Jag kan fortfarande blunda och känna värmen. Blunda och kända sanden mellan tårna. Jag försöker behålla känslan av paradiset så länge jag bara kan. Håller krampaktigt i den. Speciellt när jag gång på gång får höra från alla om en grå och väldigt kall vinter.
Det är en overklig känsla att två månader har passerat här hemma, för allt är som vanligt. Nästan som om vi inte har varit borta? Den kalla vardagen fortsätter där den slutade, men minnena värmer hjärtat.
1 kommentar(er)
