bambi

Om man säger såhär: i en drömvärld där det fanns gott om förskolor med stora, fina lokaler, gott om personal och små barngrupper, då vore det väl helt fantastiskt om föräldrar hade möjligheten att lämna sina barn några timmar extra ibland även om de är lediga från jobbet, för att få avlastning?

Men idag ser förskolan inte ut så. I de allra flesta fall är barngrupperna är väldigt stora, det är för lite personal och det är ofta stökigt med hög ljudnivå. Oavsett hur engagerade pedagogerna är så är det svårt för dem att räcka till.

Så länge det ser ut så tycker jag inte att det är okej att barn med lediga föräldrar belastar verksamheten ytterligare genom att komma till förskolan när de inte behöver. Det låter krasst, men jag arbetar själv inom förskolan och tyvärr är förskoleverksamheten på många håll så kraftigt pressad att det inte längre är varken en trivsam eller hälsosam miljö för barn eller personal. Då är det, som du säger, betydligt bättre att barnen får kvantietstid med sina föräldrar istället.

Både jag och min sambo har själv valt att gå ner i arbetstid så att vår 2-åring endast behöver vara på förskolan ett fåtal timmar varje dag, och ofta är ledig. Vi tror att hon mår bäst av det.

Självklart är jag medveten om att inte alla har något val, men OM man har möjlighet att välja att låta sitt barn ha mer kvantitetstid med föräldrarna och något mindre tid på förskolan, så uppmuntrar jag till det.

I vår familj jobbar vi båda skift vilket innebär att den ena föräldern kan sluta någon gång mellan 22 och 00 att sedan ta sig hem och varva ner och sova kan ta i alla fall en timme. När sedan solstrålen vaknar klockan sex och vill leka och ha full uppmärksamhet så är det inte så lätt. Därför har vi vårt barn på förskola några timmar på förmiddagen. Det andra är att vårt barn älskar att träffa sina kompisar på förskolan han har nästan mått dåligt av vår långa semester för han har inte träffat tillräkligt med andra barn. Så här är vår situation och vi känner att det är det bästa för oss och är glada att vi har en förskola som tillmötesgår våra behov.

Vi lämnar schema på hur sonen behöver gå, inget annat. Och har en toppenbra dagmamma som vi samarbetar bra med. Jag jobbar kvällar/nätter och maken dagar så egentligen skulle vi knappt behöva mer än 15 timmar, men för att sonen ska få lite rutin och stabilitet och inte bara spridda timmar oftast på eftermiddagen då de flesta barn gått hem så pusslar vi tillsammans med dagmamman och hn går ungefär 3 dagar i veckan mellan 9-16. eller 8-15 beroende på om jag jobbar natt eller inte.

Förstår diskussionen då förskolorna här är överbelamrade men att föräldrarna leker poliser och dömer varandra hjälper väl ingen? förhoppningsvis inser väl politikerna att barnomsorgen behöver prioriteras!

Jag tycker att du skriver ett bra inlägg Bambi, förskolan är för barnen, dock så tycker jag inte att små barn, 1-1,5 åringar ska gå på förskolan, och långa dagar är väl inte optimalt för något barn men jag förstår att många föräldrar inte har något val och jag dömer inte deras beslut. Alla gör ju sitt bästa utifrån egna förutsättningar, i alla fall så hoppas man att det är så. Förskolan har nästan på senaste tiden fått ett dåligt rykte, men många förskolor är väldigt bra.

Vi har valt att saxa våra arbetstider så att våra barn är inte jättelånga dagar på förskolan, men inte heller jättekorta.
För mig är det dock viktigt att ha jobbat klart när jag hämtar barnen, annars så är jag inte närvarande utan tänker på jobbet så jag kan inte gå tidigare för att sen jobba på kvällen när de sover.
Från det att jag kommer hem (eller hämtar) tills barnen sover så försöker jag att inte hålla på med något annat än att vara med dem. De får vara med och laga mat om de vill och jag sitter med dem när de leker efter maten eller tittar på tv.

På vår förskola så vill de inte att barnen lämnas senare än kl 9 eftersom då börjar de sin pedagogiska verksamhet och då behöver de barnen som ska vara på förskolan vara där för att de ska få arbetsro.

Vi har också fria tider, men det kan bero på att vi har en privat förskola och så länge de som har sina barn på deltid håller sig inom tidsramarna så är det ok.

mina barn går nu 6 timmar/dag.. det känns rätt så mycket.

Jag är sjukskriven pga reumatism och tarmsjukdom (nyligen fått en stomi som inte funkar som den ska) och jag har alltid ont och mår rätt så kasst.

Känner att jag inte kan leka med barnen och vara glad och pigg tsm med dem. Så detta har blivit våran lösning när min man jobbar. Han är borta 13 timmar per dag. Så jag är ändå ensam med barnen några timmar.. för jag vill inte ha dem längre på dagis heller. dom är bara 2,5 och 1,5 år gamla.

Jag vet inte vad andra anser.. men det känns som att man är en sämre mamma för att jag är hemma och dom på dagis..

Du har så rätt så rätt. För att ta ett eget exempel; En gång om året åkte pappa och jag en helg till Skara sommarland när jag var liten (kvalitetstid) men det var också det enda han gjorde med/för mig. Idag har vi minimal kontakt. Min mamma däremot fanns alltid där oavsett om hon tvättade, lagade mat, städade (kvantitetstid) och samtidigt läste hon godnattsaga, blåste på sår och hade alltid tid att ge mig en kram. Vi hade inte råd att åka nånstans så som pappa gjorde med mig. Hon och jag pratar dagligen medan min pappa och jag pratar inte ens en gång i månaden.

Jenny: Bry dig inte om vad någon tycker, definiera inte dig själv utifrån andras åsikter. Du tar ju val och ansvar utifrån din situation, gör det din magkänsla säger och fungerar det i er familj så är det så bara.

Barn behöver också vilodagar, precis som föräldern. Att vara på förskolan är barnets heltidsjobb, ofta i ett mycket högre tempo och en hög ljudnivå som föräldrarna är förskonade ifrån på sitt jobb. Så jag har svårt att se varför de vuxna ska få vara hemma och vila mej inte barnen.

Ett väldigt bra och tänkvärt inlägg! Och en bra kommentar av Lilith. Båda mina föräldrar hade egna företag när jag växte upp, men hade helt olika personlighet och inställning till sina företag och till familjen. När min pappa var ledig så var han verkligen ledig. Han tillbringade tid med oss barn, lekte, vabbade, kort sagt han fanns där när vi behövde det! Min mamma jobbade jämt. Fastän hon hade slutat jobba för dagen så tänkte hon ofta på sitt jobb och lyssnade knappt på oss barn. Hon vabbade aldrig, hon jobbade jämt, dagar och kvällar och på helgerna ägnade hon en massa tid åt sina egna intressen. Gissa vem jag har bättre kontakt med idag? Min pappa, såklart! Han är den som ringer mig och som jag ringer till och vi pratar alltid minst en halvtimme. Min mamma ringer mig varannan månad.

Kvantitetstid framför allt, säger jag bara!! Därför har jag valt att vara hemma 2 år med första barnet, 2,5 år med andra och kommer också att vara hemma 2,5 år med tredje barnet. Min man var hemma 6 månader med andra och kommer att vara hemma 6 månader med tredje barnet, så våra barn har börjat förskolan när de var 2 eller 3 år. Jag anser nämligen att barn egentligen inte hör hemma på förskolan innan de fyllt 2 år, och då jobbar jag själv på en småbarnsavdelning!

Förskolan är ett komplement till under tiden då föräldrarna jobbar. Inget ställe där man kan lämna ungarna en heldag för att åka hem och sova..

Jag älskar den pedagogiska verksamheten på förskolan där lillan går, så jag tycker det är jääääättesynd att man bara får ha henne där 15h/vecka nu när jag är hemma - plus att man ska behöva ha tidsbegränsning över huvud taget. Bättre man har det fritt, så kan man hämta tidigt vissa dagar och ha heldagar andra. Stressande att veta en exakt tid då man ska lämna in, osv.. Å moraliserandet fattar jag inte, är det en bra förskola så ger det barnen sååååå mycket att vara där!!!!

Tycker också det här är en fråga som gör männskor spännande upprörda. Det verkar dock bara gälla dem som har förskolor m stränga regler. Har aldrig hört någon Stockholms-förälder ondgöra sig över de hemska fria tiderna. Å till "anonym": i Stockholm anses förskolan alltså vara till för barnen. Man kan alltså SÄGA öppet till personalen att man ska gå hem och vila efter att man lämnat barnet, eller ta en romantisk långlunch m sin partner eller gå till tandläkaren och de önskar en bara lycka till. Och det gör ÄNDÅ inte att vårt barn går 7-17 varje dag året runt utan oftast anstränger vi oss för att han ska få korta dagar o mycket ledigheter. Men inte riktigt alltid alltså.

"Vi måste lita på att alla vill vara den bästa föräldern dom bara kan" så jättebra skrivet! Just så hoppas jag alla kunde tänka och sluta moralisera över andra föräldrars val.

Jag blir så ledsen när du som lärare och mamma skriver en sån här kommentar.
Jag är själv lärare, utbildad förskolelärare och lärare för yngre åldrar och har arbetat på en 1-5 års avdelning de senaste åren och jag älskar det!
Det är ett fantastiskt jobb och vi finns alltid där för alla barn!
Dock har vi inte en egen skolform som du säger, vi har en egen läroplan med mål att sträva mot - inte uppnå som i skolan vilket är en stor skillnad.
Jag tycker att det är skrämmande med föräldrar som lämnar sina barn mer än vad de behöver för att man behöver sova eller handla mat.
Självklart finns det undantag och vi är inte omöjliga. Vi vill hjälpa till men inom rimliga gränser! Behöver föräldrarna enbart förskolan några timmar per vecka men barnet behöver mer tid och rutiner för att komma in i gruppen och utvecklas då fixar vi det. Behöver man barnomsorg när man flyttar eller tar syskon till doktorn - inga problem!
Men jag blir både ledsen och arg när barnet går 7-17 eller 6-18 och föräldrarna går hem och sover eller handlar istället för att hämta sina barn tidigare.
Vi kommunanställda har 20barn på snitt 3pedagoger och det händer ofta att vi inte får ihop verksamheten eller hinner ens få rast för att vi har så mycket att göra. Det gör mycket för oss och framförallt barnen om gruppen blir mindre då barn är lediga eller har kortare dagar på förskolan.
Det ÄR lika jobbigt för barnen att vara på förskolan som det är för föräldrarna att jobba en heldag.
Barnen behöver förskolan för att utvecklas och lära sig nya saker, träffa sina vänner och lära sig socialt samspel och genustänk osv men de behöver även sina föräldrar och att få kunna vara hemma och vila.
Det ÄR inte samma sak att vara hemma som att vara en heldag på förskolan med full fart.

Barnen i första hand - men inte på föräldrarnas villkor!

Problemet när "lediga"föräldrar lämnar barnen på förskolan är att vi har STORA Brngupper. Vi har där ja´g jobbar 16 barn från k 13 på 2 personal det är 8 barn var i åldern 2-4. Det är mycket. Sedan är det faktiskt många barn som inte har någon ledighet alls på t.ex. sommaren. Vi har fått utöka våra öppetider till6-18.. Många barn har tror det eller ej mer än 8-9 timmars arbetsdag. Säger inget om t.ex. ensamstående föräldrar som måste jobba men har man möjligheten ska man helst spendera den med sina barn.

Vi måste lämna in schema men det har hänt att jag har sonen på dagis när jag varit "ledig"... eller ledig är kanske att ta i, jag har passat på att göra en del ärenden och sedan tagit några timmar när jag bara varit jag... oftast hämtar jag honom ändå tidigare (och då blir han skitsur)... Han älskar sitt dagis och när vi haft 5v semester så har han saknat det så mycket att vi fått gå dit och hälsa på, bra betyg från sonen. Därför känns det inte heller så hemskt att han har väldigt långa dagar... (svårt att ha det annorlunda när vi båda jobbar närapå heltid och jag har drygt 1h resväg enkel resa till/från jobbet)

Nu måste jag bara kommentera ditt svar till Anonym om att barn oftast inte går 8-9 h/dag på förskolan. Tyvärr så gör de det, både på förskolan jag jobbar på (med sammanlagt 50 barn) och på mina barns förskola (med ca 70 barn). Majoriteten av barnen går just 8-9 h. Vi har t.o.m. flera barn som går 10 h/dag, varav ett par av dem är under 3 år. Av alla 50 barn på min förskola är det ca 10 barn som går 5-7 h/dag, resten har alltså längre dagar! Och tyvärr kan man ju bara drömma om att alla barn skulle få 5 veckor sommarlov.

Kan väl bara anta att det är ett storstadsfenomen då, ett bra sådant. Vi bor i en liten stad och jag jobbar på landet. Jag och min man jobbade båda 100% (för tillfället är jag mammaledig), men vi jobbade lite omlott så våra barn har alltid gått max 7 h/dag, ca 8.30-15.30. När vi lämnat så är nästan alla andra barn redan där, och när vi hämtat så har bara ett par barn gått hem.

Vi har precis skolat in vår tjej på förskolan och vi verkar ha ganska fria tider. Min sambo jobbar skift och jag jobbar dagtid, varannan vecka blir det 8h/dag och varannan ca 6h/dag till att börja med, detta för att hon ska få in rutiner på förskolan och få träffa de andra barnen ordentligt. I annat fall så skulle hon komma in vid 14 när de andra barnen går hem och vara där i två timmar per dag varannan vecka. Hade jag varit ensamstående (med mina arbetstider) så hade det varit 10h/dag varje dag och många av mina kollegor har dessa tider för sina barn så jag blev väldigt förvånad när jag insåg att vår avdelning på förskolan bara har öppet 8h/dag.

Glömde skriva att det första vi fick höra när vi frågade om tiderna då vi jobbar skift var att de ser till barnens behov i första hand. Men om vi föräldrar ville lämna så sent som möjligt var det okej, fast ibland kanske det inte är det bästa för barnet.

Tyvärr hör man ofta om för stora barngrupper, personal som inte hinner/orkar med något annat än det grundläggande (därför blir pedagogiken lidande), föräldrar som känner sig stressade för att de har barnen för lite eller för mycket på förskolan och så vidare. Jag tycker det vore bra om vi gjorde en clean slate och faktiskt tillät föräldrar att bestämma själva utan skuldkänslor och satsa mer pengar på skol- och barnomsorg så att tid finns för varje barn. Det är en drömvärld tyvärr, men jag försöker bidra genom att inte påpeka vad andra föräldrar väljer att göra för sina barn. Tyvärr är det väldigt ofta som jag blir ifrågasatt som "bara har mitt barn hemma", då en del människor inte fattar att vi är på öppna förskolan, mitt barn är med i en gymnastikgrupp, vi går till biblioteket, simhallen och han är med och ser vad vi gör. Men är är ÄVEN "bara" hemma och har det "tråkigt" :-)

Här är det vanligt att barnen går 6.30-17 eller 7.30-16.30. Och det är låånga dagar för barn att gå oavsett ålder 5 dagar i veckan.

Det där är en så himla svår fråga. Jag har praktiserat lite hos dagmammor och sett "problematiken" från det andra hållet. Jag förstår att föräldrar behöver vara själva, absolut inget fel med det. Problemet är att många föräldrar (iaf där) varit väldigt...konstiga...i sättet de har ensamtid på.

En mamma hade en ledig dag och hennes son var hos oss. Vi var på utflykt då de större barnen i första klass hade fotbollsturnering så vi var där och tittade på. det var även mamman. Hon kom och gosade med sin son, sen gick hon därifrån för att se på sin dotters match och han blev jätteledsen. Sen kommer hon tillbaka för att säga hejdå för att hon ska till frisören, och han blir såklart jätteledsen igen.

Andra konstiga exempel är folk som kommer över 30 minuter sent för att de var tvungna att handla. Eller föräldrar som lämnar sina barn när de har fått syskon och båda är hemma men det nyblivna storasyskonet är hos oss och förstår inte alls varför mamma och pappa inte vill vara med henne?

Det kanske är sådana saker man vill undvika? Jag vet faktiskt inte. Men oftast finns det ju två sidor av varje mynt :)