Sociobiologerna har fått kritik när dom har hävdat att aggression är något naturligt och man har pekat på exempel där djur hjälper ett annat eller till och med offrar sig för flocken. Men då svarar sociobiologerna att hjälpsamhet mot andra är egentligen själviskt. Hjälpsamhet brukar löna sig, man får vänner och med deras hjälp kan man t.ex. störta en ledare och själv ta hans plats eller få hjälp när man själv är skadad. Att offra livet för flocken kan också vara ett slags själviskhet, för på sätt lever flocken vidare - där ens gener finns!
Det finns också en bok som heter The själviska genen, som handlar om att vi har en gen inom oss som gör att vi känner att "flocken är viktig". Att om jag jobbar för flocken så kommer den att jobba för mig. Om man ser på generna som om de vore själviska så verkar det nämligen som deras enda ”intresse” är att sprida kopior av sig själva. En gen blir förstås vanligare i en population som gynnar att den sprids.
Men ”Den själviska genen” innebär alltså inte att gener är själviska. Metaforen om ”den själviska genen” är tvärtom sprungen ur evolutionära förklaringar av samarbete. Egentligen är ”den själviska genen” en metafor med ett positivt budskap: vi behöver inte kämpa emot några själviska instinkter - samarbete ligger i vår natur!
Så var tror ni - existerar altruistiska handlingar (totalt osjälviska handlingar)??
3 kommentar(er)
