bambi

Jag var hemma, en liten Gabriel på 2 år och Cornelia 7 år. Dom förstod inte varför mamma blev helt förstummad och tittade på tv:n cch grät... Dom förstod inte min rädsla för vad som skulle komma härnäst och dom förstod inte att jag undrade vilken värld jag tagit dom till...

Jag minns det som igår...satt på jobbet när en arbetskamrat rusar fram och sätter på storbildstv:n... Vi satt tysta med tårar och förstod ingenting...ofattbart!!! Ringde. Min make (då sambo) för att sedan åka och hämta barnen...



Hua!!!!



Kram

Jag var i skolan.. Då var jag 11 år men jag tror ändå inte riktigt jag greppade allt det onda som hände då. Men jag sörjde. Det gjorde jag.

Hej.

Hur gör ni med bilstolar på resan? Vi planerar resa till Spanien i vinter och måste hyra bil, men vet inte hur vi ska lösa bilstolsproblemet och mina barn är lika i åldrar med dina. Mvh Karolin

jag var hemma då. grät massor när jag läste det

Jag var hemma och var mammaledig med dottern då 3 månader. Jag satte på tv:n för att fördriva tiden lite medans jag skulle amma. Det jag fick se var ett flygplan som flugit in i WTC. Jag började bläddra bland kanalerna, trodde jag hade satt igång någon sjuk film, men det var ju alldeles verkligt.

Jag var 13år och hade precis kommit hem från skolan. Min lillebror ville ha hjälp att installera ett tv spel och av en slump slog vi på TV4. Där satt vi sedan fast hela kvällen... När det andra planet slog i det andra tornet insåg vi att det var allvar.

Jag var 16 år, precis hemkommen från skolan och hade satt på tv:n undrade först vad detta var för film, sen förstod jag allvaret, det var ingen film...



Samtidigt som hela världens förändrades ändrades även mitt liv, min mamma är tyvärr missbrukare och vi bråkade som vanligt 11/9 och då gick jag till soc och bad om att flytta, och 2 månader senare hade jag kommit till världens underbaraste fosterfamilj<3

Jag var 18 år och på väg i buss ner till Kristianstad för att mönstra.. alla trodde ju som sagt på ett tredje världskrig, och att nu skickar de ut oss i krig direkt.. funkar ju inte riktigt så..:) /Josephine

Jag var 11 år och hade kommit hem från skolan och låg och kollade på tv i min mammas säng. Vet inte vad jag kollade på men jag tror det var på femman eller trean? Och sändningen avbröts och jag förstod att något allvarligt hade hänt för jag ropade och hämtade mamma som då låg i badet. Vad vi gjorde sedan minns jag tyvärr inte.. Inte heller hur skolan var dagarna efter..

Jag satt på tåget på hem från en jobbintervju. Hörde andras telefonsamtal om bomber och talibaner, kunde inte förstå sammanhanget (själv hade jag ingen mobil). När pappa hämtade mig fick jag veta vad som hade hänt och hela kvällen blev framför TV:n.



Jobbet fick jag inte heller.

Jag var hemma och pluggade (pluggade IT på distans) och hade tvn på i bakgrunden. Satt helt fastklistrad och glömde till och med av att hämta sonen på dagis, så de fick ringa och fråga om jag skulle komma snart.

Jag var bara 8 år då så jag minns inte så mycket, förstod inte så mycket då för den delen heller. Behandlade saken genom att rita en massa bilder på flygplan som åkte in i hus. Minns hur väggarna på eftis fylldes med liknande bilder av andra barn. Först nu när man är äldre förstår man vad det egentligen var som hände och hur allvarligt det var.

Var 25 år och jobbade på webbyrå. Jag hör hur min chef (som är från New York) och övriga kollegor börjar prata högt i lokalen om ett plan i WTC. Vi slog på storbildsskärmen och alla satt och tittade när andra planet kraschar i WTC2. Min chef ringer till sina föräldrar i NY och får reda på att de är oskadda. Vi undrar vad som händer!? Pentagon? Är det 3:e världskriget?



Jag fattade inte så mycket förrän senare på kvällen när man om och om igen fick se nyhetssändningarna. Då gick det in i skallen.

Jag satt i skolan, pluggade till resesäljare på den tiden och det första vår lärare sade var att vi inte skulle få några jobb när vi var klara, något hon hade rätt i. Det är en dag jag aldrig kommer att glömma, när man satt på t-banan hem sen och alla pratade om vad som hänt men då visste fortfarande ingen exakt vad som hade hänt. Kom hem och slog på tv:n, sedan grät jag resten av dagen, hamnade i chock.

Läs inlägget i bloggen.....Inte ofta jag skriver långa inlägg Bambi :)



Tindraohara.blogg.se

Jag satt på bussen hem från skolan, var 13 år då. Fick ett samtal av min pappa som sa att jag skulle sätta på tv:n när jag kom hem för att det varit en flygolycka i USA. Jag tänkte mig ett flygplan för kanske 4 personer som störtat i ett vanligt hus och förstod inte varför det var sån stor sak. Kom hem, satte på tv:n och såg nånting helt annat. När jag senare såg plan nummer två började jag inse allvaret i det hela..

jag var 15 och hade precis kommit hem från skolan, mamma satt i telefon med CNN på tv och vi tittade när det andra planet flög in. det kändes mest som en dålig film tills man hade smält det..

Jag var på väg till skolan... minns att jag fick höra det av en kompis på bussen vad som hänt.. Sen blev det att man följde nyheter och tidningar om katasfrofen..

Den grymma händelsen som förstörde folks liv.

Jag ser på nyheterna klockan 6 på morro Ca tid o några minuter efter 6 så hörde jag att ett plan flög in första tornet, trodde att det var ett litet plan, men fick reda på vad djävlar som krachade planen. Ett par dar tidigare hade bror Åke o Jan kommit från Sverige via New York, så nog var det kusligt. Inga plan i luften på 2 dar över USA.

Satt på rast på jobbet och såg på tv. Såg andra planet slå in i andr tornet och rusade upp till mina kollegor.

Restaurangen var verkligen full med folk denna dag fast inte många köpte sig något att äta. Tv-apparaten var på ute i matsalen och många förbipasserande kom in för att titta.



Det var verkligen helt overkligt att arbeta den dagen och hela tiden se allt som rullade på tv:n!

Jag minns så väl att jag satt på vår vanliga tisdagskonferens och en kollega som satt och fingrade på mobilen berättade det första beskedet, att det verkade vara något attentat mot USA.



SMSade snabbt en kompis vars man jobbade i New York då, han var oskadd, på väg hem till Sverige.



Sedan mötte jag kompisar på stan. Istället för att käka på stan köpte vi med oss hämtmat och satte oss i sängen framför tv:n i min lilla lilla lägenhet och bara stirrade på TV:n i timmar.

Jag och min man och vår 6 mån flicka gick in på konsum på Magnus Ladulåsgatan och handlade. De hade radion på i butiken och jag hörde att de pratade om attentatet, men jag förstod inte vad som hade hänt. Bara att det var i USA. Sen gick vi hem och tittade på nyheterna.

Typ dagen innan hade jag bestämt mig för att jag skulle försöka få min dotter att sova i egen säng (vi samsov), men den kvällen (första sov-i-spjälsängen-försöket) så hämtade jag henne i spjälsängen och la henne nära nära mig och tänkte, herregud varför skulle jag någonsin vilja ha henne så långt ifrån mig. Sedan dess har hon fått sova med mig så länge hon har velat.

Jag var 16 år då och hade kommit hem från skolan, klockan var 15-16. Var själv hemma så jag satte på tv:n för att ha nåt att göra och tv4 slås på och då är det nyhetssändning om wtc och sen satt jag kvar vid tv:n hela dagen.

Jag var i skolan och min syster ringde för att gratta mig(fyller år idag), men även för att berätta vad som hänt. Det värsta var att våra föräldrar var i usa, i staten New York och dom hade pratat om att åka till NY city runt den tiden. Kan ju säga att det inte var det lättaste att få tag på dom... Som tur var, var vår mamma sjuk så det hade inte blivit någon resa dit just då! Vet att jag satt hela kvällen och kollade på tv om nyheter...

Jobbade. Min dåvarande sambo (o arbetskamrat) hade haft rast o kom ut i kassan o berättade vad som hade hänt...!