bambi

Ger ni verkligen era barn möjligheten?
Jag blir lite trött på att höra föräldrar som säger "ja, men vi gav Lisa/Tage/Fia/Hans bilar/dockor men hon/han lekte aldrig med dom..." sen när man frågar lite mer så får man höra att "dom blev bara ståendes i rummet". Och så tror dom att det är genetiskt att flickor bara vill leka med dockor och pojkar bara vill leka med bilar, men dom har egentligen inte alls erbjudit barnen samma möjlighet att leka med bilar/dockor.

Föräldrar verkar tro att det räcker med att köpa leksakerna (eller vad det nu är) och sen låta dom stå där i rummet. Men man måste faktiskt som förälder visa barnen också att dessa leksaker är likvärdiga leksaker, erbjuda dom lika ofta som andra leksaker. Plocka fram bilen eller dockan lika ofta som andra leksaker. Lära barnen hur man leker med dom, för många barn kan bli osäkra hur dom ska leka med nya leksaker som dom inte är vana vid då måste man som förälder faktiskt visa barnen hur man kan leka med leksakerna.... senare kommer barnen på egna sätt att leka med dom.

Sen så är det ju så att man som förälder måste ta tag i detta för det kommer nog inte ske på förskolan eller hemma hos vänner. Och man kan inte räkna med att barnen själva tar fram leksakerna som står och samlar damm i ett hörn.

Förutom detta så tror jag att föräldrar inte tänker på alla signaler dom sänder sina barn. I leksaksaffären, vilken avdelning går man först till, stannar längst vid? Det sänder ju faktiskt signaler. När barnet fyller år, vilka ord väljer man när man beskriver den nya leksaken, vilket kroppsspråk har man, sånt påverkar faktiskt mer än vad man tror. För att inte tala om hur engagerad man är när man väl sätter sig ner och leker med leksakerna!

Så när föräldrar säger "Ja, men Kalle hade en massa dockor i sitt rum men ville bara leka med bilarna. Killar tycker om att leka med bilar mest, så är det bara." så blir jag faktiskt lite skeptisk och jag tror inte att man kanske inte helt och fullt ut har gett Kalle möjligheten att verkligen leka med dockorna. Om inte annat så kanske Kalle har läst av vilken inställning föräldern har och vill bara leva upp till det föreställningen.
#1 - Anna

Jag köpte en docka i julklapp till min son, innan dess hade han bara ärvda leksaker från sin syster som är 6 år äldre. Vilket mest var bollar, klossar och mjuka djur. Han HATADE den dockan, jag skulle nästan kunna sträcka mig så långt att han var rädd för den då han brast ut i storgråt när den var i närheten. Det slutade med att vi gav bort den. Sedan tog jag fram några av min dotters dockor som vi inte gett bort, och det verkar som om han får dåliga vibbar av dockor då han slänger dem bakom soffan.



Så nu kör han sina bolla, bilar, gosedjur och snuttefilt i sin dockvagn och vi får nöjja oss med det.

#2 - Tess

Men jag förstår inte riktigt denna diskussion och varför den blivit så stor?

Vad är det för fel med att pojkar leker med bilar och flickor med dockor (eller hur det nu ser ut)?

Tar barnen någon skada av detta? Varför blir fler och fler ivriga att det ska vara exakt lika mellan barnen? Vad är problemet?

#3 - BAMBI

Anna Självklart finns det vissa barn som bara föredrar det ena, men jag tycker inte att man kan utgå ifrån att pojkar bara vill leka med bilar och inte verkligen ge dom möjligheten att leka med dockor.



Tess Men det finns ju massvis med fördelar för barn att leka med olika slags leksaker. Barn lär sig så mycket via leken. Att leka med dockor lär dom sig mycket vad det gäller omsorg och interaktion, att pyssla så tränar dom mycket på finmotoriken och att sitta still (och detta kan vara en av orsakerna till att pojkar har svårare i skolan eftersom dom sällan får träna på att sitta still) men även alla barn har stor nytta av att träna sporter, klättra i träd, mm.



Så problemet är att pojkar har det svårare i skolan (vilket är ett stor problem som sällan diskuteras) och får inte träna på omhändertagande. Flickor får inte samma träning i sporter och grovmotoriken. Det är riktigt synd att inte fler föräldrar ser detta!

#4 - Flisan

Jättebra och tänkvärt inlägg!

#5 - Natali BLOGGAR OM LIVET

Jag har aldrig plockat fram leksaker åt mina kids, det har de fått göra själva. Jag har aldrig lärt dem hur man leker. Det har de klarat utmärkt själva. Vi har haft blandade leksaker i hemmet men barnen har valt själva helt utan de vuxnas inblandning. Det var bara när de var bebisar och inte kunde hämta leksakerna själva som vi plockade fram grejer. Men då var det ju skallror och liknande.

#6 - Anonym

Tror inte att detta är så viktigt o nej jag tänker inte lära mina söner leka m dockor ha ha

#7 - BAMBI

Natali Men har du aldrig ens behövt föreslå (när dom har tråkigt) vad ni ska göra? Har dom alltid sprudlat av idéer om vad som ska lekas med ända sen dom var bebisar??



anonym Va moget av dig att skratta åt idén att dina söner skulle leka med dockor.

#8 - Anonym

Nej inte åt det men att lääära dem typ detta ska du leka med. Lika lite nödvändigt som att du lär din man göra cupcakes.

#9 - BAMBI

Anonym Ja, det var ju bra jämförelse! Cupcakesbakning är ju ungefär lika viktigt i livet som sociala kunskaper....

#10 - Emma

Samtidigt lite nedvärderade till de föräldrar som verkligen har erbjudit sina barn både bilar och dockor och barnen ändå föredrar det ena eller det andra.



Jag tror absolut att även små signaler hintar om i vilken riktning barnen "bör" gå, dvs. det räcker inte med att köpa hem bilar till sin dotter för att ha gett henne alla möjligheter att välja. Och jag tror att äkta valmöjlighet är viktigt!



Men oavsett hur man gör så är det ju inte otänkbart att barnen ändå favoriserar något. En flicka som får välja helt fritt kan ju välja både bilen och dockan och här tycker jag att jämställdhetsdebatten ibland tenderar att skuldbelägga den flicka som väljer dockan för att hon helt plötsligt har valt "fel". Om hon hade valt bilen så hade det varit "hennes fria val" och föräldrarna har varit duktiga och erbjudit allt, men om hon väljer dockan så antyder man direkt att föräldrarna nog påverkat henne i den riktningen och inte alls gett henne något val. Precis som du själv skriver att biltokiga Kalle nog inte hade så mycket val utan levde upp föräldrarnas förväntningar.

#11 - Anonym

Hänger inte ihop m docklek. Framförallt min ena son har näsintill för stor empati, väldigt omhändertagande. Tränar dock kampsport:)

#12 - BAMBI

Emma Självklart så finns det dom som självmant väljer den könstypiska leksaken, men nu kan man inte tala om undantagen för då anser alla att just deras barn hör till undantagen och lyssnar då inte alls.



Anonym Hur kommer det då sig att just pojkar gör mycket sämre ifrån sig i skolan? Du tror inte att det hör ihop med lekarna som pojkar uppmuntras till? Ska inte dina söner eventuellt bli pappor? Behöver dom inte träna på det i samma utsträckning som flickor som ska bli mammor?

#13 - Anonym

Nämen snälla nu måste du stanna upp lite.. Mina söner som inte leker med dockor blir sämre pappor? Oj oj oj... Sådana uttalande skadar verkligen kampen för jämlikhet.

#14 - Jessica

Nu vet vi ju att våra åsikter om hur man uppfostrar barn ur ett genusperspektiv skiljer sig markant åt, men vi vill ju samma sak. Mina barn har erbjudits samma sorts leksaker, dvs en salig blandning av dockor, lego, klossar, djur, bollar och allt möjligt annat i världens alla färger. Jag försökte med mitt första barn att styra hen till det motsatta könets stereotypa leksaker. Jag uppmuntrade lek med det, jag uppmuntrade val av färger i den så kallade motsatta normen. Hen är en fantastisk individ som tydligt gått sin egen väg i livet utan att påverkas varken av mig eler nåt annat. men när hen började skolan utsattes hen för en hel del påtryckningar och lite retande för att hen stred mot normen. Jag blev helt plötrsligt osäker och undrade om det var MINA åsikter och MINA val som gjorde att hen gjorde som hen gjorde. Dina barn är små och allt är så oskyldigt men vänta tills de blir stora och börjar skolan för det är inte roligt när de blir retade...



Nu visade det sig att mitt barn verkligen valt själv och är trygg i sig själv ocg efter ett tag i skolan så accepterades hen och är nu en i gänget. Men min poäng ar att man MÅSTE se till att det verkligen är barnets val och inte förälderns. Det gäller förstås alla föräldrar och allt som uppfostran innebär men jag tillhör ju de som tror att de flesta barn faktiskt leker med eet de vill. Jag har träffat EN förälder som tydligt visar sin son att det är löjligt att leka med tjejsaker och den grabben älskar hello kitty och skiter fullständigt i pappans försök till "manlig" uppfostran. alla andra jag känner låter barnen leka med de vill. Jag vet att du mear att man styr sina barn med subtila små gester etc men är det verkligen bättre att med tydliga gester styra de?



jaja jag vet att vi inte förstår varandra så jag ska sluta tjata nu. Men just det mitt andra barn har jag mer försökt att uppmuntra till lek överhuvudtaget och hen är kopia av sitt äldre syskon. men av det motsatta könet så den lilla är alltså mer könsspcifik. Men det har ju inte med kön att göra utan att hen avgudar sitt äldre syskon.

#15 - BAMBI

Anonym Du är väldigt naiv om du tror att docklek inte påverkar barn alls...



Men att blunda för att pojkar gör mycket sämre ifrån sig i skolan och orsaken till detta - det är bra för jämlikheten?

#16 - BAMBI

Jessica Jag tror du har missförstått mig. Jag menar att man ska försöka tänka på sina subtila signaler och hur det påverkar barnet. Många föräldrar verkar tro att det inte spelar någon roll... Men sen erbjuda barnet alla slags leksaker.



Visst uppmuntrar jag mina barn att leka med leksaker som inte är typiska för deras kön för att kompensera för hur det ser ut på förskolan och i samhället. Men nu var det inte alls det inlägget handlade om...



Jag tror absolut att barn som känner att dom har uppmuntrats till att välja själv hemma också känner sig tryggare i sina val - även senare i skolan där det kan vara lite tuffare att stå för sina val.

#17 - Anonym

Sorry ser barn som individer - skola o social förmåga funkar finfint här- trots utebliven docklek, tror du värderar den lite väl högt. Naiv? Ja, någon gång ska vara första gången man blir kallad för det, önskar ibland att jag vore det lite mer än vad som är fallet.

#18 - BAMBI

Anonym Om du tar upp saker som jämlikhet så kanske du inte ska kolla på saker på individnivå??? Lite svårt att diskutera ämnen om du hela tiden tar upp egna erfarenheter istället för att se på hur verkligheten ser ut i samhället, för nu diskuterar vi faktiskt inte dina barn utan hur det ser ut generellt.



Sen så är man inte direkt objektiv när man tar upp saker som berör sina egna barn. Jag försöker ändå diskutera saker där det ligger forskning bakom. För det finns faktiskt massor med forskning kring hur utvecklande docklek är för barn.

#19 - Rita

Som nån skrev, vänta bara tills dina barn är stora...! De kommer så småningom att ha en egen vilja, oavsett om den viljan baserar sig på kompisarnas åsikter eller inte. Jag har aldrig brytt mig om vad mina barn har lekt med utan köpt det de viljat leka med, och köpt de kläder jag själv tyckt om, tills de blev ungefär 4 år och ville bestämma själva. Sen dess är det ingen vits att köpa nånting de inte tycker om för de använder det inte heller! Mina flickor är snart 6 år och 8,5 år och väljer alltså sen flera år tillbaka sina egna kläder. Jag skulle aldrig drömma om att försöka påverka dem i nån riktning för jag hatade verkligen att aldrig få ha nån fin rosa klänning när jag var liten eller ens en kjol, i vilken färg som helst. "Alla andra" hade kjolar eller klänningar när de var fina och jag ville verkligen ha det, men mina mamma (som alltid gick klädd i kjol) vägrade det på mig! Nej, det skulle vara lekvänligt! Därför blir jag alltid så ledsen när jag hör det ordet eftersom det betyder nånting väldigt negativt för mig.



Det viktigaste i hela jämställdshetsdebatten anser jag vara att man som vuxen och förälder behandlar alla barn lika! För mig har kläder och leksaker ingen som helst betydelse, kanske beroende till stor del på att min mamma styrde mig så mycket till allt unisex när jag var liten. Att alla barn blir sedda, uppmuntrade, omhändertagna och tillsagda på exakt samma sätt, det är det allting handlar om och så jag själv som förskolelärare försöker agera i varenda situation på jobbet. Jag kramar alltid både killar och tjejer när de ramlat och slagit sig, frågar med precis lika mjuk röst om de vill ha ett plåster osv. Jag pratar med precis lika arg röst med en tjej som med en kille som inte lyssnar på oss vuxna utan fortsätter bråka med sina kompisar. Jag låter lika uppmuntrande när jag berömmer ett barn för att det pusslat färdigt ett svårt pussel, oavsett om det handlar om en tjej eller kille. Det är DET som är det viktigaste och så har jag jobbat i snart 14 år!

#20 - BAMBI

Rita Ja, men det här med att prata på samma sätt och behandlar barnen på samma sätt (och tänka på rösten, kroppspråk, mm) är ju lite grann det inlägget handlar om. Men också att tänka på att dessa små saker kan påverka barnens val av leksaker (och annat).



Hihi, jag fick höra när Zack var liten bebis och jag tjatade om barnkläder här i bloggen "vänta du nåt år och börjar prata/visa egen vilja/etc" och nu får jag höra igen "vänta tills dom blir större/börjar skolan"... sen blir det väl "vänta tills dom är tonåringar/flyttar hemifrån"?? ;)

#21 - Lina

Varför blir ni vars söner ratat dockor så upprörda? Grejen är ju att det inte är enbart föräldrarna som påverkar. Bambi skriver ju i texten att budskapet når barnen via butiker m.m. Och att förskolan (bland många andra) inte heller uppmuntrar det i så stor skala. Min dotter är också väldigt präglad av vad flickor "ska" gilla men jag vet ju att signaler från övriga samhället är starkt. Därför måste jag vara väldigt smart och inte ge upp för att hon ska bredda sig. Inte genom tjat såklart med genom att på olika spännande sätt introducera henne för alternativ. Och ganska ofta inser hon att jo, det är riktigt kul att köra bilracing med pappa och skojbrottas med mamma. Men det krävs en hjälpande förälder som motvikt. Så nog behöver man vara där om man ska ha en chans mot det i övrigt könsstereotypa samhället. Fri lek är inte så fri som man kan tro. Den står inom ramen för den aktuella kulturen m.m.

#22 - Carola

Väldigt bra och intressant inlägg! Håller med dig!

#23 - Amanda

Vad ledsen jag blir när jag ser att du tror att pojkar blir sämre fäder för att de inte uppmuntras leka med dockor. Det finns ju många andra leksaker som även de stimulerar omhändertagande egenskaper - varför inte till exempel husdjur. Vi har tre hundar i familjen och jag tycker det är jättefint att mina två tjejer får lära sig att respektera och ta hand om en annan varelse - vi går även långpromenader i skogen tillsammans med dem (grovmotorik/sport), åker på brukshundsklubbar och tränar etc. Ett fint intresse för VÅR familj. Jag skulle dock aldrig gå ut och säga att folk som inte väljer att ha husdjur i familjen förstör våra framtida fäders omhändertagande sida?



Känner bara HJÄLP när jag ger mig in i den här diskussionen. Det har blivit SÅ extremt att man överanalyserar och plockar sönder helt normala saker i småbitar tills de inte verkar normala längre. Det finns ju biologiska aspekter i detta också, men de vågar man knappt prata om för då blir man påhoppad av alla som vill att alla ska vara lika - trots att vi på ett biologiskt plan är olika.



Jag tror att så länge som man inte är inskränkt mot något och gör sitt absolut bästa för att ge sitt barn världens möjligheter så har man kommit en bra bit på vägen.



Man kan ju faktiskt leka på ett omhändertagande vis med både lego, playmo, gosedjur och andra leksaker?



Att det skulle gå sämre för pojkar i skolan finns det tusen förklaringar till och ingen kan säga att det beror på just en sak.

#24 - BAMBI

Amanda Det är klart att man kan träna omhändertagande egenskaper på andra sätt. Men docklek innebär mycket annat också, som jag tycker är synd om man sållar bort bara pga att barnet har snopp.



Jag tycker att det kan vara bra och nyttigt att reflektera över varför man gör som man gör i sitt föräldraskap.

#25 - Anonym

Bra att du knäckt nöten, inför obl docklek:)zzzzzz....

#26 - Katrin

Nej, min själ - nu är jag trött på det här, som den lilla valen sa i Valarnas drottning. Jag har tagit upp lösandet av din blogg efter något års uppehåll, och nu minns jag anledningen att jag slutade. Det är tråkigt att du snöat in på en så enkelspårig väg över hur du vill forma hur dina barn ska vara, och den väg du valt för dem rimmar så dåligt med din egen stil (tillexempel inlägget tidigare då du ursäktar att Leah har klänning, samtidigt som du själv klär dig i superfeminina klänningar). Barn gör som deras föräldrar gör, inte som man säger åt dem. Fast inte vet jag, kanske din man också har klänning? Att klänning och tights inte skulle vara lekvänligt är bara strunt, de är snarare enklare att röra sig i än byxa och tröja. Jag vet att dina åsikter inte handlar enbart om vilka kläder du sätter på dina barn, och ärligt talat tror inte jag det spelar någon roll för vilka val de gör i framtiden. Som jag nämnt i en tidigare kommentar så är det väl självkänslan man som förälder bör sträva efter att skapa så stark som möjligt. Då blir barnen starka och litar till sig själva, oavsett om de gillar dockor eller bilar. Det gör man genom att vara ständigt närvarande med sina barn, fokusera på dem och deras åsikter och viljor och prata med dem på riktigt. Att SE dem för det de är, inte försöka forma dem till något man inte ens själv är. Hur mycket tid per dag är du verkligen fokuserad på bara dina barn, utan att samtidigt blogga, baka, läsa, laga mat, jobba, kolla mail/facebook, transportera dem till olika ställen?

Nåväl, over and out, jag orkar inte följa med längre...

#27 - BAMBI

Katrin Tråkigt att ett genusinlägg får dig att sluta läsa bloggen (kanske ingen idé för mig att ens svara dig..) för så ofta bloggar jag inte om genus och det är knappast det enda jag bloggar om. Jag vet också att många som inte håller med mig om mina genustankar skippar dom inläggen eller tar det för vad det är - något dom inte håller med mig om.



Sen det där med att jag har klänning ibland så blir jag så trött på att ständigt behöva tjata om att jag 98% av tiden som jag är hemma går runt i mysbyxor och t-shirt. Men hur roligt är det att visa upp i bloggen? Tror du att jag visar upp allt i bloggen?



Och även jag har skrivit inlägg om hur viktigt det är att vara en närvarande förälder, därför bloggar jag oftast på kvällarna efter dom har somnat. Jag har gått ner i arbetstid för att kunna umgås med dom... men du kanske har missat detta?

#28 - Ewa (mamma till 6 döttrar)

Ja jag är väldigt nöjd med mina 6 döttrar och deras lekar :) En del av dem lekte/leker mest med bilar och bus och en del lekte/leker mest med smådjur i alla former och ibland leker de med dockor eller gungar högt upp i luften och klättrar i klätterställningar :)



Men jag är ju en "gammal" mamma med barn i alla olika åldrar (24 år till 4 år) och den här "modeflugan" med att allt ska vara jämnställt ut i fingerspetsarna tar jag med en klackspark!!



Jag tror på sunt förnuft och att låta barnen vara barn!



Själv är jag uppvuxen med två äldre bröder och bodde i princip i ett garage där min pappa och mina bröder skruvade och fixade medan min mamma gjorde det hon var mest intresserad av, baka, sy och sticka och annat sånt...

Det har jag aldrig varit intresserad av och ändå blev jag/är jag en MKT bra mamma enligt mina barn :)



Det viktigaste man bör ha till sina barn är kärleken (jösses nu lät jag som Ranelid)



Låt barnen vara barn och älska dem för den de är :)



Kram

#29 - Anonym

Jag lägger ner diskussionen o läsandet, känns trångsynt och jag har väldigt svårt för pekfingerresonemang. Både o detta ämne o att öppna folks bildörrar o skälla ut dem. Hoppas din man lekt m dockor så att han är en bra pappa o att både han i barn gillar klänningar. Hoppas även att du inte försöker påverka allt v g dina barn, låt dem välja, de är inget experiment o följer kanske inte genusforskningens teorier. Ha det gott.

#30 - BAMBI

Ewa Många bra tankar :)



Men jag blir förstummad att folk tror att bara för att jag skriver några inlägg om genus (bloggen handlar ju om så mycket annat) att jag är någon slags genusdiktator. Dom flesta av mina vänner är inte ett dugg intresserade av genus men inte läxar jag upp dom och inte försöker jag läxa upp någon med min blogg heller. Jag vill bara väcka tankar. Men det var ju tydligen hemskt förskräckligt enligt vissa....

#31 - Anonym

Nej du dömer o pekar finger,sorry men så är det, å andra sidan så är det valfritt att läsa så jag hoppar av nu, ha det gott!

#32 - Josefin

Tack för ett superbra inlägg! Jag tror också att många föräldrar inte tänker på hur hen påverkar sina barn, men du som är lärare i psykologi tänker nog mer på det.



P.S. Jag ska i allafall inte sluta läsa din blogg!

#33 - Nina

Det är synd att många vänder taggarna utåt direkt men det här med barnuppfostran är väldigt känsligt. Synd för det var ett väldigt tänkvärt inlägg, men jag tror att många fler tar till sig orden än de som har kommenterat här.

#34 - helena - a global traveller fast i vardagen

Jag kommer absolut inte sluta läsa dina inlägg pga detta inlägg. Tvärom är det precis de här inläggen som jag tycker är mest intressanta!



Sen gillar jag ocksà de olika bak och matlagningsinläggen och en hel del annat.



Har läst igenom kommentarerna och tyckte flertalet var sà konstiga att jag blev tvungen att lämna spàr jag med ;)

#35 - hanna

Bambi jag tror att de flesta som kommenterar här är såna människor som tar åt sig för att de inte gör och tänker som du. Bry dig inte, alla är vi olika och tycker olika. Jag tycker du har sunda värderingar.

#36 - Petra

Ja det är vi vuxna som måste tänka på hur vi tillalar barnen framförallt. Redan där för vi ju skillnad. De såg jag mkt på förskolan som jag jobbade på innan. Där de var ex - Hej stina vad söt kläning du har idag. Jätte söt prinsessa du e. O sen till Holger- Vilka tuffa byxor du har.



Redan där e de fel, varför kan inte Stina vara tuff? O varför kan inte Holger vara söt? Alla måste tänka på hur vi behandlar pojkar o flickor eller rättarsagt sluta tänka. O behandla alla lika istället. Min 9 månaders son leker lika mkt med sin docka som med sin bil när vi leker tillsammas. Men ja, givetvis är det vi föräldrar som måste visa hur man leker med de. O introducera leksakerna.



Bra inlägg

#37 - Viola 22årig tvåbarnsmamma

Det är synd att många är så hårdragna och tror att bara för att barnen "gör som de vill senare ändå" så är det totalt verkningslöst att ERBJUDA alternativ från start. Sen finns det ju fler än ett sätt att använda tex. en bil på. Idag lekte min treåring att barbiedockan åkte racerbil till affären för att handla mjölk och seriekrockade på vägen.

#38 - Jessica

Tack för ett bra inlägg och en väldigt bra blogg. Älskar just dessa inlägg som får mig att tänka till och inse hur de små valen kan få stor betydelse. Tack igen och hoppas du vet att vi är många som uppskattar det du skriver. Du ger oss hjälpmedel till att låta våra barn leva ett så rikt och lyckligt liv som möjligt, kram

#39 - Karolina

Vilket bra inlägg Bambi! Mer upplysning åt folket!!

#40 - Tess

Förstår fortfarande inte varför detta är så viktigt efter att ha läst igenom alla kommentarer. Skulle min son lära sig mindre om omhändertagande bara för att han inte leker med dockor?

Han är 4 år och har väldigt bra finmotorik trots att han inte sitter och pysslar. Han sitter still på sin stol när han måste göra det, förstår inte varför han skulle klara sig sämre i skolan för det?

Han är en riktig sportkille, tycker om brandbilar och poliser. Skulle ha på något sätt klara sig sämre i livet bara för att han inte leker med docker, klär sig i rosa och inte trär pärlor på ett snöre?

Så nej, jag förstår inte varför det är så viktigt att alla barn skall erbjudas exakt samma saker.

#41 - Karin

Hej!



Efterssom jag har både pojkar och flickor så blir jag ju tvungen att rannsaka mig själv när jag läser detta inlägg. Och nej jag tror inte jag har styrt in mina barn i några lekar genom små subtila gester! Deras intressen har varit passionerade, starka och deras egna. Jag tycker heller inte att några lekar passar bättre för pojkar eller flickor. Jag har uppmuntrat det som jag märker att barnet tycker om. Det är väl mänskligt? Jag som förälder blir ju glad när barnen är glada och nöjda.



En liten reflektion bara. Kan man (och ska man) försöka styra och "kompensera" barnens lek? Fyller inte leken ett behov som barnen har just då? Dom håller på att lära sig något eller bearbetar något kanske och väljer att leka med det som stimulerar dom i det. Självklart måste man måste bryta farliga, våldsamma eller destruktiva lekar och beteenden. Men annars? Jag har nog uppmuntrat alla barnens tecknande och pysslande rätt mycket pga att jag själv tycker det är roligt. Men barnens egna intresse av detta har gått väldigt mycket i perioder. Där har jag ett område som jag märker att jag inte styr över deras lek och intressen t ex. Jag vill inte göra detta heller!



Du skriver att barnen påverkas mycket av samhället utanför och du som förälder ska försöka kompensera det. Men en förälder är ju den viktigaste personen i barnets liv när de är små och det går inte att väga samhället och föräldrarna mot varandra på det viset.



Nu tror jag i och för sig att du är för smart, och för bra förälder, för att låta barnen märka något. Men annars finns det kanske en risk att barnen känner sig orättvist behandlade av föräldern? Om en dotter tycker/tror att föräldrarna tycker hon är mindre fin i ett hårspänne än sin bror eller att hon är mindre bra på att rita/pyssla för att hon får mindre uppmuntran av föräldrarna på dessa områden?



En liten reflektion bara.



Tack för en inspirerande blogg!

#42 - Karin

För övrigt! Har du sett Sylvanian-reklamen som hamnar över din blogg? De skriver att småflickor fortfarande tycker om att leka mamma, pappa, barn precis som vi gjorde när vi var små (ungefär). Småpojkarna då?! Detta tycker jag är så trist. När företagen väljer att utesluta det ena könet som målgrupp. Vi har flera Sylvanian hus och figurer. Dom är jättefina och detaljerade. Sonen tycker mest att det är roligt att bygga upp miljöer och möblera och dottern vill leka relationer och draman. Hur som helst så leker dom bra med dom tillsammans och det är kul.

#43 - Ewa (mamma till 6 döttrar)

:) Skulle bara tillägga att min yngsta dotter Frallan blir vansinnig om man kallar henne för "prinsessa" för enligt henne själv så är hon en PRINS!! :)



Och enligt oss och alla i vår närhet så får hon vara den prins hon vill vara :)

Och lika go är hon för det och jag tror knappast hon tar skada av sin "prinsroll" :)



För samtidigt som hon är prins så vill hon bli mamma :) Och det är det här jag menar med sunt förnuft och att låta barn vara barn :)



Barnens fantasi har inga begränsnigar... begränsningarna sitter hos oss vuxna!!



Stor kram till dig fina Bambi!!!!

#44 - Ankis

Ett jätte bra inlägg. När vi läste barnpsykologi på universitet (bara några ynka hp så det räknas egentligen inte) så pratade förläsaren mycket om dockors fördelar. Blandad annat använder barn dockor till rollspel, för att bearbeta händelser och känslor. Jag tänker verkligen uppmuntra och "lära" min son leka med dockor eftersom jag tror han har mycket att vinna på det. Jag tycker dockor borde vara lika självklart i barnrummet som lego, vare sig det är en pojke eller flicka som bor där.

#45 - Tessa i höghuset

Ett bra inlägg tycker jag, och jag håller med om att man måste uppmuntra barnen till att prova på de lekar som är typiska för motsatta könet. I och med att samhället påverkar så mycket i motsatt riktning.



Jag gör det själv, till viss utsträckning, samtidigt som jag är noga med att även bekräfta den mer typiska leken, så att de inte känner att den är fel. Mina äldsta är större än dina, och vi pratar mycket om att det är bra med omväxling. T.ex. får man växla star wars med Astrid Lindgren, barnen speglar i sina lekar det de hör och ser omkring sig, t.ex. filmer, spel, TV, böcker etc. Men det jag märker när mina söner leker med t.ex. lego, är att de väver in rollekar även om det handlar om rymdhjältar. Och de byter kläder på figurerna, klipper till mantlar, etc.

#46 - Lisa

Jag blir mest förvånad av de som inte tycker att det är viktigt att både pojkar och flickor får samma möjligheter. Hur kan man medvetet låta bli att ge sina barn chans att utvecklas inom viktiga områden, bara för att de har varit förknippade med det ena eller andra könet?



Sen tror jag att föräldrar missar hur mycket de hela tiden styr sina barn.



Det verkar som många tycker att så länge man uppfostrar i enlighet med de traditionella könsnormerna så styr man inte hur enkelspårig man än är, men om man gud förbjude ruckar lite på könsrollerna är man genast en rabiat feminist som använder sitt barn som ett verktyg osv. Om jag skulle sätta på en dotter rosa kjolar 3 dagar i veckan skulle ingen höja på ögonbrynen, gjorde jag detsamma med en kille skulle det bli ramaskri om hur överdriven jag var. Varför egentligen? Det är ju bara tyg- om det inte skadar dottern borde det väl inte skada sonen? Det samma med leksaker. En liten tjej kan överlastas med dockor i princip från födseln, och ingen tänker på att man då styr henne. Skulle man behandla en liten kille på samma sätt skulle man nästan klassas som barnmisshandlare som experimenterar med barnen.



Det är ett bra tanke-experiment. Tänk på vad du och andra har köpt för leksaker och kläder till barnet, och vad ni säger till barnet, och vad ni leker för lekar med barnet. Så låtsas ni att barnet var av det andra könet. Om ni tycker att kläderna, bemötandet, lekarna eller leksakerna skulle kännas överdrivna eller "styrande" för ett barn av det andra könet, så kan ni nog anta ni redan nu är styrande, bara enligt de för tillfället rådande könsrollerna.



Jag tittade på Familjen Annorlunda ikväll. En pappa skulle ta med sönerna på fiskeutflykt, mamman skulle vara hemma och pyssla med döttrarna. När intervjuaren frågade var föräldrarna noga med att säga att det var baaaarnen sjääälva som valt, barnen hade själva delat upp sig i grupper. OK, säger ni det så...



Sen visades pappan när han stod och pratade om hur fiskandet satte igång minnen hos honom, och hur han nu försöker få fisket att bli nåt hans "grabbar" ska minnas. Inte hans barn. Hans "grabbar"...

Och de tror ärligt att barnen har valt aktiviteter själva, utan att bli påverkade. Suck.



Familjen Annorlunda kanske känns som ett extremt exemplel, men tyvärr verkar väldigt många föräldrar agera på precis det här sättet, och vara totalt omedvetna om det. Skulle några ha reagerat om alla döttrar hade åkt iväg med pappan och fiskat medan mamman och sönerna pysslade? Eller om det var mamman som fiskade och pappan som pysslade? Hade det ansetts styrande eller överdrivet? Skulle tro det ja.



Ursäkta att jag hijackat kommentarsfältet med denna maraton-kommentar.

#47 - Hanna - Mode, smyckestillverkande och min vardag

Mycket intressant inlägg och intressanta kommentarer. Båda "sidor" har bra argument för sin sak, samtidigt som jag kan känna att det börjar bli lite hysteri, det här med genus. Nä, med sunt förnuft kommer man långt. :-)

#48 - Rita

Bambi, du skrev som kommentar till min kommentar:

"Hihi, jag fick höra när Zack var liten bebis och jag tjatade om barnkläder här i bloggen "vänta du nåt år och börjar prata/visa egen vilja/etc" och nu får jag höra igen "vänta tills dom blir större/börjar skolan"... sen blir det väl "vänta tills dom är tonåringar/flyttar hemifrån"?? ;)"

För min del var det mminsann tills jag flyttade hemifrån eftersom jag har uppfostrats enligt kompensatorisk pedagogik (till viss del) och jag fick ALDRIG höra att jag såg bra ut när jag sminkat mig eller hade på mig klänning! Min mamma var nämligen ganska extrem och jag FICK nästan aldrig sminka mig eller ha klänning tills jag flyttade hemifrån vid 19-årsålder! Hon tyckte att jag skulle uppfostras till en stark kvinna och starka kvinnor bär inte smink eller klänning. Dessutom sa hon ofta att hon inte tänkte uppmuntra sånt för det gör nog samhället tillräckligt ändå, men jag hade såklart behövt HENNES uppmuntrande och stöd också! Så jag vet precis vad jag pratar om när jag säger "vänta bara tills dina barn blir stora...!". Min mamma kramade alltid min bror länge när han slagit sig och pratade med ynklig röst med honom medan jag fick hämta plåstret åt mig själv när jag slagit mig (för att ta ett av otaliga exempel). Tänk att inte få höra att man ser fin ut i klänning förrän man är 19 år!! Då kanske man inte ska köra fullt så kompensatorisk uppfostran, utan snarare uppmuntra och berömma ALLT, oavsett om det är klänning på Leah eller Zack!

#49 - BAMBI

Rita Det jag menade med kommentaren är att det är alltid andra (med äldre barn) som säger "vänta du bara..."



Nu kör jag inte fullt ut när det gäller kompensatorisk pedagogik. Jag försöker definitivt krama om mina barn lika mycket och pussa på dom lika mycket. Leah har någon klänning och Zack har något skjorta, så så hardcore är jag inte.



Men fick du inte höra att du var söt/fin i klänning av andra innan du blev tonåring? För det är ju lite grann det jag vill kompensera, jag ser redan nu att Leah gullas med mycket mer än Zack.

#50 - Rita

Bambi, jag brukar verkligen inte köra med "vänta du bara tills barnen är i den och den åldern..." för jag hatar att få höra det själv, men den här gången kände jag att jag behövde säga det för jag är så rädd att nån annan ska göra samma misstag som hände i min uppväxt. Såklart har jag fått ut massor av bra saker från min uppfostran, jag är en stark kvinna, jag lever i ett relativt jämställt förhållande eftersom nånting annat vore otänkbart för mig, jag har uppfostrat mina döttrar till starka små tjejer med bra självförtroende, MEN det negativa finns ändå kvar och har tagit jättelänge att bearbeta. Det är mycket möjligt att jag fick komplimanger av andra för mitt utseende och mina kläder men jag kommer inte ihåg det! Jag ville så desperat att min mamma skulle tycka att jag var söt och fin men hon sa det aldrig och det sitter kvar som en tagg i hjärtat. :( Hon gav mig en massa andra komplimanger, hur duktig jag var i skolan osv osv. Men som sagt sa hon aldrig att jag var söt eller gullig, så jag har aldrig tyckt det själv heller och haft ganska mycket issues om mitt utseende. Till min bror däremot sa hon ofta att han var gullig, och gav komplimanger när han var snäll och mjuk, för "så skulle killar uppmuntras att vara för att bli bra pappor". Bara som en vänlig varning hur fel nånting kan gå fast man menar så väl...

#51 - Mamma till fyra!

Jag tycker att det går för långt när föräldrar klagar på varandra ang. uppfostran.

Ta ex Familjen Annorlunda..Varför ska pappan där inte få fiska när de är hans största intresse?

Vad rör det er om han tog med sig "grabbarna"?

Jag tror att den familjen gör väldigt blandade saker,alltså inget att haka upp sig på!



Det är dig själv du ska granska.

Det barnen får hemifrån är de dom tar med sig i livet.

Vem är det som gullar mer med Leah?

Varför Bambi bakar inte inte din man?

De ska väl vara jämställt?

De är din åsikt....

Hur ser barnen på det?

Att bara mamma bakar?



Det jag menar är att man måste visa sina barn att man har rätten till egen åsikt och till egna intressen inte tvingas på åsikter och intressen..

Ge barnen fria händer att skapa sin egen person så ska du se att allt blir bra.



De jag däremot har läst många gånger härinne Bambi är att du väljer åt barnen..

Zack ska inte få leka mitt sitt älskade lego för det gör han för mycket är bara ett ex...

De gjorde mig upprörd,hur kan du ens tänka tanken att ta ifrån ditt barn en leksak som den älskar?

Vem är du då att hindra på det sättet?

Är det Genus?



Jag har fyra barn av olika kön...Vi har all världens leksaker härhemma...

Barnen leker med allt..

Mina barn väljer sina egna kläder när de har blivit såpass gamla att de börjat visa vad de vill och inte vill...

Alla barnen får lika mycket kärlek...

Kan man inte hålla detta på en lagom nivå...

Utan att överdriva och absolut inte förbjuda!!

#52 - BAMBI

Mamma till fyra Oj, jag tänkte först "det här kan inte vara nån som brukar läsa bloggen" eller så kanske du har missförstått mycket?



Min man bakar - jag har till och med publicerat recept här på bloggen som han brukar göra Kolapaj och Snickersgodisar.



Min man är nog den som gullar mest med Leah. Han älskar att dra fingrarna genom barnens hår (något han har gjort på mig hela vårt förhållande också). Nu är Leah inte heller lika kramig som Zack är. Zack är väldigt mammig och Leah är nog mest pappig. Vad det nu spelar för roll...?



Jag sköter vår ekonomi, driver eget företag (med allt vad det innebär med deklarera och allt) men jag tvättar och är intresserad av kläder. Maken sköter köket och disken och barnens rum (vi har delat upp hemmet på hälften).



Zack får leka med Lego hur mycket han vill. Vi har smålegot uppe på barnens garderob för att Leah inte ska stoppa in dom i munnen eller att barnen ska sprida ut dom överallt. Men Duplot finns i en stor tunna i deras rum. Men jag tror att du kanske tänker på när jag för flera år sen hade en fundering att plocka bort legot ett tag för att Zack skulle upptäcka andra leksaker (vilket vi dock inte gjorde men jag ser inget fel med det).



Jag vet inte riktigt vart du ville komma med din kommentar? Känns som att du letar efter fel i mitt liv istället för att diskutera sakfrågan?