En läsare ställde en massa frågor angående hur det är att ha katt och sen få barn. Då och då får jag dessa frågor så jag tänkte berätta lite mer om det.
Hera är en Ragdoll och rasen i sig är väldigt lugn och passar väldigt bra ihop med barn. Hera har alltid varit väldigt undergiven då när hon kom till oss så hade vi en annan katt också - Ronja (en bondkatt). Ronja var väldigt dominamt och kunde ibland vara lite aggresiv. Hon hann bli 10 år och hade hela sitt liv problem med magen. Men när hon närmade sig 10-års dagen så var så otroligt mager så det var skrämmande, även fast hon åt och åt och åt (hon var ständigt hungrig). Vi var ut och in med henne till lite olika vetrinärer men till slut så kändes det som att hon mest led så vi avlivade henne till slut. Jag minns fortfarande den dagen så tydligt och jag tänker fortfarande på henne då och då (vi har bilder uppsatta på henne också) även fast det var över 4 år sen hon dog.
Hera är nu ensam katt i hushållet. Hon var drygt 4 år gammal när Zack föddes. Hon tyckte det var riktigt läskigt med en liten bebis i början och höll sig undan mycket. Och det blev förstås ännu värre när vi kom hem med ännu en bebis senare.
Hera är väldigt social av sig men hon håller sig mycket mer för sig själv sen vi fick barn. Hon kommer alltid när man ropar, även om barnen är med, men är lite försiktigare då. Zack får klappa på henne lite grann nu när han har lärt sig att vara snäll mot henne, men Leah är fortfarande rätt så hårdhänt mot Hera. Men båda barnen älskar henne! Leah kunde säga "Hera" innan hon kunde säga "Zack".
Hera är alldeles för snäll mot barnen och dom kan lägga sig på henne, dra henne i svansen eller pälsen och hon bara mjuar. Så då får vi komma och rädda henne. Men vi försöker hela tiden att lära barnen att respektera Hera och vara snälla mot henne, men det är lite svårt för en 1-åring att förstå det.
Vi ger tyvärr inte henne lika mycket uppmärksamhet som förut. Innan vi fick barn så kallade jag mina katter för "mina bebisar" och man trodde aldrig att den känsla skulle försvinna. Men om jag ska vara ärlig så gör den det - tyvärr - eller snarare så förstår man vad det innebär att ha riktiga barn och den enorma kärleken man har till dom är lite svårt att utveckla till ett husdjur tror jag.
7 kommentar(er)
