Det är ju många som sätter priserna mycket högre just för att det förväntas att folk prutar. I köpcentren och "finare" lokaler prutar man ju helst inte. det är nästan som oskrivna regler :)
Ja, att pruta tillhör kulturen och det är något som förväntas utav en, men det innebär inte att man behöver dra det till sin spets.
/Mia
Fast det inlägget jag reagerade på var där du skrev att tanten du handlade barnkläder av blev sur. Det kallar jag inte en affär där båda parter blir nöjda. Pruta javisst, men inom gränser.
/Mia
Mia Men som jag skrev så var det första gången det hände och så hade hon ju lätt kunnat sagt nej, som en hel del faktiskt gör.
Jag har själv aldrig varit i Thailand så kan egentligen inte uttala mig. Men jag har en thailändare i familjen och hon själv säger att prutandet är något som tillhör och som inte är oförskämt på något sätt. Så pruta på du ;-) Kram!
När du uttrycker det så så är det i sin ordning så klart :-)
Hej! Har läst din blogg sen du åkte till Thailand men aldrig kommenterat förrens nu. Jag har själv rest runt i Sydostasien i sex månader och tycker såklart att prutning är en del av kulturen. En försäljare som blir "arg" är helt normalt, då brukar jag tycka att jag har gjort en bra affär. Varför? Först och främst så hade försäljaren ALDRIG gått med på att sälja varan till ett pris där denne inte gör en vinst. För det andra, om du har lyckats få ner varan till ett acceptabelt pris (något thailändarna själva hade betalat) så vill såklart försäljaren inte att du ska tro att du har gjort honom/henne en tjänst genom att köpa varan. Allt detta är delar av en väldigt väl koregraferad föreställning av de thailändska försäljarna, som använder turisternas blödiga hjärtan för att ta överpriser. Jag försökte själv undvika de mest turistiga delarna av Thailand men var "tvungen" att åka ner till Phuket en sväng, där hittade jag t.ex. örhängen som var exakt likadana som de jag köpt i Bangkok för 20 baht/st, här ville försäljaren ha 300 baht. Ni som vill ge dessa otroliga överpriser, be my guests, för min del innebar prutandet (på kläder, mat och boende) att jag kunde stanna en/två månader längre i Asien iaf. Och en tumregel: 25% av ursprungspriset är ofta max vad jag är villig att betala. Haha, hur långt som helst, men ibland vill man skriva av sig! :)