Den senaste veckan eller två så har vi märkt en STOR skillnad på hur barnen umgås. Zack har börjat säga "kom Leah..." och vilja leka med henne. Och dom har faktiskt kunnat leka tillsammans i allafall 5-10 minuter utan bråk!!
När jag var gravid med Leah så såg jag framför mig hur barnen skulle vara bästa vänner från start. Att Zack skulle pussa och krama på sin lillasyster och inte vilja vara utan henne. Så har det ju inte riktigt varit... utan Zack har ju mer sett Leah som en plåga. Någon som snor hans leksaker eller som är i vägen. Han har aldrig varit elak bara för att vara elak, utan oftast är det för att hon har tagit något han leker med (men hon vill ju bara göra allt som storebror gör).
Men nu så har dom lärt sig att samsa och samspela lite bättre. Dom delar med sig mer och ger tillbaka saker direkt om dom märker att den andra blir ledsen och vill ha den. Och dom kan till och med (ibland) krama och pussa varandra... vilket hände extremt sällan förut!
Dom måste förstås lära sig vart dom har varandra. Zack har länge sagt att han vill att Leah ska kunna prata och han vill ju kunna kommunicera med henne. Men nu när hon förstår i princip allt man säger så går det förstås lättare! Jag hoppas att deras syskonkärlek bara kommer att växa och växa, men jag har ju hört talas om syskon som verkligen hatade varandra när dom växte upp (jag har ju själv inga helsyskon, bara halvsyskon som är mycket mycket äldre än mig). Men jag hoppas att dom ska vara bästa vänner både när dom växer upp och hela livet!
5 kommentar(er)
