För ett tag sen avslutade jag en riktig klassiker - Fahrenheit 451 av Ray Bradbury. Det är en bok som mina elever har läst på IB-programmet så jag behöver läsa den också. Men jag hade faktiskt denna bok hemma sen tidigare och hade till och med mig den till Thailand men där blev den aldrig läst... Men nu så är den utläst och den väcker en massa tankar hos en.
Fahrenheit 451 handlar om en framtid där brandmän inte släcker bränder utan startar dom, för att bränna upp böcker. Böcker är nämligen förbjudna och ibland kommer det larm om att någon faktiskt har en bok hemma och då bränner man upp huset.
Istället för att läsa böcker så tittar människor på en slags tv som täcker hela väggarna och som kan prata till en (reklamen är extremt individanpassad). När människor ska sova så har dom små öronsnäckor i öronen så att dom kan lyssna på radio eller havsvågor. Ingen tid alls att själv tänka och fundera, ständigt aktiverad. Huvudpersonen blir jätteförvånad när han träffar på den nya grannen vars familj sitter på altanen och pratar med varandra!
Denna bok fick mig att fundera lite på om vi är på väg åt samma håll (kanske inte riktigt så extremt) då vi ständigt aktiveras och istället för att läsa en bok så sitter vi framför datorn eller tv:n. Vi hinner aldrig ha tråkigt och det är egentligen ur tråkigheten som dom riktigt fantasifulla tankarna kommer fram (när vi inte har någon annan som "fantiserar" ihop nåt åt oss).
Jag gillar böcker som handlar om framtiden, dystopia-temat tilltalar mig (1984 är min favoritbok). Så denna bok får en fyra av fem möjliga.