Sist jag fick frågan vad det bästa som finns är så svarade jag "choklad". Det låter så klyschigt att svara "min familj" eller "mina barn", tyckte jag. Men egentligen är det ju svaret....
Jag älskar mina barn och jag njuter så oerhört av deras sällskap. Zack är i en sån underbar ålder där han är nyfiken och vill prata och berätta så mycket. Han kan spontant säga att han älskar mig (och jag får tårar i ögonen varje gång och försöker säga att jag älskar honom också utan att börja böla).
Jag får inte lämna honom på dagis om han inte har fått den obligatoriska hejdå-kramen och pussen. Han ger mig ryggmassage på kvällarna när vi ligger och myser och vi bygger kojor på dagarna. Jag är hans bästa kompis just nu och jag älskar det.
Men ibland tänker jag vemodigt på att om en sisådär tio år så kommer jag vara allt annat än hans bästa kompis. Då kommer jag vara hans pinsamma mamma och då blir det nog inga hejdå-kramar och pussar framför hans jämnåriga kompisar. Men så länge så njuter jag av varje ögonblick och jag skulle inte byta det mot all choklad i världen. Inte ens mot blåbärspraliner....
4 kommentar(er)
