Jag ramlade när jag red och landade olyckligt på axeln. Men det värsta var att jag fick ligga hela natten med svåra smärtor för att min mamma inte trodde att det var så farligt. På morgonen när jag fortfarande hade fruktansvärt ont så åkte vi äntligen in till akuten och det visade sig att mitt nyckelben var brutet.
Det var jättejobbigt att försöka berätta att jag hade jättejätteont men att inte bli trodd. Det såg inte så farligt ut när jag ramlade tyckte min mamma och det var det. Och fast jag grät hela natten och försökte övertala min mamma om att jag faktiskt hade jättejätte ont så skulle vi vänta till morgonen... det skulle nog gå över.
Det minnet är så starkt och just det där med att inte bli trodd var riktigt jobbigt. Visst kan barn hitta på och överdriva men jag försöker alltid lyssna på vad Zack har att säga och utgår från att det han säger är riktigt. Ibland så säger han ju saker ur hans perspektiv, som att skon är konstig och så ligger en stor sten i den. Men för honom så var det första gången han hade en sten i skon och han visste inte hur det kändes så det enda sättet han kunde förklara det på var att det var "konstigt" - vilket är ganska lätt att vifta bort som förälder.
Det är inte alltid lätt att verkligen lyssna på sina barn och försöka förstå vad det är dom egentligen säger men jag ska alltid göra mitt bästa!
10 kommentar(er)
