Ett klassiskt exempel inom psykologin är att en klass får göra ett IQ-test. Läraren får sedan veta att vissa av eleverna är extra smarta och har möjligheten att utvecklas väldigt mycket. Men egentligen så har man bara slumpat fram namnen på dessa elever, man vet inte alls om dom är extra smarta men läraren tror detta. Sen så har man observerat att läraren har uppmuntrat dessa elever mer och gett dom mer uppmärksamhet. I slutet av terminen så har dessa elever förstås lärt sig mer och fått högre betyg... Det blev en självuppfyllande profetia.
Likadant är det förstås med genus och barnuppfostran. Man förväntar sig kanske att pojkar är stökigare, så man tillåter mer stök ifrån dom och då blir dom också stökigare (eftersom det tillåts). Exemplena kan göras oändligt. Självuppfyllande profetior finns överallt. Det handlar om förväntningar, att man förväntar sig att barnet beter sig på ett visst sätt och behandlar den därefter... och då bemöter barnet det genom att bete sig som den förväntas.
Jag försöker ständigt att tänka på detta och slå hål på dessa självuppfyllande profetior. Ett exempel är att Zack bråkar en del när vi ska gå iväg till förskolan och innan jag säger att det är dags att gå så känner jag på mig "nu blir det bråk" och så blir det det förstås... men jag försöker istället tänka "nu blir han glad att han får komma iväg till förskolan och leka med kompisarna" och så blir tonen i min röst, mitt kroppsspråk och allt annorlunda och Zack reagerar förstås på det! Men det är inte lätt att ändra på sitt tankesätt! Man får jobba hårt på det! :)