Det var första gången jag opererades på riktigt. Första gången jag sövdes och det var nog det jag var mest rädd för. Att sövas och att kanske aldrig mer vakna. Jag kände mig så otroligt ensam när jag låg där på sjukhussängen och väntade på att rullas in på operationen. Tror att jag aldrig har känt mig så ensam någon gång i mitt liv.
Även om jag ibland känner att jag inte är "hel" längre, en del av mig fattas ju och jag måste ta medicin varje dag för det, så är jag glad att tumören är borta.
2 kommentar(er)
