bambi

Känner igen det där, Wilgot är likadan. Men han pratar inte på samma sätt men han står stilla, går myrsteg och det blir alltid ett himla tjat. Att gå från förskolan som tar några mintuter tar säkert 45 minuter om han sak gå men det gäller att inte ge sig men det är ju inte alltid man har den tiden. Brukar tröttna och sätta honom i vagnen efter en stund, om vi har bråttom.

Men kunde han inte sitta på axlarna lite då? Tråkigt att det ska bli ett tvång att gå och att man inte får vara med annars.. En ståbräda kan ju vara bra för att variera sig lite.

Jo Men nu gick han inte ens 20 meter! Självklart så kan han sitta på axlarna om vi har gått en bit, men om han får göra det på en gång så kommer han alltid vilja göra det.

Har hört att så små barn inte har något konsekvenstänkande.



Är ni oroliga att han inte rör nog på sig för hälsans skull? Han ser inte så gammal ut, tror att han kommer att gå när han är redo, alla barn utvecklas olika.

Liljan Nee, mer att det blir en dålig ovana. Sen vill jag inte att han ska bli utanför på förskolan. Senaste utflykten han var med på så promenerade dom rätt så långt och då frågade jag om det hade gått bra (för jag vet hur han kan va) och en av pedagogerna berättade att han hade gnällt väldigt mycket i början men att det gick bra sen. Så jag vill inte att dom ska känna att han inte kan följa med på såna utflykter.



Och jag vet att han klarar av att gå rätt så långt men jag vill få bort det där gnället.

Ebba är likadan! Men hon orkar minsann om de är roliga saker. De behöver ju röra på sig och göra av med lite energi!

Jag är helt övertygad om att barn har konsekvenstänkande långt tidigare än vad "proffs" säger. De kanske inte förstår som vi vuxna, med en gång, men efter två eller tre gånger förstår de. Man kan ju lära en liten valp en hel drös med saker just med hjälp av bra konsekvenser och jag är helt övertygad om att barn inte är ett dugg sämre. Så jag tycker att ni gjorde bra, han kommer att förstå till slut. Och det ÄR ju jätte viktigt att barn har vanan att promenera. Så stå på er!

Tycker inte själv om tomma hot, särskilt inte i förhållande till barnen. Läste något bra som Maria Wetterstrand visst ska ha sagt när hon sommarpratade; Jag går inte förrän du kommer!

, se http://alfamamman.blogg.hbl.fi/2011/07/

Tycker ni gjorde helt rätt. Barn behöver röra på sig.

Helt rätt av dig! Så stora barn ska orka gå en rejäl bit. Jag tror att man gör dem en otjänst genom att låta dem åka vagn jämt.

Hej!

Bryr mig inte om att kommentera om ni som föräldrar gjorde rätt eller fel - det är bara ni som avgör det, tycker jag.

Men tänkte komma med ett tips (som du säkert redan känner till) och det är att fokusera på något annat än att gå - gå myrsteg till nästa stolpe, hoppa, prata på om vad-som-helst, sjunga (brukar funka ovanligt bra, de tappar helt fokus på prommenaden)

Lycka till!

Hej! Prova att ge honom en viktig uppgift som bära sina egna låneböcker i en ryggsäck. Kanske hitta på en lek under tiden ni går för att skingra hans tankar. Se hur många olika djur ni kan se eller kolla efter spår i snön och fantisera vem som gått där, kanske en hund? Varför inte sjunga en "marchlåt" ? Lek skattletare! Ja inte för att jag vet om det fungerar i en storstad. Låt fantasin flöda så hittar ni säkert på någon kul lek. Lycka till! :)

Jag tycker att ni gjorde helt och fullkomligt rätt, för det är urviktigt att barn lär sig konsekvenser av sitt handlande redan från start, annars kommer ni definitivt att få problem när han blir äldre. Jag menar, hur kommer det att gå nästa gång som han inte får som han vill, ska ni ge er bara för att han gnäller? Nej, jag hejar på er och tycker också att fler föräldrar borde tänka och agera som ni, allt för barnens och framför allt deras framtids bästa. Ja, allt är inte roligt och ibland får man liksom anstränga sig lite typ... Kram från Lisa :)

Ni gjorde absolut helt rätt! Nej, han är inte så stor (som nån kommenterade) men det betyder inte att han inte skulle kunna lära sig att orka gå. När våra barn var små så var vi ofta ute på långpromenader och hade nästan alltid två vagnar med oss. Först fick barnen gå ca 800 meter och då gick vi i deras takt och lät dem inspektera diken, pinnar och allt annat som de tyckte var skoj. :) Vi förklarade alltid hur långt det var tills de fick sitta i vagnen. Sen när de satt i sina vagnar kunde maken och jag gå 1-2 km i snabb takt för att sen gå i långsam takt tillsammans med barnen ca 500-800 m. Då var barnen 1,5 år och 4 år, så det funkar absolut från de är riktigt små. Ibland orkade vi inte ha dem att gå alls (pga att vi ville gå snabbt) utan de fick sitta i sina vagnar hela promenaden (vanligtvis ca 8 km), men till sist blev de ju uttråkade där och bad själva om att få promenera. :) När de blev äldre ville de åka sparkcykel hela vägen och det är ju också en väldigt bra motionsform. När vår äldsta precis fyllt 6 år åkte hon sparkcykel i 8 km, dvs hela vår promenadrunda. Det var kul! :)



Vi fick ofta beröm för våra barn på förskolan. Personalen tyckte att våra barn var väldigt duktiga på att promenera. :)

Förresten, på tal om konsekvenstänkande så funkar det jättebra redan på 2,5-åringar. Barn under 2 år kan också lära sig det hur bra som helst men det kommer inte lika automatiskt för dem. På förskolan där jag jobbar har vi ett barn som snart fyller 3 år och aldrig behövt följa regler eller fått konsekvenser för sitt handlande. Det barnet började förskolan för ca 6 månader sen och det har såklart varit en jättejobbig omställning för barnet, men det funkar bättre och bättre. Vi ger aldrig efter för barnets skrik, men överöser barnet med beröm så fort det går bra.