Som ni kanske minns så blev jag sjukskriven 25% för två veckor sen men det har varit lite svårt att ordna med hur jag ska vara ledig. Att fixa vikarier mitt i en termin är inte det lättaste så det har varit lite grann ett stressmoment för min del dom senaste veckorna. Ska dom kunna lösa det hela? Hur blir det för eleverna? osv...
Men nu tror jag att dom har hittat en lösning och att jag kommer kunna vara hemma två dagar i veckan (är redan föräldraledig 20% så jag kommer att jobba 55%). Då kommer jag kunna vara på rehabilitering en dag i veckan med samtal och simma i deras varma bassäng, så att jag får tid för reflektion.
Dagen har då inneburit att flera av mina kollegor har fått reda på min situation. Jag har själv berättat så att dom vet varför jag kommer vara borta två dagar i veckan och jag har även pratat med läraren som eventuellt ska vikariera för mig. Det har känt väldigt skönt att få berätta för dom, för det är inte något lätt ämne att ta upp annars... bara så där.
Jag har även lärt mig hur jag ska säga när jag ska berätta för någon för första gången att jag har haft cancer. Jag brukar börja med att "det är inte så allvarligt som det låter", kanske dumt att förringa det hela men om jag bara säger rakt ut att jag har haft cancer så blir folk lite chockade och brukar inte riktigt veta vad dom ska säga eller hur dom ska reagera. Så, jag har lärt mig under dessa två år att jag måste säga det på det sättet istället.
Men alla kollegor har varit så förstående och det är så skönt.
10 kommentar(er)
