Bambi - Central Park

4 Mars 2012 - 11:39

Tänk att få strosa runt i självaste Central Park! En stor oas mitt i stadens myller! Det var verkligen underbart! Det kom fram folk och pratade med oss (bland annat en hemlös poet som var oerhört trevlig), vi tittade på människor som åkte skridskor i parken och vi myste bland ekorrar och hästvagnar.

Hela denna resa så har jag svävat som på små moln och har känt mig så otroligt lyckligt lottad som vann denna resa! Helt otroligt! Jag fick åka tillbaka till mitt gamla hemland och jag fick ha en underbar mysig semester med min make - allt tack vare bloggen! Är inte det helt otroligt?

Föresten, så håller jag med min gamla kollega FIA FIT (som lämnade en kommentar) att jag har blivit mycket mer flygrädd sen jag fick barn. Eller har det kanske med åldern att göra? Jag tycker också att jag oroar mig och nojjar mig så mycket mer sen efter jag fick cancerbeskedet, för det fick mig att inse att hemska saker kan faktiskt hända mig också. Jag kan ofta fantisera och se framför mig hur mina nära och kära blir påkörda, ramlar ner på tunnelbanetågbanan - ja, whatever... och oftast det hemskaste tänkbara. Det är lite jobbigt ibland och jag känner mig lite hindrad (tänkte många gånger "ska vi verkligen flyga till New York" och ville ställa in flera flera gånger). Känner ni också så ibland?

5 kommentar(er)

#1 - EN MÖLNBOBOS LIV - MELVINS MAMMA 2012-03-04

Jag har inte blivit mer flygrädd (var mer rädd förut) men däremot känns det inte så bra att flyga när inte familjen är med. Skall det hända något (för katastroftankar har jag) så vill jag vara med min familj... sjukt egentligen, är ju bättre att de klarar sig... Men av någon anledning känns det alltid bättre när vi är allihopa i ett plan.

Låter som ni har en underbar resa. Vill också åka till NY någon gång.

#2 - Rita 2012-03-04

Jag har blivit precis likadan sen jag fick barn, men försöker till varje pris att inte låta rädslorna ta över utan försöker leva som vanligt. Men att låta maken köra 500 km i mörker och halka, ensam chaufför, nattetid med vår 5-åring, det vägrade jag! Sen skulle de ha sovit en natt hos hans föräldrar och så skulle han kört tillbaka 500 km följande natt. Han hade ju blivit så trött av allt det så han hade somnat vid ratten, och jag sa faktiskt till honom att om han tänker försöka ta livet av sig får han göra det ensam och så får 5-åringen stanna hemma! Han tyckte jag var urlöjlig men det slutade med att de tog tåget! :)

#3 - Bee 2012-03-04

Japp, efter att jag fick barn så blev jag extremt flygrädd, nu börjar jag komma över den känslan genom att tänka på vad min magkänsla säger och inte vad mina katastroftankar förmedlar, för sådana kämpar jag med, det är sjukdomar och död, tänker ofta på krig m.m. Men nu får det vara nog, försöker förmedla positiva tankar kring mig själv och min familj :-)

Central Park är underbart, alla ekorrar som springer runt, när jag var i NY sist så besökte vi Belvedere Castle och njöt av utsikten över Turtle pond, jag älskar NY!

#4 - Jenny i Dalby (mamma till tre) 2012-03-04

Ja absolut. Innan jag hade barn noterade jag knappt att vi var uppe i luften och kunde sova mig igenom start och landning om jag var riktigt trött. Det skulle aldrig komma på fråga nu, jag sitter som en spänd fiolsträng och lyssnar efter konstiga ljud från motorerna osv (precis som om jag skulle kunna bedöma det)....Men jag vägrar ändå att låta det hindra mig/oss från att resa, så jag får härda ut helt enkelt. Andra typer av katastroftankar har jag också, precis som du, och kan ofta istället för att glädjas åt att något gått bra, älta vad som KUNDE ha hänt.

#5 - Anna, Gbg 2012-03-04

Ni verkar verkligen ha haft det mysigt tillsammans. NY är ju så härligt, en av mina absoluta favoritstäder! Jag håller definitivt med dig angående att man blivit mer "flygräddd" sedan man blev förälder. Jag flyger lite då och då i jobbet och det är alltid lika jobbigt.