samma sak med dom första gångerna som barnen ramlade och slog sig. Usch, va jobbigt det var! Men den gången som någon av barnen skadade sig som värst var nog när vi var i Italien i september i år. Vi satt på vår altan och Zack satt på en sån där vit plaststol och så gungade han på den och vips så trillade han bakåt i stengolvet. Usch, det känns jobbigt bara jag tänker på det. Det var så många tankar som for runt i huvudet - att han skulle bli hjärnskadad, bryta nacken, osv. Man hinner tänka mycket på den där millisekunden. Men han överlevde det också och båda barnen mår bra! Barn är rätt så tåliga ändå... (tänk bara på hur många gånger man själv har ramlat och skadat sig!)
3 kommentar(er)
