För att svara på några av era frågor: Nej, min mamma läser inte min blogg. När det är svårt att sätta igång en dvd-spelare så vet jag inte ens vart jag ska börja förklara vad en blogg är för något.
Min relation till min mamma är väldigt komplicerad och ni som har följt bloggen ett tag vet hur hon har varit.
För att enkelt förklara det så kan man säga att min mamma är väldigt egocentrisk (alltså inte egoistisk). Ett tydligt exempel var när jag väntade Leah och mådde så illa så att jag blev sjukskriven. Min mamma ringer och jag berättar att jag har blivit sjukskriven, hon säger "jaha" och babblar vidare om sitt. Min moster frågar henne sen hur det är med mig och hon berättar att jag är sjukskriven, min moster blir förvånad och säger "varför då?" och då vet inte min mamma det eftersom hon aldrig frågade det! Jag vet bara att om Zack eller Leah skulle bli sjukskrivna så skulle jag vilja veta allt om varför och hur jag skulle kunna hjälpa till...
Sen när jag fick mitt cancerbesked så blev hon väldigt chockad och sa "alltid ska det vara något" och pratade om hur nyss så dog hennes svärmor och nu hade hennes dotter fått cancer.... ja, stackars henne...
Jag har försökt prata om detta med henne otaliga gånger och speciellt nu när jag har fått egna barn så förstår jag inte alls hur man inte kan sätta sina barn före sig själv. Men hon pratar bara bort det eller säger "du ska alltid vara så arg på mig". Så vi kommer aldrig någon vart...
Tyvärr så har hennes beteende gjort att min äldsta syster inte har någon kontakt alls med henne, inte heller min systers barn, inte min mammas bror och inte heller hennes pappa innan han dog. Jag har många gånger velat bryta kontakten med henne helt eftersom jag inte orkar prata med henne (för det handlar hela tiden om henne, som hennes dotter så önskar man ju att man fick lite av hennes uppmärksamhet också) men maken har övertalat mig att vi kan ha lite sporadisk kontakt.
Jag är förstås väldigt glad över att hon har åkt ända hit för att närvara vid mitt bröllop, det trodde jag faktiskt inte att hon skulle göra! Sen så har hon väldigt bra hand om barnen. Leker väldigt fint med dom och är väldigt glad att se dom. Men det är väl svårt för mig att släppa besvikelsen som jag har känt gång på gång under åren som gör det lite svårt för mig att se det som om hon "bara ville väl" när hon sprang runt under bröllopscermonin och störde en hel del. Jag tänkte i allafall "kan hon inte bara stå och titta på som alla andra och inte bara göra som hon själv vill och känner för hela tiden?"
17 kommentar(er)
