bambi

Jag tycker att hela diskussionen blir helt snurrig, det finns ju självklart något slags ideal av hur är och lever jämställt, men då är frågan om bara de som lever upp till idealet ska få delta i debatten och berätta sin del av historien? Ganska ensidig debatt i så fall.



Jag tycker att jämställdhetsfrågor är intressanta och självklart så strävar jag efter att leva jämställt, att leva rättvist och att man ska dela på allt ansvar, men vad ska man göra när man har en livssituation som gör det omöjligt för tillfället? Lägga ned projektet för att man inte klarar av att leva upp till idealet?

Jag skulle själv inte kunna tänka mig att propagera för något och sen inte göra så själv. Vi har delat föräldraledigheten nästan lika men jag förstår att det inte funkar för alla. Jag tycker verkligen inte man kan säga en sak och sen själv göra en annan. Tycker man att föräldraledighet ska delas lika ska man givetvis göra det själv. Varför skulle man inte göra det om man nu tycker det är idealet?



Kramar

Ja, det är ju verkligen så det är, att det inte passar alla familjer att dela lika på föräldraledigheten. Därför är jag emot en sådan tvingande regel. Föräldraledigheten är ju till för att barnet/barnen ska ha det så bra som möjligt, och det blir det ju endast om familjen hittar en fungerande lösning. Är man för kvotering innebär ju det att man SKA dela lika, hur illa det än passar det enskilda fallet!

H

Det här är en hjärtefråga för mig då jag tror att samhället och könsrollerna skulle förändras snabbt och effektivt, alltså försvinna mera, OM fler pappor tog ut mer föräldraledighet. Jag är således FÖR kvotering. Men inte heller jag och min man har delat lika. Hur vi tagt hand om vår son skulle inte förändras med en lag på kvotering däremot skulle uttaget av pengar förändras då vi skulle tagit ut pengarna under längre tid.



Jag tycker självklart att man får ha åsikter trots att man inte "lever so man lär".

Alla får ha åsikter på politik och samhällsfrågor. Alla får ha åsikter på vilken skattesats vi ska ha även om man är arbetslös. Eller hur vår sjukvårdsreform ska fungera även om man är frisk.



Dessutom ser jag det så att inte ens VI som är för kvoterad ledighet har delat lika. Just därför att man förlorar på det ekonomiskt eftersom kvinnor har sämre lön. Hur ska vi någonsin få förändring om vi inte lagför? Det kommer inte ske.



Jämför man med andra länder i Norden kan man se att det ärju en lagändring som ökar uttaget bland papporna. Utan lagförändrin ingen eller maginell förändring i antal uttagna dagar av papporna.



Det finns INGA bra argument för att låta varje individuell familj få bestämma hur denna försäkring ska tas ut. Alla andra försäkringar är låsta till person...

Vi feminister är ju också offer av vår uppväxt och uppfostran, så det är inte konstigt att man inte "lever som man lär". Anser dock att det är utvecklande för samhället om man vaknar upp och ser var felen ligger och i alla fall försöker rätta till dem, istället för att inte göra något alls. Att debattera och diskutera är en bra början! Jag tar också ut mer föräldraledighet än maken, men tycker att staten borde göra mer för att 50-50 ska bli en självklarhet!

Mvh

Mvh

Jo, jag tycker faktiskt att man kan börja med sig själv och sin egna situation innan man kräver att alla andra ska göra det. Är i grund och botten emot all kvotering per definition (kan dock tycka att positiv särbehandling har sina fördelar) och även i detta fall. Anledningen till att man väljer att fördela föräldraledigheten som man själv vill är väl att alla familjer är olika. Jag förstår att föräldraförsäkringen inte är en rättighet men jag tycker att individens möjlighet att påverka sin familjesituation är väldigt viktig. En kvotering tror jag kommer innebära färre födda barn, att förskolorna börjar ta in yngre barn och att föräldrar blir mer stressade och mår sämre. Det är vad jag tror, kalla mig dum i huvudet.



Sen är jag inte helt såld på argumentet att alla egenskaper kommer av miljö heller. Jag tror på en blandning av miljö och arv. Jag tror faktiskt att män och kvinnor är olika men jag uppfostrar självklart mina barn efter vilken typ av individ de är, inte om de är tjej eller kille.



Det är väl upp till oss kvinnor att se till att vi får lika hög lön som killarna. Jag har pluggat och arbetar i en extremt mansdominerad bransch och har sprungit på ett fåtal mansgrisar. Men mitt hopp står till vår generation, jag tror verkligen att vi är så pass upplysta och intelligenta att vi kommer lösa det här om vi kämpar tillsammans. Både kvinnor och män.

Syftet med kvotering är ju gott, men som med alla ideologiska utopier följer vissa oönskade sidoeffekter. Verkligheten är, i stort sett alltid, mycket mer komplex än "den ädla tanken".

Ekonomi är inte den enda anledningen att inte dela lika. Att vilja låta barnet amma tills det inte längre ger signaler om ett lika starkt amningsbehov är ett exempel. Olika grad av flexibilitet vad gäller arbetet, (vilket kan väga över till både mannens och kvinnans fördel) är ett annat. Dessutom inverkar personliga faktorer, och för de personer som ABSOLUT inte vill vara föräldralediga en längre period, innebär det nog tyvärr att en stor del av deras kvot "brinner inne", vilket resulterar i att barnet blir lidande. Ofta helgar målet medlen, men inte när barn blir lidande.

Många tycker att det är bra med kvotering, men när det gäller dem själva finns det "särskilda skäl"........och dessa skäl gör ju att det är tur att familjen själv får vara med och påverka!

H

men borde inte feminism också handla om val och valmöjligheter? Jag älskar familjelivet! Jag älskar kärnfamiljen och svenssonlivet och allt det här tråkiga och vardagliga och jag vill ha rätten att välja det!



Feminismen ska inte gå ut på att skapa nya ideal och normer som man måste leva efter för att passa in i bilden av den Riktiga Feministen.



Och sen är det ju som du säger att man just pga sin egna situation kan vurma för nåt annat, nåt bättre.

Man har sina ideal, ideer och planer och så är det livet som är något helt annat, men som man helt enkelt måste rätta sig efter.

Hur många lever egentligen som de lär?