Imorse så gick jag med Leah till vårdcentralen då hon kräktes under natten (hostade tills hon kräktes upp slem). Vi fick vänta en bra stund på att träffa läkaren och alla som kom efter oss fick gå in. Jag gick fram till receptionen och då hade hon glömt att sätta upp oss på listan. När vi äntligen får komma in till läkaren så börjar min mobil att ringa. Jag ignorerar den men den ringer och ringer... Det är maken som ringer och jag förstår nästan direkt vad det är. Hans högt älskade mormor har somnat in. Vi hoppades på att få hälsa på henne i helgen, då maken fick veta redan i lördags morse att det var nära... men vi hann inte säga hejdå.
Ni som har följt bloggen har nog sett henne ett eller ett par gånger. Vi har alltid försökt hälsa på henne flera gånger om året då hon har varit oerhört betydelsefull för min man. Hon var lärare och tog alltid hand om sina barnbarn under loven och har alltid varit en stor del av deras liv. Hon var alltid världens snällaste och gladaste. Maken säger att hon har bara blivit arg på honom EN endats gång i hela hans liv...
Idag slocknade en otroligt vacker stjärna - finaste Ulla. Vi kommer att sakna dig.
22 kommentar(er)
