bambi

Det är väl jättebra att Leah gillar ett plagg med bilar och gillar sånt som anses vara "pojkigt" och det är väl jättebra att inte allt till flickor ska vara just "prinssesigt", jag håller med. Men vad är faran med att Leah, och Zack för den delen, hamnar i "gilla prinsessklänning-period"? Kan man inte få både och?

Det är väl jättebra att Leah gillar ett plagg med bilar och gillar sånt som anses vara "pojkigt" och det är väl jättebra att inte allt till flickor ska vara just "prinssesigt", jag håller med. Men vad är faran med att Leah, och Zack för den delen, hamnar i "gilla prinsessklänning-period"? Kan man inte få både och?

Lumsan Jo, barnen får absolut gilla både och! Leah får absolut ha klänning om hon vill det, samma sak gäller Zack. Men jag vill inte att någon av dom ska ha prinsessklänning (kräks lite på sånt) utan då kommer jag nog försöka styra dom till lite mer lekvänliga klänningar. (märk styra inte tvinga eller liknande)

Finns snygga märkesklänningar i prinsessform. Sen är det en fas som inte har med gener att göra så klart utan med socialiseringen och den kultur vi lever i idag. Det är väl ingen fara på taket om dottern vill vara prinsessa känner jag. Genus handlar om att acceptera och ge barnen tillgång till allt. Jag gillar inte kompensatorisk uppfostran på grund av att man manipulerar barnen in i nya könsroller, sen om den nya könsrollen är bättre än den gamla får väl tiden utvisa.

Anonym Jag kör nog inte kompensatorisk pedagogik fullt ut men det är viktigt at inse att man som förälder bara är en liten del av den påverkan som barnet får. På så vis tycker jag att det kan vara bra att kompensera för all den påverkan barnet får från andra håll.



Men jag försöker främst undvika extremerna när det gäller båda könsrollerna. Tycker inte om dom. Så helst inga prinsessklänningar och helst inte så mycket skjortor eller mörka superhjältekläder. Men jag vill gärna att mina barn ska ha tillgång till båda "könsrollerna" men kanske lite mer åt mitten (om du förstår vad jag menar).

Varför skulle det vara fel om Leah skulle vilja ha en prinsessklänning? Ska man inte uppmuntra sitt barn att göra/ha på sig vad de själva vill även om det "råkar" vara något könsstereotypiskt? Min åsikt är att barnen ska få välja precis vad de vill och att man ska uppmuntra både att välja bilar och prinsessor. Men varför skulle man göra det till något "fult" att en tjej vill ha på sig en prinsessklänning? Hade det varit lika fult om en kille ska vilja det?

Lina Men det är ju just det hon inte har gjort - valt själv. Utan då är det antagligen på grund av påtryckningar utifrån som hon väljer en prinsessklänning. Jag vill att barnen ska känna sig så fria (som det går) ifrån mallar och roller som dom tvingas in i.



Men om en pojke väljer en prinsessklänning så är det nog inte för att han har sett att det är pojkar som är prinsessor och ska räddas i filmer och att pojkar ska vara uppklädda och fina att titta på.

Men är det inte så att de flesta barn går igenom en fas då de gillar "bling bling", typ starka färger guldglitter och dylikt och att prinsessklänningar typ är "bling bling" x 100, men medan pojkar inte uppmuntras (i allmänhet) i det beteendet så görs flickor det?

Hjälp mig lite nu för jag kan verkligen inte förstå hur du tänker...Om Zack vill ha en glittrig rosa eller guldig klänning så är han en fantastiskt fritänkande individ som såklart får ha det. Om Leah vill ha det är hon endast en produkt av samhället och saknar helt förmåga till egna åsikter. Blir det inte helt tvärtom mot vad du egentligen vill uppnå? Och du fördumar ju inte bara Leah utan alla tjejer som kanske faktiskt av egen ren vilja tycker om saker som glittrar för mer än så är det ju faktiskt inte. Är hon bara en "duktig" flicka om hon gillar bilar? Tycker du begränsar henne minst lika mycket som traditionella könsrollsälskare. Känns mest som kvinnoförakt förklätt till genustänkande. Lite överdrivet kanske men poängen är ju att om allt tjejigt anses vara dumt och att de bara väljer det för att de måste så måste det ju vara så du ser på tjejer/kvinnor. Så som sagt hjälp mig gärna att förstå.

jessica Vi är alla produkter av vårt samhälle men en flicka som gärna vill ha en prinsessklänning vill troligtvis ha det pga samhällets värderingar till skillnad från en pojke. Vilket är väl rätt så självklart? Men samma sak gäller även pojkar som ratar rosa och bara vill ha superhjältekläder (vilket jag också undviker, som jag har påpekat i en kommentar här ovanför). Så kvinnoförakt är nog en grav missförståelse.



Även jag är en produkt av samhället och tycker om att klä upp mig klänningar och sminka mig, men om jag får välja så vill jag inte att Leah ska känna att hon behöver klänning och smink för att vara fin.

men VARFÖR kan en som är född med snippa inte helt själv med sina egna åsikter tycka om glittriga klänningar? Och en kille tycka om superhjältar för att HAN som person faktiskt är tycker om kampen mot det onda som ju faktiskt är vad det står för. Sen håller jag helt och fullt med om att samhället gärna vill forma barn i i könsroller, men jag tycker att du missar poängen när du istället (lika mycket som samhället) tvingar in dina barn i nya könsroller där Leah får lära sig att hon duger minsann inte om hon tycker om glittriga rosa saker.

jessica Visst kan det finnas någon enstaka som väljer det av egen fri vilja men det är nog inte många.



Jag visar inte Leah på något sätt att det är fel att ha glittriga rosa saker. Men jag uppmuntrar inte det - det är stor skillnad. Leah har fått ha Zacks glittriga rosa hårspänne när hon har bett om det men jag har inte frågat henne om hon vill ha det som jag har gjort med Zack.

Du vill uppfostra dina barn på samma sätt, men ändå så uppmuntrar du Z till vissa saker men inte L?

anonym Ehum, nej jag vill inte uppfostra mina barn på samma sätt. Det kan ingen förälder göra då barn är individer med oliak förutsättningar och behov.



Men jag vill att mina barn ska ha samma möjligheter och då behöver jag kompensera för det omvärlden kommer att mata dom med.

fast ok....ett annat exempel då tex att de flesta människor gilla choklad, gillar du det då bara för att alla andra gör det eller är det möjligen så att du faktiskt av egen vilja tycker att det är gott. Jag tycker verkligen inte det är ett dugg konstigt att barn tycker om glittriga saker, och att mena att egentligen inga tjejer gör det (bara killar?) utan låtsas gilla det för att någon annan tycker det är ...bara konstigt.



Att du bara uppmuntrar vissa saker gör ju att du gör precis det du motsätter dig emot.



Om du menar att du genom att uppmuntra billekande INTE säger till Leah att det är fel att leka med tjejsaker, hur menar du då att den stora massan gör detta (fast tvärtom då förvisso) Eller menar du att andra föräldrar förbjuder sina barn att leka med "det andra könets" leksaker???



Jag hittade din blogg när jag sökte på genuspedagogik då detta intresserar mig mycket men dinversion av genustänk känns för mig bakvänd. Är det inte så att vi ska uppmuntra alla att vara som de är? Om min son älskar rosa lego så uppmuntrar jag honom att leka med det och okm min dotter gillar samma sak uppmuntrar jag henne på precis samma sätt.



Jag tycker det är hemskt att vi (och med vi menar jag genustänkande människor) trycker ner tjejer på precis samma sätt som den mansdominerande världen alltid gjort. Du anser ju att tjejer kan inte tänka själva, de gör bara vad som förväntas av de etc.



men jag uppskattar dina försök och att du i alla fall tänker i genusbanor, det är långt ifrån alla som gör det!

jessica Jag tror att du inte har förstått hur jag tänker helt och hållet då du hela tiden tror att jag nedvärderar det kvinnliga/tjejiga men jag gillar inte heller det "manliga".



Men du måste väl ha sett och hört människor som faktiskt säger rakt ut "inte kan du leka med en docka du är ju pojke" eller liknande. Jag skulle aldrig säga något sådant, skulle aldrig förbjuda eller trycka ner.



Din liknelse med chokladen skulle stämma om det kanske var så att alla blondiner älskade choklad, då kanske min passion för choklad inte skulle vara så mycket min egen utan jag skulle känna att jag behövde leva upp till min roll som blondin.



Min "version av genustänk" som du skriver kommer ifrån genusstudier men främst psykologistudier på universitet. Eftersom jag är psykologilärare så tänker jag med på psykologibiten när det gäller genus. Som dom små-små-små signalerna som föräldrar skickar när t.ex. barnen öppnar paket på födelsedagen så säger kanske förälder "åååååhh vilken fin klänning, den kommer du bli så söt i" men sen säger "jaha, titta en tröja med en bil på." Tror inte att föräldrar tänker så mycket på att sånt påverkar barn oerhört mycket.

Min mellankille och dottern har/har haft en prinsess fas. Äldsta killen har inte haft det. Jag tror barn på stenåldern hade en "mamma" fas där de skulle låtsas vara mammor eller storasysstrar i flocken eller vad man nu kallar det. Jag kan inte tro annat än att det är inbyggt.....

Jag har en snart fyraårig flicka som haft många bilar att leka med i hela hennes liv. Hon har mest lekt med gosedjur ändå, aldrig brytt sig om bilarna. Nu älskar hon Barbie och My Little Pony samt Disney prinsessor. Hennes lillebror som precis fyllt två, har växt upp med samma antal bilar runt sig, plus gosedjur och dockor och hästar. Hans första leksak som han brytt sig om riktigt var bollar, nu är han helt galen i bilar och leker i princip bara med dem. De har alla leksaker tillsammans i ett rum, där de bägge fritt når allt och de väljer själva vad de vill ha. Jag vet inte mycket om pedagogik i olika riktningar och uppfostran utifrån genusperspektiv. Men mina barn har själva valt det de leker med utifrån sina intressen, och jag skiter högaktningsfullt i om det är typiskt tjejigt eller killigt. Huvudsaken är att de mår bra och känner trygghet och självkänsla! Det tror jag de får om de själva får göra sina val och respekteras för dem.

Men om L vill ha en prinsessklänning (oavsett bakgrund till hennes val) så är det väl inte rätt att begränsa henne. Jag tycker det märks i detta inlägg att du styr dina barns val precis lika mycket som alla andra fast utanförde klassiska ramarna. Men genustänk handlar väl om valfrihet. Jag förstår att du vill väga upp mot samhällets attityd och förväntningar på dem, men jag tror inte man lyckas med det genom att neka (komprimissa) dem saker.



/Mia

Anonym Men det spelar ingen roll hur många bilar och dockor barnen växer upp med. Om du som förälder visar med kroppspråk, röstton, ord, mm vad som är förväntat av barnen att leka med så kommer dom att leka med det. Men det är ingen man som förälder märker! Men tyvärr så tror jag inte att dina barn har valt så av egen fri vilja.



Mia Att styra val är väl inte samma sak som att begränsa? Klart att jag styr mina barn. Jag styr dom att inte leka med knivar och annat farligt och jag styr dom även från annat som jag som deras förälder anser inte är bra för dom. Men att inte ens ge dom valmöjligheten och då menar jag en riktig valmöjlighet och inte "åh, jag lät några bilar ligga i rummet men inte tog hon fram dom någon gång" utan att man försöker balansera uppmuntran. På förskolan, hos vänner, mm så kommer det komma en massa "men åh, ska du inte leka med dockan" till Leah men inte till Zack i samma utsträckning så därför får jag tillhandahålla den biten. Jag anser inte att det är begränsande, tvärtom.

Jag är själv en kvinna/mamma som älskar allt rosa, gulligt, Hello Kitty och bling-bling och sånt har jag verkligen inte växt upp med. Jag hade bara röda och blå hemmasydda kläder när jag växte upp, knappt nån klänning alls, och min mamma köpte alltid lika många bilar till mig som till min bror. De bilarna kan nu (30-35 år senare) beskådas i sina originalaskar fint uppradade hemma hos mina föräldrar, medan dockorna jag hade, och deras kläder, är helt sönderlekta. Ja, så kan det gå, fast hur min mamma än försökte! :) Nu lever jag min dröm som jag aldrig fick när jag var liten. Jag köper rosa Hello Kitty-kläder med bling-bling på till mig själv och älskar det! Samtidigt är jag väldigt självständig och behöver aldrig bli beroende av en man! Det har jag fört över till mina flickor genom att vara mig själv så därför behöver jag inte utesluta nånting i varken min egen eller deras klädsel!

Men Bambi, din senaste kommentar till Anonym är helt fel och det är jag ett levande bevis på! Min mamma har aldrig brytt sig om kläder eller vad hon har på sig och hon har aldrig sminkat sig. Jag älskar kläder! Det är ett av mina största intressen! Jag sminkar mig inte så ofta, kanske en gång i månaden, men det är jätteofta enligt min mamma. :) Båda mina föräldrar tyckte att jag skulle leka med bilar och uppmuntrade det massor, vilket jag så väl kommer ihåg. De köpte motvilligt dockor åt mig och som jag älskade de dockorna!! Jag hatade att leka med bilar, men nu i vuxen ålder är jag ganska bilintresserad, men då handlar det alltså om pappas intresse för riktiga bilar. Det är helt förkastligt att tycka så för en kvinna, enligt min mamma. :) Vet tyvärr inte hur jag med bästa vilja i världen ska kunna uppmuntra min son att leka med bilar, men det är jag övertygad om att han tar hand om så bra själv. :) Min mamma tycker, precis som jag, att en kvinna ska vara självständig, men själv har hon aldrig betett sig så. Hon kör aldrig bil själv när pappa är med, hon tankar aldrig, pappa ska alltid fixa allting för att det är "mannen som ska göra det". Haha! Tänk om jag hade blivit sån! Nej, vissa tankar och idéer delar jag till fullo med mina föräldrar, andra förkastar jag helt. Jag är min egen individ, trots och tack vare, min uppväxt!

Rita Det låter ju underbart, men det finns ju alltid undantag som bekräftar "regeln". Du kanske är en av dom?



Sen vet jag inte hur din övriga omgivning såg ut och vad dom uppmuntrade? Vi föräldrar är ju bara en del av ett barns värld.

Jag hoppas också på att slippa prinsess-perioden här hemma. Men det har mest att göra med att jag tycker att det är så vansinnigt tråkigt, det finns ju inte mycket lek att spinna vidare där mot vad riddare eller mer aktiva rollekar ger. Eller viss blir det var man gör det till men hela området är så obekant för mig.

Det har varit likadant i Glasgow, Skottland och Köpenhamn, Danmark när jag varit där. I Köpenhamn hade de till och med en "prinsess-skola" i lokalen. Den var lite avskärmad och på en vägg stod det "No boys". Skulle ha tagit kort på det, men det var fotoförbud i affären och jag var rädd för att bli ertappad...:-S

Att styra att inte leka med farliga saker ligger väl på en annan nivå och är en självklarhet som inte hör till denna diskussionen. Men faktum är att L inte kommer skadas av att ha en prinsessklänning om hon så önskar och att det då ska kompremissas bara för att du som mamma inte tycker det är fint då tycker jag man begränsar sina barn.



/Mia

Mia Men jag anser att om jag skulle klä Leah i prinsessklänningar och väldigt tjejiga kläder jämt (eller för det mesta) så skulle det påverka henne oerhört eftersom omgivningen skulle behandla henne därefter. Denna påverkan skulle vara negativ (anser jag) och i längden vara "farligt" för henne och hennes utveckling.



Hon skulle kanske känna att hon inte kunde bli brandman t.ex. eller att hon är underlägsen killar och ska bara sitta och vara söt. Det skulle vara väldigt begränsande istället, anser jag.

Men herregud, hur tror du att de flesta tjejer har klarat sig och blivit vuxna för om åren? Om du är så rädd för hur omgivningen skulle behandla henne, och att det skulle bli farligt för henne och hennes utveckling.

Nu kanske det slår om åt andra hållet, när hon blir större kanske hon egentligen skulle vilja ha klänningar, smink och jobba med t.ex. smink, mode, what ever som anses "tjejigt". Men då kanske hon känner att Du inte alls tycker det är bra och hon utbildar sig till något som mer anses som "killigt".

Hela den här diskussionen har ju bara blivit löjlig.

Anonym Ja, klart dom flesta har klarat sig men jag vill att Leah göra mer än "klara sig". Jag vill att hon ska känna att hon är lika mycket värd oavsett om hon vill jobba med mode eller bli brandbekämpare. För hon får jättegärna jobba med mode och sminka sig, men jag vill inte att hon ska känna sig tvungen. Förstår du skillnaden?

Men om hon inte får ha prinsessklänning för dig så är väl det lika mycket "påtryckning utifrån"?? Tydligen är det helt okej om hon väljer det som enligt dig är rätt... Du är ju själv väldigt "typiskt tjejig" i dina klädval (mycket rysch-pysch etc) och att du pysslar mycket med bakning och så. Är väl inte så förvånande då om hon också blir det - barn tar ju gärna efter sina föräldrar. Och det är INGET fel i det! Låt tjejer vara tjejer om de vill - det är inget fel med att vara tjej!!!

Anette Nu har jag aldrig skrivit att hon inte får ha prinsessklänning utan att jag kommer försöka styra henne åt ett annat håll och i så fall välja mer lekvänliga klänningar.



Men om jag skulle uppmuntra henne också (som samhället gör) att ha klänning, hur mycket val skulle hon känna att hon hade?



Som jag har skrivit många gånger förut i bloggen så visar jag knappast upp dagens outfit: mysbyxor som jag går runt i 98% av tiden som jag är hemma. Så för det mesta så ser mina barn mig inte i klänning och rysch-plysch och det är inte heller så roligt att visa upp "här är hålet jag borrade för att sätta upp tavlan". Så om du tror att det enda jag gör är det som visas upp i bloggen så är det dags att vakna upp!

Jag tror att även de som har klätt ut sig till prinsessa och lekt i rosa klänningar har gjort mer än att "klara sig". Jag tror även att de tjejerna utbildar sig till polis, brandman, pilot,osv. Hela den här diskussionen känns bara larvig, en prinsessklänning? Oj! Tänk om min dotter blir osäker inför sin framtid med den. Nääe, låt henne ha det, och en polisuniform, en bil, en docka, böcker, filmer, allt det som även en pojke ska ha. Och nu menar jag inte att dina barn inte har det, men i allmänheten, alla som håller på med att det är så hemskt.