Läsaren (som vill vara anonym) berättade om att hon också är blodgivare ser det som en självklarhet att hjälpa andra människor om man kan. Hon skriver så här om hur hon fick tanken att donera ägg:
På familjeliv hamnar man ibland i "ofrivillig barnlöshet" trådarna och deras situationer berörde mig mycket. Jag var väldigt ung när jag fick barn och kan ibland känna att det är så orättvist, att jag som egentligen inte alls hade kapaciteten att bli förälder fick bli det, medan de som verkligen hade alla förutsättningar blev utan. Jag har klarat mitt föräldraskap bra och mitt äldsta barn är nu fem år, men den där känslan av hur orättvist livet kan vara har hängt sig kvar. Sedan barnen kom så har jag också fått en större förståelse för vilket mirakel ett barn är och jag har lättare att relatera till hur svårt det måste vara att inte lyckas, nu när jag vet vad det är man saknar.
När jag hörde talas om äggdonation så tänker jag att det där måste jag göra!
Hur det går till? Man kontaktar närmsta sjukhus där man först får prata med en läkare och kurator och bli bedömd om man är lämplig som donator. Sedan får man ge blodprover för att garantera att man inte bär på någon smitta innan får ta medicinering som gör att man blir nedreglerad (hamnar i klimakteriet) för att sedan få hormonsprutor för att öka antalet ägg och storleken på dessa. Själva äggplocket går sedan rätt så fort, ca 10 minuter, man får lite lugnande och smärtstillande och får sedan åka hem efter bara nån timme.
I Sverige är man anonym för mottagarparet, men barnet har när det uppnått mogen ålder rätt att gå till ett arkiv och där få tillgång till ett brev som donatorn har skrivit samt ett svartvitt foto av den. Därefter får barnet (om det vill) söka upp donatorn.
Min läsare kunde plocka ut 20 mogna ägg vid sitt första äggplock. Tänk va många barnlösa familjer som kan hjälp av bara ett endast äggplock! Tyvärr råder det stor brist på äggdonatorer här i Sverige, men tänk på om det kanske skulle kunna vara ett sätt för dig att hjälpa andra?