bambi

Nä vad jobbigt, 10 år! Men vet du, jag tror att när du och Leah dyker up där och dessa svårt sjuka och gamla människor får se er så tror jag att de innerst inne kan kanske känna en sorts hopp om livet. Bebisar brukar ha den inverkan på människor. Man kan i alla fall hoppas.



Sitter hr och läser din blogg och väntar på att jag själv ska in på kontroll av suspekta leverfläckar, bara tanken på att något skulle kunna vara fel gör mig paralyserad, jag är som du en ganska så nybliven mamma och känner verkligen med dig. Så skönt dock att alla kontroller visar på att du mår bra :-)

Skönt att det inte var någon spridning av cancern. En annan kan inte föreställa sig hur det skulle vara att vara drabbad av en sådan sjukdom och att gå med en oro i kroppen som jag kan tänka mig är svår att bli av med när man väl drabbats.

Jag vet en till som var till radiumhemmet men hon var dit för cellgifter. Hon vars särbo har kameratävlingen.

Hoppas nu att din eftermiddag blir bra.

Hejsan



Men det var ju glada nyheter. Men även bra att de kollar upp det för att vara på den säkra sidan. Förstår dig mycket väll. Men man får tänka på att det är ju för din egen skull allt görs.

Jag håller tummarna med att den håller sig långt borta :) & inte alls kommer åter.



Ha en bra måndag

Krammiz

S

Vad skönt att det ser bra ut! Men jag förstår att det är jobbigt att inte kunna släppa det till 100%, det hjälper inte alltid att man vet att det är bra att de har koll på en, man måste få må dåligt över det ändå när det är jobbigt!

Vad skönt att allt såg bra ut :)

Härligt! Ja det är en påfrestning mentalt att behöva gå dit samtidigt blir man förundrad över hur fantastiskt det trots allt är med all uppföljning etc. Allt för att man inte ska bli sjuk igen :) Kram

Det värmer mitt hjärta att det var glada besked som du fick!

Så skönt att allt ser bra ut! Förstår att det måste kännas både skrämmande och ledsamt att befinna sig på ett ställe som Radiumhemmet, men tror precis som Beata ovan att din lilla regnbåge kan sprida lite glädje bland alla de sorgliga och jobbiga tankar som omger platsen.

Vilken tur att inte cancern spridit sig!



Jag har haft en leverfläck ganska länge som jag tänkt att jag borde kolla upp, men det har inte blivit av. Nu har du övertygat mig om att jag måste boka en tid i alla fall. Man tror ju aldrig att man själv kan få cancer, men det kan man ju faktiskt...

Härligt att det inte var några negativa besked, men du får ändå en kram mot din oro.



Jag fick ett tjockt grönt paket på posten idag! :D

Men jag mitt dumma nöt började måla naglarna innan jag öppnade det så jag får vackert vänta en stund innan jag vågar slita upp det ;)

Vad skönt att höra att det inte har spridit sig! Kämpa på :) Kram!

Ville bara tala om att jag tack vare dig ÄNTLIGEN beställt en tid för att ta bort några födelsemärken.

Tiden är den 14/4 och jag är redan nu nervös.



Tog ett kort på ett av märkena (men det ser så himla äckligt ut så jag vet inte om jag ska visa det alls).



Kram och ha en fortsatt fin kväll..

SKÖNT. Och visst är det jobbigt att behöva gå tillbaka, men vad bra det är med regelbundna kontroller ibland. Hoppas att du blir helt friskriven efter dessa år!



Ibland känner man sig verkligen malplacerad. En "roligare" malplacering var när jag följde med min syster som stöd på en "Inför Förlossningen-föreläsning" för typ 13 år sen, har ALDRIG känt mig så okvinnlig som då. Enda kvinnan utom barnmorskan som inte var gravid.

Men det var ju en lite roligare grej, förståss.

Jag är glad för din skull, skönt att cancern inte spridit sig!



Jag förlorade min mamma den 17 mars i den fruktansvärda sjukdomen. Det började i strupröret och spred sig till flertalet olika organ. Just nu lär vi oss att "leva på nytt" om man säger så. Kan inte fatta att jag aldrig mer kommer att träffa mamma och att mina barn inte kommer att minnas så mycket av sin älskade mormor :-(



Så att läsa om att du inte längre har cancer glädjer mig. Att veta att inte alla förlorar kampen <3

Känner igen känslan av "vad gör JAG här" från när jag besöker Sarkom-mottagningen...

Endokrina cancersjukdomar och bröstcancer...

"Vilket är det hon har som är så ung?" ser det ut som de andra tänker...

Och när man har sonen med sig syns det att de tittar lite extra om det kanske är så att det är den lille som är sjuk...



Men jobbigast för mig är att veta att de andra i väntrummet troligen är sjukare än mig som inte fått min diagnos än....