Jag brukar knappt säga ett pip till andra som jag inte känner och verkligen inte något elakt... men idag så hände något som bara förändrade mig och det kokade inom mig.
Jag har tolererat att folk har rökt bredvid barnen, spelat musik bredvid Leah när hon har sovit i vagnen och till och med att någon flyttade på vår handduk medans vi var inne på rummet och sov middag. Men idag så gick en man över gränsen.
Det var efter att barnen sovit middag. Zack ville gå ner till lekrummet så maken följde med honom ner medans jag gick till solstolen med Leah. Jag flyttade och grejade med en parasoll (dom är tunga att flytta!) så att Leah skulle vara i skuggan och sitta och leka.
Sen så kommer en man i 50-års åldern och ska lägga sig i solstolen bredvid parasollet och börjar flytta på parasollet som skuggar Leah. Jag säger "Excuse me, but I just moved that to shade my daughter." Mannen skiter i vad jag säger och fortsätter att flytta den. Jag upprepar mig och då säger han "But what about me? I need shade." Jag blir helt förbluffad och säger "Eeeh... she is a small BABY, she can't be in the sun." Då börjar han prata franska med sin vän och typ ignorerar mig. Jag blir asförbannad och fortsätter "How can you be so selfish?? You are a grown man and you can be in the sun, she can't!". Då säger han "What? Should I stay in my room all day if I don't want to be in the sun?" och jag frågar "Why come here if you don't want to be in the sun at all?" och han svarar "That is not your problem." och så fortsätter han att prata franska med sin vän. Jag blir så arg så jag säger "You are the most selfish man I have ever met! Now I understand why the French have a reputation of being rude." och då säger han "We are not french." och jag säger "What are you then? Assholes?" (haha... kanske lite barnsligt utav mig... men jag var såååå ARG!)
En annan svensk hör allt detta och kommer och frågar om jag behöver hjälp att flytta ett annat parasoll, så han hjälper med det medans den oförskämda mannen bara ligger där.
En normal människa skulle väl från första början ha sagt typ "oj, ursäkta... men vi kanske kan fixa en till parasoll så att vi båda får skugga." eller liknande? Jag vet inte om jag överdrev det hela, men jag blev riktigt arg. Det kändes som om mamman inom mig ville skydda mitt barn och det var ganska hemskt att känna att den här vuxna mannen inte alls brydde sig om att det var ett litet barn som han satte sig över. Jag trodde inte att det fanns sådana vuxna människor...
Jag började fundera efteråt om han kanske hade en hudsjukdom och kunde därför inte vara i solen, men han var ganska så solbränd redan... och så behöver man inte vara oförskämd för det?
P.S. Jag har sagt till maken att om jag ser den här mannen igen här någonstans vid hotellet så ska jag peka på honom (så att han ser) och säga typ "där är den där idioten".... barnsligt kanske... men jag känner bara avsky från denna man som totalt sket i om mitt barn skulle bli skadad av solen...
Jag känner mig nästan som Katrin Zytomeitska när jag håller på så här... tala om för mig om jag överdriver... hur skulle ni ha gjort?!?!
25 kommentar(er)
