Det här med nattning, sömn och barn är ett ständigt dilemma som förälder känns det som. Hur hård ska man vara när det gäller att somna i egen säng och vid nattningsrutinerna?
Hos oss så nattar vi barnen samtidigt, varannan kväll. Vilket jag tycker har varit en väldigt bra lösning då man alltid är "ledig" varannan kväll och kan koppla av lite medan den andra nattar.
Vi läser ett par böcker, pratar och myser lite. Sedan lägger vi barnen i deras sängar och vi lägger oss på golvet mellan barnens sängar tills barnen har somnat. Detta brukar ta ca 30 minuter, helt okej tycker jag.
Men sen, mitt i natten så brukar båda barnen komma inspringandes in till oss. Detta har dom gjort nu i minst ett år. Dom kommer vid lite olika tider så mna blir ju väckt minst två gånger varje natt. Men sen så ska dom ligga så nära, sparkas eller pilla på en. Så just detta är ett stort problem för oss tycker jag. Vissa nätter får jag sova väldigt väldigt lite då det knappt går att ligga bekvämt mellan barnen som tar upp så mycket plats som möjligt.
Jag vet inte hur hårda vi ska vara, om vi ska bära tillbaka dom direkt eller inte. Samtidigt så vill jag att dom ska känna att dom ALLTID får komma in till oss! Men jag vill sova också.... *suck*
Någon som har några råd? Hur löser ni allt det där med nattning och sömn?
Jag har ju turen att det bara är jag i en stor dubbelsäng, så jag störs inte om nåt av trollen kommer in. Maja kommer fortfarande in varje natt.
Dock har jag alltid arbetat för att de till en början ska somna i sin egen säng och känna sig trygga där. Har aldrig bestraffat dem med sängen utan alltid gjort nattningen mysig och har låtit den ta den tid den tar.
Vi har haft ganska tur med våra barn.
Edvin har alltid varit ganska bestämd över att han har en egen säng. Vilket som förälder känns skönt att han tycker. Men visst. Det hände ganska ofta förut att han fick komma till oss när han vaknade. Nu händer det aldrig, för han har sen 2-3 år sovit hela nätter.
Med Tore har det inte gått att ta över till våran säng. Dom gånger han fått göra det sen han blivit lite större är att bli klarvaken och ska "busa" istället. Och det kan ta upp till 2 timmar innan han somnar. Nu sover han fortfarande i spjälsäng och vi har varit "hårda" med att inte hämta han på natten dom gånger han gnäller. Men han sover ju också hela nätter nu så inga problem alls. Frågan är hur det skulle gå om man tog bort spjälsängen ;)
Vi har två barn som sover i sina egna sängar, helt nätter. Det har dom båda gjort sedan 8 månaders ålder. Vi har flyttat över dom till eget rum redan då och det har resulterat i två glada föräldrar och barn som sover gott om nätterna. När dom vaknar så ropar dom och vi kommer in och tröstar. Men det händer sällan. Ingen av dom har fått sova i vår säng (förutom första halvåret då jag helammat dem båda) och det är liksom inget som dom frågat efter, dom sover ju så bra själva. Vissa har sagt till oss att dom tycker att vi varit hårda som inte låter barnen komma över på natten och flyttat över dom till eget rum redan vid 8 månader. MEN, vi har alltid fått bra med sömn till skillnad från alla andra som påpekat vårt sätt ;) Vet inte vad som är viktigast, att låta barnen komma när dom vill eller få bra sömn så man orkar vara en glad förälder? Våra barn har aldrig klagat på vårt sätt, det är inget dom lider av (även fast andra verkar tro så?!). När dom behöver oss på natten kommer vi, när de behöver tröst så tröstar vi. Dom får all kärlek dom behöver, men i sitt annat rum och i sina egna sängar ;)
Skaffa större säng! Jag gick in till mina föräldrar tills det året jag fyllde 12. Jag behövde det och nu vill inte vår unge ens tänka på att sova i egen säng.
När nästa kommer tänker vi köpa en 80-madrass till och göra en jättesäng.
Jag måste erkänna att vi är bortskämda här hemma våran son somnar själv efter att vi har sjungit en stund, sedan sover han hela natten och kommer in till oss på morgonen och kryper in under täcket och gosar en stund. visst strular sömnen när han är sjuk, men han vill inte sova hos oss tror det beror på att det blir för varmt.
Jag tycker att man ska bestämma inom familjen hur "hård" man ska vara, dvs utgå från om ni kan sova tillsammans med barnen eller inte. Om man sover dåligt tillsammans med dem blir ju alla lidande förr eller senare och då tycker jag absolut inte att man är hård om man inte låter barnen sova i dubbelsängen.
Jag har alltid haft svårt att få en bra nattsömn om barnen sover tillsammans med oss. Eftersom vi har ett enormt stort sovrum har vi löst det genom att alla sover i samma rum, men i egna sängar. Barnen är nu 6 år och 8 år. Den äldre har knappt velat sova med oss sen hon blev storasyster medan den yngre ofta frågar om hon får sova med oss. Det får hon inte, däremot läser vi ofta saga eller myser tillsammans och sen flyttar hon till sin egen säng när hon ska sova. Den enda gång vi kan tänja på reglerna är om barnen är sjuka och de då vill sova med oss. Vi frågar dem jätteofta om de vill sova i sitt eget rum men hittills har svaret alltid varit nekande. Nu ska vi snart få ett till barn och har flyttat in spjälsängen i vårt stooora sovrum. Många har ifrågasatt varför vi alla sover i samma rum men vi trivs bäst såhär och ingens sömn blir lidande! Var och en måste få göra som de vill utan att det ska anses som rätt eller fel!
Jag har inga barn själv, men jag tänker tillbaka till hur det var när jag var liten. Då sov jag och min syster i mammas och pappas säng, vi somnade i egna men gick över till dem på natten. Jag fick sova skavfötters och min syster "vanligt" mellan mamma och pappa (det kanske kan vara något att börja med, då tar de mindre plats). Vi båda sov länge hos dem, jag var säkert 10 innan jag slutade och min syster var nog också runt 10-12 år. Men även efter det så kunde vi sova hos mamma och pappa om vi kände oss oroliga, ofta bytte pappa säng med den av oss som behövde det. (senast var jag 18-19 år ;) )
Ett tips om ni vill ha barnen inne men tycker att det är "obekvämt" kan vara att antingen skaffa större säng, eller ställa en extrasäng (tältsäng) bredvid sängen som något av barnen kan ligga på. Får sängen inte plats bredvid kanske kan kan få plats i fotändan?
haha sådär kan jag tänka mig att det är när dom blir äldre ;) Just nu ligger våran lilla hyfsat still.. Nån enstaka gång har hon vridit sig på sniskan i babynestet hon sover i, mellan oss :)
Vi kommer nog att skaffa större säng när dottern blir större eller vi får fler barn. Jag tyckte att det var en enorm trygghet att få krypa ner hos mamma även när jag var "stor" och vill inte neka egna barn det. Nu delar jag 140cm + tillbyggd själsäng (tagit bort långsidan) med sambo, 10-månaders unge och två hundar och visst känns nattsömnen lite sisådär när man har jobbdag....
Hej!
Som jag förstår det sover Zack och Leah i samma rum, hur fungerar det? Stör de inte varandra?
Vi bor i en trea och snart kommer vår 1,5 åring här hemma att få ett syskon (kommer vara drygt 2 års ålders skillnad) och jag är supernervös för hur det ska gå för dem att dela rum när de ska sova.
Hur har ni gjort?
Ha det fint!
A
Vi har extra sängar i båda barnens rum så man lägger sig där om de vaknar på natten. Emilia som fortfarnade sover i spjälsäng kan ju inte självmant komma till oss utan ropar/skriker. Vincent kommer intassande när han vaknar och vill att man ska komma med och lägga sig hos honom. Detta gör ju att man ibland får sova helt själv i vår säng. Det har blivit såhär då vi inte kunde sova med Vincent i sängen när han var liten då ingen fick sova bra. Detta passar vår familj bra, men vi får se hur vi löser det när nr 3 kommer nu i augusti
Först tusen tack för vinsten!!
Sen har vi ett liknade dilemma, med barn på snart 2, 1 och en som gör entre om ca 9 veckor är det inte helt lätt. Men vi nattar alltid i sängen (om de inte är sjuka) hon som är 10 mån nu sover hela natten i sin säng men vår snart 2 åringa dotter somnar i sin säng nattningen kan ta mellan 5 -60 min man vet aldrig men oftast runt 20 min. Sen vaknar hon vid 23 tiden och springer ut till trappan innan har vi lagt oss i hennes säng och sovit där men nu när magen är i vägen får hon sova hos oss måste ju endå bli så sen när liten kommer, kan ju inte lämna en så liten själv om deras pappa inte är hemma han jobbar mycket borta alt åker galet tidigt.
Det kanske inte är helt optimalt att ha henne i sängen men hon är bara 2 från och med att hon blir 3 eller 4 beroende på så kommer vi ha en madrass på golvet/extrasäng de får sova på om de kommer in. Extre säng har vi testat ett tag redan och det fungerade jätte bra så det kanske kan vara nått? Långt nu men hoppas ni har översende med det =)
Finns det plats för en säng till så är det mitt råd. Vi har tre 90 sängar brevid varandra så alla 4 får plats utan problem. Eller kan barnen samsova med varandra?
A Oftast så fungerar det jättebra då Zack är väldigt svårväckt.
Tack för alla tips Vi har nog inte riktigt plats för en till säng inne i vårt sovrum, men att barnen sover i samma säng kanske vore nåt?
våra 2 barn sover i sina egna sängar, förut kunde grabben vakna och komma in till oss eller ropa efter oss. Då gick jag upp och följde med honom tillbaka till sin säng. Han somnar alltid om på studs.
Men vi har haft som "regel" att om de kommer efter 5 på morgonen så är det okej att krypa ner hos oss. Då är det ju snart morgon, men inte före 5!!!!
Blir de tryggare om de får sova tillsammans? Eller vore det kanske en lösning att ställa in en säng/lägga en madrass som de kan sova på?
Jag kommer ihåg att när jag var så liten att jag sprang till mina föräldrar på nätterna så gick alltid pappa iväg och la sig i min säng och sov där. :) men jag förstår att det är besvärligt att aldrig få sova en natt utan att bli störd. Stackare!
Våra barn somnar i sina egna sängar. Äldsta grabben kommer över nån gång ibland och minsta grabben några gånger i veckan. Vi är ganska hårda med att de ska sova inne hos sig. Dock så bär vi inte över när de kommer in till oss. Då får de sova med oss. Ida, vår bebis sover hela nätter i sin spjälsäng. Så skönt!
Har bara ett troll än så länge. Som är drygt 2 och i princip ALDRIG sovit hela nätter. Men det känns ok ändå. Jag somnar oftast om lätt och maken verkar överleva han med... Skrutten flyttade till eget rum nu i vintras i samband med att vi bytte ut spjälsängen. Nu kan ju hen gå in själv till oss på natten om hen vill. Men det har skrutt inte förstått. Istället ligger hen och ropar på oss och vi får masa oss in till barnrummet. Nu är vi väldigt nöjda över att vi köpte en stor säng som även går att dra ut till dubbelsäng (dagbädd från Ikea). Nu kan en förälder sov gott kvar i vår säng och den andre sova gott tillsammans med skrutt när det behövs. Känns bra och mysigt för alla. Så det är mitt tips: större säng/extra säng hos barnen så en vuxen kan få plats där. Eller om barnen kan sova tillsammans som du själv skrev. Vår plan när vi får barn nummer 2 (i planeringsstadiet än så länge) är att vi då om det behövs kan sova med varsitt barn i varsin säng. Klar det är skönt att ha den egna dubbelsängen för sig själva, men för oss känns det inte aktuellt att neka liten att sova med oss. Vi är väldigt ohårda och ostrikta när det gäller sovandet och fokuserar på att det ska kännas bra för alla. Även om det stör vår sömn ibland. Vad gör väl det om hundra år...
Känner igen det där med att sova hos föräldrarna. Det gör vårt barn då och då. Som tur är har vi en ganska stor dubbelsäng och bara ett barn, men ibland lägger han sig tvärs över så att man antingen "buttas" av ett huvud eller sparkas på med fötter. Inte så kul! Det har varit ofta nu när vår lille varit sjuk. Då har vi varit extra noga med att han får sova hos oss. Annars försöker vi mest med hans egen säng.
Haha, ursäkta men bilden var så rolig att jag var tvungen att skratta högt.
Vår son vaknar på natten och ska bli hämtad, han går inte in till oss själv heller. Varken jag eller min sambo gillar att göra det, och vi sover inte bra alls, men vår son sover tydligen bra, och det är ju det viktiga. Enligt min mening. Men ja, man måste sätta streck nånstans. Bara det att starta med att ändra på rutiner är jobbigt, speciellt när barnet är i en övergångsfas själv, och kanske behöver den extra närheten.
Det blir spännande att höra hur ni ska göra. De har ju varandra, så de blir inte ensamma i alla fall.
Hos oss har barnen sovit i egen säng från dag ett. Från barn två har vi kämpat för lugna korta nattningar då ettan såg till att nattningen tog upp till två timmar.
Barnen har delat rum, 2 eller 3 stycken, och det är inte ofta dom har stört varandra.
Däremot är jag jättelättväckt så jag har krävt att barnen sover hela natten i sina egna sängar. Har dom kommit till oss på natten har vi gått tillbaka med dom till deras egna sängar. Perioder när barnen har vaknat mycket på nätterna har jag bäddat en madrass på golvet i deras rum för att vara när och även kunna röra vid barnen om det behövts. På det viset har dom haft tryggheten från oss föräldrar och samtidigt vant sig vid att sova i sina egna sängar.
Jag tror att det viktigaste är att man som föräldrar är överens med vad som är okej och utgår från det.
SV: Lite efter med kommentarerna här nu, men det var verkligen toppen senast vi var på Rica Talk Hotel. Älskar verkligen hotellet och är så glad över att de har valt mig som ambassadör.
Kram Sanna
De senaste månaderna så räcker det att man lägger E, går ut, sedan småpratar hon för sig själv innan hon somnar. Det är underbart! När hon var mindre kunde det ta upp till en timme. Sedan kommer det säkert att ändras när ena sidan på sängen tas bort...som det är nu så sover hon hela natten i sin säng. Hon vill inte sova i vår och har inte vaknat de senaste två veckorna, så skönt!
Jag hade aldrig kunnat sova med med sambon som snarkar och hon som snarkar ännu högre!
Då hade jag lagt mig på soffan =)
Händer det att hon kommer in till oss, så ja det får gå bra ngn natt men jag tycker de ska lära sig att sova i sin egen säng, alla sover bäst då. Som det känns nu hade jag blivit glad! om hon velat sova i vår säng, men där ska hon bara leka...
Ha ha ha så bra o rättvis bild ha ha
Ja dyu har tyvärr samma "problem" så ingen lösning. Brukar tänka att - ja dom sover inte hos oss iaf när de e 15. =)
Tusen tack för min underbara goodiebag. Så fin , fick den i måndags.
kramar