För ett år sen så hade jag en mysig gravidmage. Ibland kan jag sakna den där bulan, men jag saknar absolut inte illamåendet, foglossningen och känslan av att man är stor och otymplig. Idag har jag istället en mysig bebis. Det är tusen gånger bättre än den där bulan. Tänk att det var lilla Leah som låg där inne... så svårt att förstå!
När man sitter där med bulan så funderar man hela tiden "undrar vem som är där inne egentligen?" och det är så svårt att föreställa sig hur ens barn kommer att se och hur den kommer att vara... men sen när bebisen tittar ut så är allt bara så självklart och perfekt!
2 kommentar(er)
