Jag mår så mycket bättre nu. Dom senaste två dagarna har varit bra. Jag har känt av lite ångest några stunder under dagen men för det mesta har jag mått bra. Stor skillnad mot förra veckan där jag TVINGADE mig till jobbet och ångest-illamåendet vällde över mig.
Redan förra året så varnade en kollega mig för att vara försiktig så att jag inte skulle gå in i väggen. Jag skakade av mig hans omtänksamma ord och sa att jag alltid är stark och klarar av att säga ifrån. Men man kan inte alltid vara stark och det är helt okej att må dåligt ibland. Det är okej att be om hjälp.
Det som jag har tyckt har varit jobbigast är den där förbannade pliktkänslan gentemot jobbet och eleverna. Dom blir så drabbade om jag är borta. Dom missar viktiga delar i sina kurser, kursen blir "upphackat" och får ingen kontinuitet. Så, därför tvingar jag mig till jobbet ibland. Också för att min planering inte ska gå åt helvete. Om jag har bestämt ett datum för ett prov så går det ju inte att vara borta lektionen innan provet, till exempel.
Så, ibland tänker jag att det skulle vara så mycket enklare att t.ex. jobba i butik där man lättare kan hitta en ersättare och det kanske inte blir samma pliktkänsla gentemot en tredjepart (visst kan man nog känna pliktkänsla gentemot butiksägaren, precis som jag känner gentemot min arbetsgivare men sen tillkommer ÄVEN eleverna).
Det kan vara tufft att vara lärare ibland. Man måste prestera och man har en massa ögon på sig hela dagen och människor som ställer krav på en hela dagarna. Man kan råka i konfikter som kan vara väldigt psykiskt påfrestande och om man redan är trött så kan det jobbet ta nästan all ens energi. Men andra dagar kan det vara tvärtom också, man kan få en massa energi av sina underbara elever och oftast så älskar jag mitt jobb!
10 kommentar(er)
