Igår kväll så hade Zack feber och somnade rätt så tidigt efter nyårsmiddagen. Han fick en alvedon och sov halva natten. Sen så vaknade han ledsen och fick komma till vår säng. Vi blev sedan väckta 05.30 av att han kräktes i vår säng. Vi fick vända på täcket och sen sova en kort stund till. När det var dags för frukost så verkade Zack må bra (och han brukar bara ha feber en kort stund och kanske kräkas en gång, sen går det över) så vi gick alla ner till frukosten.
Zack drack massor med vatten, men åt ingenting. Kocken gjorde till och med i ordning en pannkaka bara åt honom, så att han skulle äta något... men den förblev orörd. Efter ett tag så började han kräks igen - mitt i frukosten. All vatten kom upp igen och vi rusade upp till rummet för att tvätta av oss och honom.
Jag gjorde iordning lite vätskeersättning åt honom (eftersom han inte ens fick behålla något vatten) och det drack han bara en mun utav. Sen så har han sovit nu i 3 timmar, men han känns inte varm längre.
Det känns så fruktansvärt jobbigt när ens barn är sjuka. Det gör ont i mig. Ändå är våra barn väldigt friska, väldigt sällan sjuka.... så jag kan inte ens tänka mig hur man mår som förälder om ens barn är riktigt riktigt sjuk!
Jag har varit lite överdrivet orolig för sjukdomar och olyckor här i Thailand (i allafall gällande barnen). I början av resan så kunde jag knappt sova för att jag ville kolla så att barnen andades. Jag var nojjig att dom skulle dö av värmen eller nåt... haha... Men även hemma i Sverige så tycker jag om att kolla till dom någon gång när dom sover. Jag som aldrig trodde att jag skulle bli värsta hönsmamman!
En sjuk Zack imorse som ville hålla handen med lillasyster