Det är bara det att det blir svårare och svårare att lära sig nya saker och utvecklas ju äldre vi blir. Vi känner att vi redan kan saker, vi är inte lika nyfikna och så blir vi fegare!
Vi vågar inte göra bort oss och vi vågar inte göra fel. Hur ska vi bli en bättre snowboardåkare om vi inte vågar åka brantare backar och kanske ramla en massa? Hur ska vi bli en bättre talare eller bättre på matematik om jag inte vågar göra bort mig och göra fel?
Det som är lite konstigt är att vi oftast inte bryr oss när andra gör fel eller ramlar. Men vi själva tycker att ALLA stirrar och alla skrattar. Men det är ju så att alla är oftast så upptagna med att bry sig om sig själva och se till att dom inte gör bort sig att dom inte märker om du gör det! Och tycker inte alla att det är härligt med en människa som vågar visa sina fel och brister, som vågar göra bort sig lite och bjuda på sig själv? Varför vågar vi aldrig vara den personen?
5 kommentar(er)
