bambi

min kille går ju på en småbarnsavdelning och där firas inte, utan de stora barnen har ett firande för hela dagis. det ligger väl dessutom på dagtid och jag jobbar natt. mannen pluggar 7 mil bort så det lär nog bli svårt..

men å andra sidan, det känns viktigare att försöka vara med när Neo är med och inte bara publik...

Så vitt jag vet är det inte ens något firande som föräldrarna får komma och titta på på barnens förskola. Kanske att det är det för de äldre barnen, men det tror jag inte. Det brukar vara firande på morgonen och alla barnen ska vara på plats, men inte föräldrar.

Själv jobbar jag inom skolan och många tillfällen lär krocka nu när äldsta sonen går i skolan. Inskolning av en på skola, en på dagis, ny klass på ny skola gjorde att vi blev tvungna att kalla in farmor. Vi försöker alltid gå båda två oavsett om det är lucia, sommarfest eller utvecklingssamtal men går det inte så är det så. Trist men så är det.

På vår förskola är det firande med lite fika efteråt (som man tar med själv). Vi har haft med oss både farmor och morbror ett år och ett annat år mormor och morfar plus farbror med fru och barn. Barnen har aldrig vart nervösa inför det utan tyckt att det varit kul. :) Skulle såklart kännas trist att missa det, men vad ska man göra? det går helt enkelt inte att vara med på allt jämt.

Vi går alltid båda och tittar på barnen när de har någon form utav uppvisning, för oss känns det viktigt att vara där båda två även om vi slår knut på oss ibland för att få logistiken att gå ihopa. Barnen är ju så stolta över tex låtarna de har lärt sig så såklart vill de visa det för mamma och pappa. Tror faktiskt både jag och mannen hade tyckt det var lika jobbigt om vi inte kunde vara med.



/Mia

Saken är väl den att småbarnsåren inte kommer tillbaka och mycket hänger på prioriteringar. Det är inte hela världen om man missar en grej men man ska försöka att vara med på så mycket som möjligt tror att man får igen det sen när barnen blir äldre.

Jag mår dåligt över att eventuellt missa sonens luciafirande. Men inte för att jag som kvinna förväntas gå utan för att jag så himla gärna VILL gå. Svårare än så är det inte här. Sambon kan gå och kommer att göra det för att han vill :)

Både maken och jag försöker gå båda två på allt som gäller barnen..som ngn nämnde ovan så har de oftast tränat så hårt när det gäller Lucia och annat. Det skör verkligen i hjärtat när man ser barn som väntar på föräldrar som ex är sena vid sådana tillfällen och alla andras föräldrar har kommit. Att jag skulle ha dåligt samvete för att missa ngt sådant har dock inget med att göra om jag är kvinna utan för att mina barn skulle bli så besvikna.

I mitt vanliga liv som förälder känns det självklart att jag inte vill missa mitt barns luciafirande, men eftersom jag även är förskollärare är mina möjligheter att komma ifrån på Lucia väldigt små. Jag är nöjd så länge pappan kan gå så jag slipper känna dåligt samvete över att ingen ser på. Hoppas att själv lyckas närvara en gång under barnets förskoletid. Gissar att det bästa sättet är att se till att skaffa syskon och vara föräldraledig den perioden...

Vadå välja? Är man på jobb så är man! Skulle jag skippa en halvdag sådär utan vidare skulle jag knappast bli populär. Patienter som väntat två år på att få komma till specialist, avbokade för dagiskaffe? Hur gör ni då, sjukskriver ni er?

Nu får jag tänka hypotetiskt för min son går inte på dagis. Nej, jag skulle inte ha skuldkänslor. Slutade fira Lucia för många år sedan. Connor ska få välja själv när han är så gammal att vi kan förklara för honom varför mamma inte firar. Hans pappa är inte så noga med det där så han kan "hänga på" så att Connor har en förälder med sig ifall han väljer att fira Lucia.

Det beror ju helt på vad som kommer emellan, är det ett frisör, nagelsalong's besök eller något annat ytligt eller "ego" så tycker jag verkligen det är helt fel. Men är det däremot ett läkarbesök man kanske väntat på 1 halv år eller ett möte med kunder från hela välrden så tycker jag verkligen inte man som förälder ska ha dåligt samvete. Nu vet jag inte om du syftar på att man själv får dåligt samvete som förälder eller om barent skulle lida utav att mamma/pappa inte kan komma, men jag tycker huvudsaken är att någon dyker upp, det kan likväl vara morfar eller en moster ( som barent står nära då såklart) Så länge barnet är berädd i tid på vem som kommer att komma. Det viktiga är att barnet inte känner sig bort glömt.

just i år när det är Alvas första lucia när hon inte ligger i vagn utan faktiskt gillar att sjunga och greja skulle det göra väldigt ont att missa lucian. Men jag tror att man helt enkelt bara får gilla läget om man har jobb som inte går att byta bort eller tast ledigt ifrån. Vad ska man göra? Kanske finns det någon som kan filma lite, så man i alla fall kan få se det i efterhand? :)

Jag har varit med på mina kusiners luciaframträdanden flera år när de gick på förskolan och på den montisori förskolan så låg luciatåget alltid på eftermiddag/kväll, tror att det startade vid 16.00 eller något sådan.. så då kunde de allra flesta vara med, de var bara tvungna att gå lite tidigare från jobbet och det var oftast inga problem. Efteråt bjöd barnen på ett stort fikabord som de själva bakat till under de senaste dagarna på förskolan. De var super stolta både över sin medverkan i luciatåget och sin bakning. Nästan alla barn hade både föräldrar, syskon, mor/far föräldrar och annan släkt på plats :)

Mormor var med på nästan alla såna grejer jag hade upp till högstadiet då hon blev för sjuk och jag blev för tuff för att ha mormor med mig ;P jag tyckte alltid det var hur mysigt som helst att ha mormor där <3 hon sov alltid hos oss då också eftersom hon bodde en bit bort. Mamma var med på allt också, hon jobbade typ fem meter från skolan och hade arbetsguppgifter som till stor del kunde läggas på hög så det var aldrig problem att smita ifrån en timme eller så. Pappa var med på ett fåtal saker, hans arbetsuppgifter gick inte riktigt att lägga på hög eller förbereda och så bodde/jobbade han ganska långt bort. Men det gjorde aldrig något för mig. Han fick se bilder och höra mina berättelser istället.

Men jag ska säga också att det hade inte gjort något om mamma inte var där. Sålänge någon var där. Man känner sig nog rätt ensam om ingen kommer men för min del spelade det ingen större roll vem.

De sista åren har det varit lite svårt, Vi har legat sjuka i vattenkoppor, magsjuka osv.

I år var det snack om att jag inte skulle gå i och med att jag jobbar skift! Men har nu lagt in om föräldrarledigt så man kan vara med barnen. Men för mig kändes det inte jätteviktigt, eller jo det är ju det men samtidigt så visste jag att min man kunde gå & min mamma med! Men nu löser det sig ändå!