bambi

Sveriges första könsneutrala barnbok
Kivi och monsterhund heter det allra första barnboken där hen används som pronomen. Alla barn kan således identifiera sig med huvudpersonen Kivi.

Precis som författaren Jesper Lundqvist säger i en intervju: det handlar inte om varför han lät bli att könsbestämma huvudpersonen Kivi, utan varför (i stort sett alla) andra som skriver barnböcker väljer att skriva om antingen pojkar eller flickor. Varför är det så viktigt med kön? Och varför blir det så provocerande och känsligt när man vill låta bli att kliva in i något av de där två facken? Det här är en viktig, intressant och komplicerad frågeställning som man verkligen borde grotta ner sig lite mer i.

Han har också berättat det oftast är vi vuxna som tycker att det är så viktigt att placera in människor i könsfack. När han har provläst boken för barn så är det ingen som har tyckt att det har varit konstigt att huvupersonen inte har någon klar könsdefinition.

Oftast är det en pojke som är huvudpersonen i barnböcker (till och 70% i bilderböcker), så det är väl toppen med en huvudperson som alla barn kan identifiera sig med?
#1 - Studeravidare.se

Hej!

Var med och tävla en Macbook air & Spotify premium på www.studeravidare.se/bloggtavling

#2 - Emelie- mamma till elliott och leila

Det är bra att det börjat komma lite könsneutralt nu med tycker jag :)



Är min granne som illustrerar den förresten , hon är riktigt duktig!

#3 - Miosliv - mamma,pappa,barn,katt,hund - vardagen med en fotoblogg!

Sant! varför ska vi vuxna göra allt komplicerat för? såhär borde barnböckerna varit ifrån första början!

#4 - Karin

Hej!



Jag har all respekt för genusperspektivet, men ibland blir jag så matt av det. Det kokar liksom besatt över till en hysteri.



Vad är det för fel att vara flicka? pojke? Vi är två olika kön. I genusdebatten så pratar vi om könsneutralt hit och dit, men handen på hjärtat, är det snarare inte en neutralisering av det kvinnliga könet som pågår? Långt hår kapas för lek (kort som långt, jag har alltid kunnat leka), rosa nekas för flickor men tillskrivs pojkar, dockor nekas flickor för att uppmuntra lek med bilar, men pojkar uppmuntras till båda? Klänningar förhindrar sägs det men tunikor till killar funkar ... alltså, det är sällan jag ser en pojk anamma mer från vad vi kallar "tjejjigt" än tvärtom. Vad skäms kvinnor för? Be om ursäkt för en färg kallad rosa?



Ledsen, men jag tycker att genusperspektivet och unisex konceptet faktiskt jobbar för att förstärka att "rosa" är dåligt så fort det är på en tjej, likaså lek med dockor så fort flickor leker med det som två exempel.



Är det små androgyna människor vi vill skapa?

Räcker det inte med att kämpa för lika värde som människa och lika lön för lika arbete?



Visst håller jag med om mångt och mycket i debatten men ibland blir jag konfunderad över vart den är på väg.



Nåväl, lite tankar från mig bara. Tycker allt det blir lite extremt emellanåt. :) Jag är stolt över att vara kvinna och vill inte "avkönfieras" (nytt påhittad ord som hen, fast mitt :)



Må gott!

#5 - Mia

Tänker att tanken är god, men har själv en 5,5 åring som vill ha klara raka besked så han hade inte köpt att han själv fick bestämma om det är en pojke eller flicka. I verkliga livet är man ju antingen eller varför skule inte barnet i boken vara det



/Mia

#6 - Viola

Det är bra att det finns alternativ som komplement, men samtidigt är det ju vi vuxna som gör könet så laddat. Hur vet vi om det är viktigt i ett barns värld att huvudpersonen är av samma kön som en själv för att det ska bli spännande? Jag tycker att hen är ett jättebra ord, men föredrar nog hellre att det används i situationer när man inte vet någons kön, inte istället för., och att man i så fall ser till att jämna ut skillnaden i andelen kvinnliga respektive manliga huvudpersoner i barnböcker.

#7 - Helena

Jag kan förstå varför författaren väljer att skriva sin bok på detta sätt. Tyvärr tror jag att detta bara kommer att resultera i ett tredje fack.



//Helena

#8 - Brassemamma

Mycket intressant!



Jag undrar om tanken med boken är att barnet som läser självt ska bestämma om huvudpersonen är en pojke eller en flicka?



Eller är tanken att det INTE ska vara en pojke men inte heller en flicka? Alltså ett tredje kön?



Att "avkönfieras", som Karin säger, låter inte särskilt lockande i mina öron i alla fall. Jag hade inte velat vara man, och jag hade aldrig gift mig med en kvinna, så kön spelar visst roll för mig. Därmed inte sagt att något av könen ska värderas högre.



Ja, det blir kul att höra mer om hur boken tas emot och vilken uppståndelse den ev skapar.



Det var lite tankar från mig...



Kramar

#9 - Bonita

Karin: AMEN! säger jag bara, exakt så känner jag oxå!!



Är uppfostrad i ett kollektiv på 70-80-talet där det va precis dom här genus-ideerna som gällde. Fy f*n säger jag bara...hela jag skrek efter att få vara puttinuttig och flickig men fick bara lära mig att det minsann va skamligt. Önskade mig en barbie fick en traktor osv osv. Nä lev o låt leva alla har rätt att välja fritt själva det är väl det som är jämställdhet...

#10 - Emma says style, love & rock and roll.

Grymt! Ska jag ge till alla mina vänner som har barn. Ja och kanske köpa en åt mig själv, så småningom kanske man kan få egna! :D

#11 - Anonym

Hur jävla sinnes sjukt är inte detta då? Det finns män, det finns kvinnor.. Och vi är olika.. Tacka Gud för det!

#12 - britta bloggar

Jag tycker att det är ett bra komplement till alla andra böcker. Man behöver itne skriva barn på näsan hela tiden, de kan dra egna slutsatser och hitta på som de vill, det behöver ju inte finnas ett rätt och ett fel hela tiden!