bambi

Min jobbigaste operation var helt klart när jag hade utomkvedshavandeskap och jag inte visste om dom kunde rädda min ena äggstock eller inte (vi försökte få barn) då var jag fruktansvärt rädd!



Sedan har jag gjort en skrapning (missfall) samt två underlivsoperationer under sövning, som alla tre var nödvändiga, så vad gör man.. Då var jag iaf inte rädd, trots att jag bara var knappt 19 år.

Skönt att få somna och att sedan vakna och att det är över.



Och nej jag tror inte att jag kan tänka mig att skönhetsoperera mig, men visst, man ska väl aldrig säga aldrig. Får jag lika mycket "hänghals" som min mamma har, så kommer jag, om jag har råd, operera mig... Kanske :)

Jag håller med dig. Har blivit sövd pga blindtarmen, nässkiljevägg och två skrapningar.

Jag har varit livrädd varje gång. Gråtit mig till sövning. Vidrigt att inte ha kontroll!

Förr hade jag lätt velat gjort en bröstförstoring, men idag får de vara min extra hud:)

Jag har inte genomgått någon operation, men jag om jag någonsin skulle ta klivet att skönhetsoperera mig så skulle det bli en bröstförminskning. Jag är 176cm lång, väger 75 kg och har storlek 75F/75G. Jag fick så stor byst efter mina två barn (hade innan 75C) och jag hatar verkligen dessa gigantiska bomber. De är i vägen, kläderna sitter inte snyggt, det kan göra ont i ryggen, axelbanden skaver av tyngden och de är hängiga och fula! Så då var det sagt ;-) Men några andra operationer skulle jag inte kunna tänka mig.

Jag har opererat knät för något år sedan. Annars har jag klarat mig bra, men jag blev nersövd när de skulle göra en gastroskopi på mig för ca 1år sedan.

Jag kan inte tänka mig att göra en skönhetsoperation i dagsläget, utan är nöjd med min kropp som den är :)

Jag har varit nedsövd några gånger och jag tycker det ör det obehagligaste jag varit med om, så därför trro jag inet att jag frivilligt skulle välja en operation pga skönhet och utsätta mig för det igen. Men men, man ska aldrig säga aldrig :)

Jag blev sövd och opererad för sfinkterruptur i samband med min första förlossning. I de två andra tjatade jag till mig kejsarsnitt dör jag var vaken. För mig är det inte själva operationen som är värst, utan uppvaket. Fick en narkoschock efter första operationen och mådde heller inte bra efter mina kejsarsnitt, speciellt inte det sista. Men det avskräcker mig inte från det faktum att jag görna skulle vilja fixa mina bröst, lyfta och fylla ut. De har efter tre barn gått från b-c-b-a-b och de hänger mer under armhålorna än fram på kroppen. Dessutom är de oklika stora så det är en pusslande att hitta en bh som passar.

Jag har blivit sövd ett par gånger i mitt liv, första gången var när jag var 5 år och hade brutit armen. De skulle lägga rätt armen och då sövde de mig. Jag var livrädd då för masken som de hade sövande gas i... minns att den lutade målarfärg. 2008 så opererades en njursten bort som låg för urinledaren och skapade ett stopp där. Innan dess hade jag fått en nefrostomi för att få ut urinet ur njuren och för att avlasta densamma. Tyvärr så lyckades läkaren med något och en bit metalltråd vart kvar i min njure, så den togs bort i samma veva som stenen togs bort. Från början var det tänkt att de skulle ta ut stenen och tråden genom urinvägarna, men stenen var för stor så de fick öppna upp ett litet hål i ryggen i stället. När stenen togs ut så visade det sig sen att den var över 1 cm i diameter...

Jag själv har gjort en operation, en skönhetsoperation kanske i ert perspektiv men för mig handlade det om hur folk såg på mig (ena ögonlocket hängde över ögat så att säga). Var vaken och hade enbart lokalbedövning.

De enda operationer jag har genomgått är mina tre kejsarsnitt. Jag skulle aldrig kunna göra en skönhetsoperation, jag sätter mitt värde efter hur jag är som människa, och inte hur jag ser ut.

Har varit sövd tre gånger, i samband med att ta bort blindtarm, ta bort njursten och sist för att ta loss moderkaka som inte kom ut av sig själv. Endast sista gången som jag har varit rädd och ledsen troligtvis för att de var så många känslor inblandade de andra gångerna har det bara varit skönt för att slippa smärta. Så ja, jag hade kunnat tänka mig att bli sövd för skönhetsingrepp då det förhoppningsvis hade varit något självvalt och något som i jag verkligen vill. Sen skönhetsoperation hade jag aldrig vågat göra blir det fel kan det bli jäkligt fel



/Mia

Har blivit sövd för 2 operationer, tycker inte insomningen är det värsta (ganska skönt ju :-) har haft jättegoa sköterskor som pratat med mig och tagit hand om mig precis innan jag sövts) utan det värsta för mig är uppvaket! Mår illa av narkos och har fått maxdosen av medicin mot illamående efteråt, utan verkan. :-/



Att skönhetsoperera sig är något frivilligt, och om jag verkligen ville förändra nåt på min kropp så skulle jag ta de negativa bitarna med det (smärta, obehag vid operation osv.). Jag skulle kunna operera mig om jag verkligen led av en viss sak(hypotetiskt, i framtiden) tex. lös hud på magen, tung hängande byst, hängande ögonlock osv. Men att "bara vilja bli lite snyggare"... Nä.

Jag har genom gått en väldigt stor ryggoperation som tog sju timmar. de gjorde dessutom fel med narkosen och råkade överdosera mig så att jag när jag väl vaknat endast tog ett andetag i minuten har jag fått höra. Därefter hade jag minnesförlust i flera dagar. Så nej, jag lägger mig inte jättegärna under kniven om jag inte måste.

Nej usch, jag är livrädd för operationer.. jag skulle behöva operera bort mina polyper och möjligtvis förminska en halsmandel, men jag har dragit ut på det i snart fyra år. Jag vill verkligen inte!! Sövningen verkar jätte läskig, att tappa kontrollen.. tänk om man inte vaknar.. usch.. =S

Jag har bytat trumhinnor på båda öronen samt ett antal gånger fått rör i öronen och ja jag skulle kunna tänka mig att skönhetsoperera mig MEN bara om jag mår dåligt över det jag vill op, så att säga. I mitt fall är det min mage...

Jag har gjort två operationer, två kejsarsnitt. Vid det sista snittet var jag sövd pga mina ryggproblem ville de inte ge spinal. Mitt första snitt var underbart(förutom när de gav spinalen) mådde bra efteråt var uppe och gick så snart jag kunde osv... Andra snittet var pest, hade massor av sammanväxningar sedan det första snittet de fick inte ut lillebror, så det blev ett extra snitt på livmodern och jag förlorade nästan 3 liter blod. Efteråt vaknade jag av en fruktansvärd smärta och fick massor med sprutor för jag hade så ont, upp kom jag inte förrän dagen efter.



Trots detta kan jag ev tänka mig ännu en operation En bukplastik då jag har galet mkt överskottshud på magen efter graviditeterna ser fortfarande gravid ut trots att jag är smal i övrigt, brösten är hängiga med de kan man stoppa in i en bättre bh så ser de ok ut, tyvärr är det lite svårare med magen.... Men jag har inte bestämt mig än vill veta mer om risker och komplikationer innan jag bestämmer mig.

Skulle aldrig opererat mig frivilligt. Har blivit sövd en gång när jag tog bort pre cancer cells från livmoderhalsen. Jag hade verkligen dödsångest när jag skulle bli sövd, jag trodde att jag aldrig skulle vakna upp och få se min dotter igen. Det var det värsta jag nånsin jag varit med om. Skulle inte söva mig frivilligt för någon typ skönhetsoperation....

Jag har opererats 11 gånger och väntar på en 12 operation när som helst. De första 5 gångerna ungefär var det precis som du förklarar det nu. D.v.s. skräckfyllt med rädsla om att aldrig vakna upp igen. Bara under det senaste året har jag opererats 4 ggr, och det blir bättre och lättare för varje gång. Jag har alltid haft med mig mamma och anestesisköterskorna har alltid varit väldigt hjälpsamma och förstående. Jag har även världens bästa läkare som gjort 6 av de 11 operationerna och som även ska göra kommande operation, han vet att jag har haft tidigare rädsla för att aldrig vakna upp igen och har förklarat för mig hur otroligt otroligt liten risken är att det ska hända. Framförallt på en så ung och frisk tjej som jag är. De senaste gångerna har jag inte alls varit rädd. Visst har jag tänkt tanken att "tänk om jag aldrig vaknar upp igen"... Men jag är aldrig rädd för det längre. Jag gör det hela till något roligt istället och tävlar med mig själv hur länge jag orkar hålla mig vaken innan jag somnar. Nu är just nedsövandet det mest positiva för mig med en operation, sjuksköterskorna i min omgivning är trevliga, och jag har ju inte ont. Efter operationen däremot är något man aldrig vill uppleva igen.



Så ja, jag skulle kunna tänka mig att opereras frivilligt. OM det vore så att jag mådde psykiskt dåligt över något som påverkade mig och min livskvalitet. D.v.s. även min hälsa i slutänden. Psykisk ohälsa påverkar även fysisk ohälsa och det kan många ggr vara bättre att ta den lilla risken som finns att bli sövd än att gå och må dåligt över något man vet kan åtgärdas. Men alla är vi olika och man ska absolut aldrig göra något man inte känner är rätt.

Hejsan



nej jag skulle inte göra det frivilligt.

Varför jo jag är rädd för sprutor m.m

Jag var tvungen att göra en skrapning men det är allt och då var det problem.

Har inte emot när andra gör det. Men inte jag.

Det kan ju misslyckas. Hade gärnat viljat annars slippa min fula näsa, hackan, öronen ..ja listan är lång och även ta bort mina glasögonen.

Jag är med andra ord en fegis.



Ha en bra dag

sussi

Jag har opererats 15 gånger. Ja skal aldri vilja gjöra en skønhetsoperasjon. Men det er fordi att jag vet hur stora komplikasjoner man kan få efter en operasjon. Det er inte bara smertan, men även alla möyliga problemar efter operasjonen, till eksempel at man får smerter i arren, at det inte gror som det skal, at man får infeksjoner, nervar i aren som blir forstörd sånn at man kan få postoperative smerten.

Jag håppas at dom som tänkar at gjöra sånna operasjoner vet hva det innebär. Man jag tänker inte att dömma dom som gjör det.

Aldrig en frivillig operation här inte. Skulle bara ske om det var nödvändigt för min hälsa.

ALDRIG! Inte bara för att det är dumt, som jag tycker, att skönhetsoperera sig utan också för att det kan vara farligt. Nått kan faktiskt gå snett.