bambi

För tolv år sedan signade jag upp på Serial Killer Central. Ägaren till sajten Joe och jag blev snabbt vänner och medlemmarna på sajten blev regelbundna samtalspartners. Det var Catherine och vi mailade fram och tillbaka, långa mail, flera i veckan. och chattade loss på msn dagligen. Dana och Rich, de är gifta - träffades på nätet i varsin del av landet men beslutades för att träffas på riktigt, var också medlemmar redan då och vi har bråkat och varit vänner om vartannat och känns mer som familj än nån annan. Trish och hennes karl Bud. Dustan som jag egentligen avskyr med hela mitt hjärta men som jag lagt till på facebook, för ja jag vet fan inte, vi har varit en del av varandras liv så länge och vi älskar att avsky varandra. Det var Shaye och Traci.



Det här är alltså en flock människor som varit en del av mitt liv i över ett decenium. Som FORTFARANDE är en del av mitt liv sen tolv år tillbaka. Fatta, tolv år! Som följt mig och som jag följt, genom äktenskap, skilsmässor, barnafödande, dödsfall och mycket mer.



JA. klart man kan ha vänner på nätet. Men de här människorna, de är mer. De är min familj.

För några år sen hade jag nog sagt nja på den frågan, men numer så säger jag absolut JA! Det går absolut att bli, och vara, vänner via nätet. Sen är det inte direkt idealt att de vänskaperna ska vara de enda som någon har, men de är utan tvekan värdefulla ändå.



Via internet har jag lärt känna underbara människor som jag räknar som vänner, även de jag ännu inte träffat IRL. Individer som jag troligen inte träffat annars, som jag har massor gemensamt med och som berikar mitt liv. Det är fantastiskt.

Jag har olika "nivåer" på vänskap kan man väl säga.. 1. Bekant... Då vet man ungefär vem den andra är, man pratar lite lätt sådär men umgås inte alls annars.

2. Kompis-bekant... Då umgås man lite men det är mest kallprat och liknande. Mest "reservkompis"-stadiet skulle jag nog vilja säga.

3. Kompis... Då pratar man, börjar umgås lite mer och väljer att vara med varandra.

4. Nivån mellan kompis och vän... Börjar testa varandra och se var man har den andra personen. Delar med sig lite mer av sin bakgrund, tankar och liknande. Här umgås man mest, tror jag.

5. Vänner.. Här kan man dela otroligt mycket tankar, funderingar, hemligheter och liknande med varandra. Man vet var man har varandra och man verkligen litar på varandra. Här kan man "låta bli" att träffas, men man vet ändå att vänskapen är kvar och att man verkligen har varandra då det kniper, etc.



Jag skulle nog sätta mina "internetvänner" som jag så fint kallar dem i kompis stadiet på sin höjd. Du vet ju inte vem de verkligen är, förrän du träffat dem.

Ja det tycker jag absolut att man kan, alltid i en internetrelation kommer man efter en viss tid till stadiet vän om man pratat tillräckligt länge tycker jag :) väldigt intressant faktiskt, jag har flera vänner jag bara känt via communitys i flera år som bryr sig mer om mig när jag mår dåligt än vad många av mina irl vänner gör. :P

Jag måste säga ja, man kan bli väldigt nära vän med någon på internet. Jag har en del personer som har följt med mig genom åren och fortfarande gör så. En av dessa måste jag kalla för en av mina bästa vänner - även om vi inte setts på riktigt. Vi har dock pratat i telefon en hel del. Hon har stötta mig genom allt möjligt.. henne kan jag faktiskt prata om precis allting om.. och hon med mig. Jag tycker att bara man har en sund balans dvs att man har vänner både irl och på nätet gör livet mycket rikare. Jag älskar att träffa folk genom internet - så många fina mäniskor man hade gått miste om om inte nätet fanns!

Nu för tiden räcker det med ett "Grattis" på FB, som ersatts av kalas, eller ett samtal. Det är det mest tragiska i det hela. Ska jag vara glad för någon skriver "Grattis" utan punkt eller utropstecken. Skulle inte tro det.

Jag föreställer mig detta tänkbara scenario:

En ensam människa, gammal som ung, slår på sin dator vid dagens slut. Det är först där hon "träffar" någon som undrar hur dagen har varit. Som frågar hur hon mår. Det är först där som någon bryr sig, via en datorskärm. Det är där hon träffar sina vänner.

Det finns så otroligt många ensamma människor runt om i världen, inte pga av facebooks framgång utan därför att de kanske är annorlunda och har svårt att passa in. Många av dem kanske träffar sina vänner via internet. Vänner som de kanske aldrig möter irl, men som är likasinnade och kan dela både glädje och sorg med dem. Det vi alla har behov av.



Jag skulle nog inte vilja säga att det inte går att ha vänner man aldrig träffar irl, därför att jag tror att det för vissa är vardag.



Hur våra relationer än ser ut är det viktigt att vi värdesätter och tar hand om dem, ingenting kan tas för givet. För min del handlar facebook om att värna om de relationer jag har till människor på annat håll. Ett sätt att hålla kontakten, även när man är långt ifrån. Men visst känns det svårt när jag springer på en gammal klasskompis som redan vet allt om mig, trots att vi inte träffats på flera år. På gott och ont för min del!

Handlar väl mer om hur väl man känner personerna, snarare än om det är irl eller digitalt. Att hävda att flera tusen personer man lagt till på facebook är ens vänner håller inte direkt, men någon som man pratat med i 3h om dagen i flera år är såklart det. Mer än någon man träffat nån timme i månaden irl enligt mig.

jag tycker det är upp till var och en att tycka det man tycker. Jag tycker dte är svårt egentligen att säga att man är vänner bara via internet. Dock kan det kännas som om man är det. Jag tycker däremot att det bekräftas om man är det eller inte när man träffas. Det kan likso vara en helt annan grej att träffa personen i fråga:)

Jag tror inte att man i framtiden kommer att sitta hemma på sin täppa och bara titta in i en datorskärm för att umgås. Mest för att människan är ett socialt djur och man strävar efter andra människors sällskap och man vill bli omtyckt. Jag har lärt känna lite folk på internet, och det för många år sen. Efter ett tag tar ju nyfikenheten över och har man möjlighet så ses man.



Men jag tycker absolut att man kan kalla personer man ännu inte mött vänner. Och det är väl bra? Alla sätt att träffa nya människor är bra! =)

Vilken dokumentär var det? :)

Jag tänker att man nog kan ha vänner på internet, jag har haft många jag kunnat prata med om nästan allt. Och sen har jag träffat en del i verkligheten också nån enstaka gång.

Men jag tycker ändå att en riktig vän kräver mer än bara det där att prata om viktiga saker, det är ju också det där att uppleva saker och minnas tillsammans, dela vardagen liksom, och det blir ju lite svårare på internet kanske.

Jag tror absolut att man kan vara vän med någon man inte har träffat irl. Har själv en hel drös av vänner som jag bara chattat med. :)

Jag tycker inte att det borde heta vänner på facebook, för det är ju bra mycket mer folk jag har som bekanta där än som faktiskt är mina vänner.

Efter att ha träffat folk som jag pratat med på nätet så vet jag inte riktigt vad jag ska säga. Visst kan vänskap finnas, men det kan också bli så fel! Jag skulle inte se någon jag inte träffat öga mot öga som en riktig vän. En kompis på nätet, ja, men inte en riktig vän. Det kan vara en helt annat person än den den utger sig för att vara. Så har jag i alla fall upplev det och en människa som jag inte vill umgås i samma rum som, är ju inte något jag kan kalla en vän.



Däremot har jag träffat en av mina bästa vänner på nätet.