Jag drack ingenting förrän jag var 20 trots föräldrar som tillät att jag smakade hemma och sa att om jag fick för mycket ute så ring. De skulle hämta mig så jag inte behövde ligga i någon buske. Tala om avskräckande! De som festade värst var de frikyrkliga med absolutister hemma. Visst är det svårt, det bästa är väl att försöka uppfostra barn som vågar stå emot grupptryck. Alla ungdomar dricker faktiskt inte.
http://blogg.alltforforaldrar.se/tweeniemamman/
Ja det stämmer, jag har både småbarn och tonåringar hemma. Nu är inte mina intresserade av alkohol alls de är mer studieintresserade men jag skulle aldrig ge alkohol till en tonåring. Av flera anledningar. Forskning pekar på att tonåringar som får hemifrån tenderar att dricka mer, tonåringars hjärnor är inte färdigutvecklde, jag hamnade själv i djupt missbruk och det började med alkohol hemifrån.
Helt klart är det så!
Även när det gäller rökning, när jag gick i skolan var man tvungen att ha ett godkännande hemifrån att man fick stå i rökrutan..min morsa visste att jag rökte..men vägrade skriva på att hon godkände det. Vilket jag tycker är helt rätt!
En viktig faktor är även att föregå med gott exempel när det gäller drickat. Mina barn har under hela sin uppväxt aldrig sett mig berusad, de har sett mig nykter på fest och förstår fördelarna med att inte dricka så att man kan ta bilen hem.
Ingen av dem har haft sin första fylla än och de är 18 och 20 år gamla och därmed så kan de ju få tag på alkohol själva. Min älste son passade dock på att köpa sig en cider när vi var i danmark, innan de också höjde åldern..detta gjorde han inte för att dricka den egentligen utan bara för sakens skull att han fick köpa själv.
Det enda de har fått smaka i alkoholväg hemma är en sån cider som det liksom snöar i så har de fått skåla med en liten skvätt sån på nyår..men det är alltså bara de senaste åren.
Ja det är svårt att ha tonåringar men jag tycker inte det varit svårt att säga nej. Mina döttrar vet vad jag tycker om att de dricker, när de har åldern inne får de dricka. Men jag har en så pass öppen attityd att det ALLTID är okej för dom att komma hem hur full man är. Är man för sträng finns risken att barnen inte vågar komma hem om de nu väl druckit och det vill jag inte ska behöva hända, hellre en full tonårsdotter hemma som vet att hon gjort fel men ändå vågar komma hem än en full tonårsdotter som inte vågar komma hem för rädsla för skäll och sover borta/driver runt på stan. Men det är en balansgång såklart och det är inte lätt. Kram
Jag är kluven i frågan. För det första är defenitionen tonåring ett vitt begrepp. En 13-åring tycker jag absolut inte ska få alkohol hemma, men om en 19-åring dricker ett glas vin med föräldrarna till middagen, så är det en annan sak. Innan ungdomarna nått en viss ålder kan deras kroppar öht inte ta hand om alkohol.
Jag kan förstå föräldrar som vill avdramatisera detta med alkohol, något som jag tror är en bidragande orsak till att vi har så många risk- och missbrukare, att man gör det till ett laddat ämne. Förbjuden frukt osv. I medelhavsländerna t ex är det fullt tillgängligt och inte så sträng åldersgräns om det ens finns någon. =alkohol blir inte särskilt spännande och alkoholismen är mycket mer ovanlig. Här i Sverige är det strängt begränsat. De ungdomar som känner en "langare" har hög status.
Å andra sidan visar studier att ungdomar i Sverige som får alkohol i hemmet ofta dricker mer. Svår fråga.
Jag tycker verkligen att du tänker i rätt banor!
Mina föräldrar hade alkohol & tobak-förbud till 18 år & även om jag fick tag på det själv & var ute & busade runt, så visste jag vad mina föräldrar tyckte & nu som äldre har jag en väldig respekt till vad dom gjorde. NU förstår jag ju varför.
Dock vet jag andra föräldrar som gjorde likadant & det gick "utför" för deras barn iallafall & jag vet somliga som fick dricka, som inte ville göra det alls. Så de beror nog även på personlighet! MEN, jag tycker ändå inte det är okej att ge sitt barn alkohol. Det finns faktiskt en anledning till att det är åldersgräns.
Mina föräldrar hade det nog lätt med mig på den biten. Ville inte testa alkohol förrän jag hade åldern inne. Men jag vet att jag är i minoritet. Jag kommer inte ge mitt barn alkohol innan han har åldern inne. Jag vet några personer i vår närhet som dock säkert inte skulle tveka inför att "bjuda" så jag får väl ta ett snack med dem innan det blir aktuellt :-b
Min pappa fråga mig första gången när jag var femton om han skulle köpa ut åt mig. Han hade haft det likadant hemma, med 5 äldre syskon. Men jag nappade inte på det, jag drack ingen alkohol alls innan jag var 18 (förutom för att smaka och konstatera att ja, det smakar fortfarande skitäckligt). Min mamma köpte ut åt mig två gånger innan jag fyllde 20 (men efter att jag fyllde 18). Ett par flaskor cider till en midsommarfest.
Hon visste att jag inte skulle göra något dumt, jag hade inga kompisar som var intresserade av att festa eller dricka. När mina klasskompisar var ute på helgerna satt jag i mitt rum framför min dator.
Idag är jag 20 och har varit det i 6 månader, jag har köpt på systemet en gång sedan dess.
Min mamma visste vad hon gjorde och hon visste att hon kunde lita på mig. Annars hade hon aldrig köpt ut åt mig, så det kan faktiskt skillnad på tonåring och tonåring.
Jag kan inte riktigt hålla med dig där, för jag har andra erfarenheter.
Jag började dricka alkohol ganska sent (om man jämför med många), jag var nog 16-17. Då köpte min pappa med sig lite till mig när han var i Tyskland och handlade. Jag drack ENDAST det han gav mig. Aldrig mer. Jag har aldrig blivit förbjuden att dricka, men mamma var sträng med att aldrig köpa ut. Men eftersom pappa gjorde det så var det inget "problem". Jag har aldrig varit någon festare, utan har druckit vid enstaka tillfällen. Jag har aldrig känt behov av det. Däremot har jag vänner som blivit förbjudna att dricka och där föräldrarna vägrat köpa ut - dessa var även de som festade mest. Det som är förbjudet är ju alltid roligast.
Min pappa har avdramatiserat hela drickandet vilket gjort att jag aldrig direkt tyckt det varit spännande. För jag har ju fått dricka.
Alla barn kan man nog inte göra så här med. Men min pappa litade på mig och jag har alltid varit ärlig och alltid varit snäppet klokare än många vänner i samma ålder. Eftersom detta är min erfarenhet hoppas jag att jag kan göra likadant med mina barn. Aldrig uppmana dem till att dricka alkohol, men aldrig förbjuda. Det är en balansgång och man får nog se hur ens barn är och agera därefter!
Lite lustigt för jag har också tänkt på det där i samband med reklamen. Jag har mer tänkt att hur svårt kan det vara att säga nej liksom? Tonåringen ber om sprit, mamman/pappan säger blankt nej. Hur svårt kan det vara? Ja, om 14-15 år lär jag kanske märka själv ;-)
Jag tror inte att jag någonsin frågade mina föräldrar för jag visste att det inte var någon idé. Och jag började dricka alkohol tidigt (14) men lyckades få det på annat håll. Men det är jättesvårt det där. Forskning visar ju faktiskt att de som får lov att dricka för sina föräldrar faktiskt dricker mer och även om det finns exempel på annat i kommentarerna så vet man ju inte om ens barn kommer att tillhöra de som dricker mer, de som dricker mindre eller de som jag tillhörde: fick inte dricka men drack ändå en del. Jag tänker bara som så att jag tänker då inte hjälpa till att få mitt barn berusat och jag tänker inte visa att jag tycker att det är OK. Jag tänker ställa upp om någon händer och min dotter kan alltid ringa mig och jag kommer att hämta och inte skälla eller vara sur. Men jag kommer att väcka henne tidigt som satan dagen efter genom att slå med kastrullock ;-)
Håller inte riktigt med. Mina föräldrar gav mig ofta en vinflaska när jag skulle på fest som 16-17åring. Jag kom aldrig hem full, har aldrig druckit så att jag kräkt eller fått minnesluckor. Har alltid kunnat gå hem och sitta o snacka med mina föräldrar i soffan efter fester osv. Hade jag så för en endaste gång missskött det, druckit mer och kommit hem väldigt berusad, ja då hade jag aldrig fått vin igen. Det visste jag. Och det fungerade kanon. Aldrig druckit hembränt som många kompisar gjorde.
Däremot så fick syrran aldrig någon alkohol av våra föräldrar. Aldrig. För de visste att hon inte var den typen av person som hade skött det. Vi var och är så olika. Hon testade både det ena och andra och det förstod de såklart och det ville de inte underlätta. De såg skillnad på personligheter när det gällde den biten. I övrigt hade vi aldrig olika regler. Så jag tror att för en del så fungerar det. Jag tycker inte att mina föräldrar gjorde fel, de fick mig istället att sköta det mycket bättre än vad jag säkert hade gjort om de inte gett mig förtroendet. Där med inte sagt att det är ett val jag skulle göra. Känns väldigt avlägset, vi dricker så ytterst sällan sambon och jag och jag tror att festandet bland ungdomar ändrats mycket samt att det hela handlar mycket om vilket umgänge de har. Tittade på Kalla fakta om Vodka bilen och det känns ju inte som ett kul allternativ det heller... =( hemskt!
Bad jag min mamma om 5 burkar cider så köpte min mamma 5 burkar cider till mig. Jag drack det jag hade. Jag har aldrig druckit hembränt, jag har alltid kommit hem i tid, jag drack MAX varannan helg när mina kompisar drack varje helg och hela helgen. En av mina bästa kompisar förbjöds alkohol hemma. Det var hos henne vi gjorde mäsk i källaren (mäsk som jag aldrig drack, bara luktade på, fyyyyy). Det var hon som blev så full att man fick bära henne till bussen. Det var hon som sov ute för att hon inte vågade gå hem.
Jag VET att mina upplevelser inte nödvändigtvis stämmer med övriga verkligheten, men min umgängeskrets var väldigt TYDLIG i detta. Nu tog jag mig själv och min väninna som exempel för att vi var så tydliga. Resten av gänget var likadana. De med liberala föräldrar drack mindre och skötte sina tider. De med stränga föräldrar var svin på alla sätt.
Det har färgat mig väldigt mycket och som jag känner nu så kommer jag vara ganska liberal gällande alkohol. Men självklart får man ändå ta hänsyn till hur ens egna barn känns. Jag hade väldigt fria tyglar överlag, jag fick oftast inte en tid att vara hemma utan fick "åk hem samtidigt som Malin" (som bor nära, så jag inte skulle åka själv) eller "ring när du ska hem så möter jag dig". Jag kom ALDRIG jättesent, jag ringde ALLTID hem om det var något. Min syster däremot kunde inte hantera det och fick helt andra förhållningsregler.