Saker att bearbeta

Tack till Ewa och Anna för den trevliga bloggmiddagen igår, det behövde jag verkligen!
 
Igår så kände jag att "nää, jag vet inte om jag orkar jobba imorgon" för jag var helt slut igår efter jobbet men jag släpade mig ändå iväg till en middag tillsammans med några bloggvänner och det var så trevligt! Så på vägen hem så kände jag att jag verkligen hade fått en massa energi och att jag nog ändå skulle orka ta mig till jobbet idag.
 
För det är nämligen så att jag har känt mig väldigt orkeslös och trött på sistonde. Jag berättade för min terapeut att jag ofta tar chansen att vara hemma från jobbet om jag får minsta lilla chans, t.ex. om någon av barnen är sjuka så vabbar jag gärna. Så, terapeuten föreslog sjukskrivning att jag kanske behövde vila upp mig?
 
Min läkare pratade också om att man ofta får en hormonell obalans efter en cancerbehandling. Eftersom jag är så trött, sover dåligt, är orolig, stressad och har koncentrationssvårigheter så tyckte hon att jag skulle testa att äta anti-depressiva! Detta kom lite som en chock för mig och det har tagit mig några dagar att smälta detta. Men jag ska ge medicinen en chans.
 
Min läkare är väldigt pragmatisk och säger att "om man har järnbrist så tar man järntabletter för att det är kroppen behöver och om du har serotininbrist så tar du anti-depressiva". Min läkare och min terapeut på Radiumhemmet har ju många många års erfarenhet av detta och dom säger båda två att just en kombination av anti-depressiva och sjuksrivning är oftast det man behöver i min situation. Och dom säger också att det är just ett par år efter en cancerdiagnos som det kan komma, för i början så är man oftast bara så glad över att vara tillbaka.
 
Sen så känns det som om jag inte har haft tid att bearbeta det då Leah var bara en liten bebis samtidigt som allt hände. Så nu får jag ta tag i detta och bearbeta det. Även om det känns jättekonstigt att vara sjukskriven (dock bara 25%) och äta anti-depressiva. Jag känner ju mig inte deprimerad, för det mesta i allafall...
 
Så, nu har jag ätit anti-depressiva i ett par dagar och tydligen så kan man må sämre dom första två veckorna och det har jag verkligen känt av. Har inte alls haft någon lust att blogga och har bara oroa mig och oroat mig. Men jag ska ge det ett par veckor och se om jag mår bättre då.... 
 
Så, nu vet ni varför jag har varit så konstig på sistonde. Jag har haft svårt för att bestämma mig om jag verkligen ska sjukskriva mig eller inte, om jag ska äta anti-depressiva eller inte... osv osv. Har oroat mig för hur det blir med jobbet, elever, pengar, mm. Så det är det som har rört sig i mitt huvud.....

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...
Kommentarer
Laura
2012-11-07 @ 07:47:27

Stort tack for att du delar med dig av detta, vet sjalv hur svart det kan vara och att det fortfarande ar lite tabu belagd med antideppresiva, jag lider av deppresion o har gjort det i flera ar men det forst nu sedan ett par manader tillbvaka som jag verkligen kunde inse att jag maste verkligen borja med antidepp for det funkar inte langre, som sagt om man har diabetes tar man insulin ...sa egentligen ar det ingen konstigt att man vid deppresion tillfor serotolin. Jag mar betydligt battre nu och marker en stor skillnad pa hur jag madde innan.
Du ska lyssna pa din kropp och vad du vill! Allt det andra runt om kring loser sig!

Massor med kramar Laura

Julia
2012-11-07 @ 07:48:33 Blogg: http://aliaslillamy.blogg.se

Tack för att du delade med dig!
Jag tillhör skaran som just nu behöver lite serotonin skjuts. Har behövt det i perioder i mitt liv, när traumatiska/omvälvande saker har hänt. Jag försöker se det som du gör men det är inte helt lätt, speciellt inte de första veckorna på antidepressiva. Men jag brukar tänka att det, faktiskt, inte skadar att prova. Ibland har jag inte "känt" mig deprimerad men har heller inte kunnat njuta av livet utan oroat mig och sovit dåligt. Och så vill man ju inte ha det. Det blev lite långt det här men poängen är:
- Det är inte ett misslyckande
- Alla behöver vi hjälp av något slag då och då
- Du är inte ensam!
- Modigt av dig att dela med dig.
Hang in there!

michaela- med syskon i magen ♥
2012-11-07 @ 07:54:39 Blogg: http://minahjartanochjag.webblogg.se/

känns fint att du ändå väljer att berätta om vad du går igenom. säker hjälper det någon att känna sig mindre ensam. massor med pepp och kramar till dig!

Johanna - Tvåbarnsmamman mitt i kaoset
2012-11-07 @ 08:05:28 Blogg: http://salkert.se

Hej fina, trevligt att träffas igår. <3

Hade ingen aning om det du skriver om, men jag har också läkare och psykologer som säger "järntablett vid järnbrist, anti-depp vid depression".

Får jag fråga vilken medicin du äter?
Jag äter själv mediciner och har ätit/testat de mesta, så vet hur man kan må på dom. <3

Kram

Titti
2012-11-07 @ 08:06:50 Blogg: http://thelifeofmollytitti.blogspot.se/

Ibland är det nödvändigt med "hjälp"....bra att du tar tag i det innan det gått för långt.
Så mycket händer i våra liv.....hoppas det ordnar sig för dig.
Stor kram Titti som är i en liknande situation...

Linda
2012-11-07 @ 08:36:16 Blogg: http://daimbiten.blogspot.com/

Hej!

Jag känner i gen mig av det du skriver.
Min dotter Cassandra fick diagnos blod cancer för 1½ år och det har vrit det jobbigaste vi har varit med om. hon får forfarande behandling , det finns bra och dåliga dagar.

Men jag fick då utt skriver atidepp medecin och första veckorna mådde jag med skitt men min läkare berättade att det tar ca 3 månader innan medecinen har sin fulla fuktion så håll ut det kommer att bli bättre.

Lesthi
2012-11-07 @ 08:45:03 Blogg: http://lesthi.blogspot.se/

Hoppas du mår bättre snart!

Nina Bergquist
2012-11-07 @ 08:48:07 Blogg: http://deliciously.se/

Känner igen den där känslan att vilja vara hemma så fort det bara går. Man tar chansen om man kan. Känner såklart igen allt det andra med, då jag gick igenom det för några år sen. Känns väl inte som om man hämtat sig från det.

Hoppas att medicinen hjälper dig nu, så att du får din chans att må bättre igen.

Emmelie- Mamma till Ebba och Hugo
2012-11-07 @ 08:55:41 Blogg: http://www.emmgus.blogg.se

Har ätit antidepprisiva och jag minns de första veckorna som jobbiga innan de vände. Sen passar ju inte alla tabletter till alla människor, jag fick testa endel innan jag hittade vad som var rätt för mig. Kram och lycka till

LILITH - boktokig mamma med Borderline
2012-11-07 @ 09:09:50 Blogg: http://lilith.se

Det är så sant som din läkare och psykolog säger och jag är glad över att du är öppen med det. Folk ser det oftast som något "skamligt" när det gör ont i själen istället för ont i kroppen.
Första tiden med antidepressiva kan vara otroligt jobbig och har man otur kan det ta upp till flera månader innan man får full effekt.
Lita på din läkare vad gäller sjukskrivning och medicin för det viktigaste du har är du själv och man ska ta hand om sig på bästa sätt.

Anonym
2012-11-07 @ 09:15:35

Oj fet låter allvarligt... Nu vart jag rädd och funderar på att avboka mitt besök till terapeuten, jag vill inte äta piller ( jag vet att många svårt deprimerade inte kan komma ur sitt tillstånd utan antidepressiva ) men jag är rädd för att få det utskrivet, jag vill läka och bearbeta orsaken till ångesten i samband med trauma, inte döva mina symptom. Nu svamlar jag men ditt inlägg gjorde mig rädd. Jag hoppas du kryar på dig. Otroligt tråkiga nyheter Bambi, men hoppas att allt ordnar sig snabbt.

Nina
2012-11-07 @ 09:24:33

kom igen! you can do this!
ta den tid du behöve roch uppdatera mer sällan om det är det du beöhver! kom ihåg att vila är viktigt.

Sara - Tripp, Trapp & Trullsan
2012-11-07 @ 10:18:55 Blogg: http://glamina.blogg.se

Starkt av dig att gå ut med detta och dela med dig.
Kämpa på och hoppas att du blir att må bättre snart!
Kram

Beatrice, mamma till skrutten Robin och gravid igen :)
2012-11-07 @ 10:30:00 Blogg: http://blogg.alltforforaldrar.se/mamabeatrice/

KRAM!
Hoppas du mår bättre snart!!

Lottiz Fotograferande fyrabarnsmamma
2012-11-07 @ 10:45:50 Blogg: http://lottizdays.blogg.se

Skrev en kommentar, men det blev något fel när jag postade den.
Hur som helst så vill jag ge dig en stor styrkekram och hoppas att det vänder snart för dig.

M
2012-11-07 @ 10:47:14

Vad fint av dig att orka dela med dig! Jag har själv mått dåligt psykiskt fram och tillbaka, dock ej ätit medicin för det. Gått kbt för panikångest som jag fick efter en jobbig period i livet (bland annat fick min pappa cancer). Nu har jag haft mycket jobbiga saker en tid tillbaka och börjat gå hos psykolog och det känns otroligt bra!

Malin
2012-11-07 @ 10:56:54

Vad bra att du delar med dig av dina erfarenheter och känslor. Det är fortfarande skuldbelagt att ha någonslags psykisk ohälsa, men det borde det inte vara. Att du delar med dig gör att andra människor vågar dela med sig. Jag tex har ångest och mår ibland väldigt dåligt av det, men jag jobbar med det hela tiden och går till en terapeut.
Tack!

Linduz
2012-11-07 @ 10:57:14 Blogg: http://linduz.bloggplatsen.se

Skickar styrkekramar till dig. <3

Hanna - Miosliv
2012-11-07 @ 11:02:28 Blogg: http://miosliv.blogg.se

Tack för att du är så öppen emot oss, har tänkt på dig o undrat hur du mått. Har själv ätit anti depp i snart 2år, har vart en jobbig tid känslomässigt, fått jobba mycket med tänket samtidigt som tabletterna med tiden haft effekt, mår så jäkla bra idag jämfört med då. Så, sänder lite av min energi till dig! Kramar Hanna

Helena
2012-11-07 @ 11:02:31 Blogg: http://tausert.wordpress.com

vet du jag tycker du gör så rätt! I dagens samhälle sätter man ju gärna sig själv sist och lyssnar inte när kroppen gör uppror! Klart du har mycket att bearbeta och särskilt om du inte hunnit bearbeta det ordentligt.
Jättebra att du delar med dig, man blir ju orolig även om man inte känner dig :-)
Eleverna är faktiskt inte ditt problem att lösa, det är väl rektorn som får se till att de får in en vikarie, pengarna löser sig alltid - se till att DU mår bra... resten löser sig!
Kram

Ewa (mamma till 6 döttrar)
2012-11-07 @ 13:36:12 Blogg: http://tjejmorsan.blogg.se

Finaste R-M <3
Vet du, jag äter antidep medicin för min fibromyalgi.. och precis som din läkare säger så äter man järn om man har brist på det.. eller tar insulin om man behöver det.

Sätt dig själv i första rum ett tag nu <3
Och det var iaf underbart att få se dig igår <3 Du värmer ALLTID med ditt sällskap, du är underbar!

Stor kram

Ulle
2012-11-07 @ 14:22:44 Blogg: http://julam.nu

Åh, hoppas du kommer på banan snart igen! Jag vet (tyvärr) vad du går igenom och se det inte som ett nederlag med serotoninpåfyllning och sjukskrivning, utan som ett verktyg att bli piggare och orka bearbeta sjukdom och fixa vardagen igen. Kram!

Linn
2012-11-07 @ 14:57:29

Glöm inte heller den fantastiska möjligheten till serotoninhöjning det är att komma igång ordentligt med träning. När kroppen verkligen får jobba frigörs en underbar våg av må-bra-hormoner. Jag mår bäst om jag rör på mig varje dag + kör 2-4 rejäla gympass i veckan. Lägga lite av den 25%iga sjukskrivningen på träning tror jag vore perfa :). Önskar dig hur som helst lycka till och är säker på att du fattar kloka beslut.

Linda m 3
2012-11-07 @ 16:39:02

Tror du hjälper många genom att berätta här. Ta hand om dig. Det finns bara en av dig<3. *kram*

Anonym
2012-11-07 @ 18:36:21

Ge det några veckor. Jag får sjukt mycket biverkningar varje gång jag höjer dosen. Skakningar, hjärtklappning, frossa, stickningar och brännande känsla under huden. Det är lätt att tro att man ska dö då men när biverkningarna ger med sig så kommer du förhoppningsvis må mycket bättre.

Petra
2012-11-07 @ 19:20:19

Vad fint av dej att dela med dej. Förstår att det måste kännas svårt att lämna ut sig själv så här, men jag tror att det hjälper andra väldigt mycket. Det finns så många som är/har varit i samma/liknande sits.

Jag tycker inte heller att man ska vara rädd för att använda sig av medicin. En anledning till att man mår dåligt är ju en brist på något och kan man rätta till den med hjälp av tabletter så är det ju kanon.

Ens problem försvinner ju inte av medicin men man får antagligen den kraft och energi man behöver för att ta tag i och bearbeta dom.

Som du säger så har dina läkare stor erfarenhet så jag tror att du kan vara trygg med att gå efter deras rekommendationer.
Och egentligen, vad är det värsta som kan hända? Känns det inte bra att äta tabletter så kan du ju sluta och känns det inte bra att vara sjukskriven så kan du ju börja jobba igen.
Det jobbigaste är kanske biverkningarna i början, men är man bara medveten om det och att det kommer att vända så blir det lite lättare.

Vilken roman det här blev! ;)
Hoppas att du snart kommer att må bättre!
Stor kram!

Linda
2012-11-07 @ 19:33:24 Blogg: http://edithjonsson.blogspot.com

Modigt! Var rädd om dig! Styrkekram

Madelein Larsson Wollnik
2012-11-07 @ 20:12:37 Blogg: http://madelein.se/

Jag har käkat antidepressiva stora delar av mitt liv. Ibland behöver man lite hjälp på vägen. Just nu äter jag inte men förr eller senare kanske det behövs igen! Hoppas du hittar rätt lösning för dig! Kram!

britta bloggar
2012-11-07 @ 20:37:52 Blogg: http://brittabloggar.se

Åh vad bra du är som skriver om det här! Och vilken klok läkare, klart att det är så! Hoppas du mår bättre snart!

Egentligen är det ju konstigt att tröskeln är högre för att söka hjälp för sånt som har med det psykologiska att göra. Det är väldigt vanligt att man går i terapi och äter antidepressiva och ändå pratar ingen om det. Det är så himla konstigt att det är helt okej att söka vård för en stukad fot men inte en stukad livsglädje. Inte för att det är så du har det men jag gick igång lite känner jag...

Lisa
2012-11-07 @ 20:44:59

Klart att verkligheten kommer ikapp till slut Bambi! Dina senaste år har ju varit väldigt omtumlande och Du har gått igenom så skilda sinnesstämningar, att det har kunnat liknas vid en känslornas berg och dalbana. Bli gravid, föda barn, cancerbeskedet, hälsa på systern i USA - som sagt känslornas rollercoaster. Du är ju inte mer än människa, eller hur? Och att dessutom jobba som lärare, vilket jag själv också gör, innebär ju också det att man ständigt har känslorna närvarande, eftersom man lever så mycket med och för sina elever och allt som händer dem. Att gå på halvfart existerar liksom inte i vårt jobb. Dina två underbara barn kräver också sitt, även om de givetvis ger så mycket glädje och kärlek tillbaka :) Så Du ska absolut inte ha dåligt samvete för att ta en "time-out" och komma ikapp Bambi. Utan att känna Dig för mycket, så är mitt tips att ta ett break resten av terminen, ladda inför julen och njuta av familjen och sen känna efter nyår hur det känns. You only live once, kom ihåg det min vän! Kramar från Lisa :) ...som är så förtjust i att få följa Din härliga blogg i allmänhet och Dina underbara barn i synnerhet :)))

EN MÖLNBOBOS LIV - TRE BLIR FYRA
2012-11-07 @ 20:49:59 Blogg: http://www.annakarlsson.se/blogg/

Förstår att du haft en del att tänka på. Jag hoppas du lyssnar på dig själv och sjukskriver dig om det får dig att må bättre.

Så glad att du ändå kom igår! KRAM (jag snor bilden på mig och Ewa om det är okej?)

Beatrice
2012-11-07 @ 21:51:39

Hoppas att du snart mår bra igen. Om jag inte minns galet så äter du väl levaxin? Har du kollat dina värden? "Tokiga"värden kan ge samma symtom som depression och medicinen behöver justeras.

Anna-Carin
2012-11-08 @ 12:57:27

Jag skulle varmt varmt varmt rekommendera dig att testa Liothyronin innan du ger dig in på antidepp. Orkeslöshet kan lika gärna bero på att du får för lite sköldkörtelhormoner. Sköldkörteln tillverkade 5 olika hormoner, en stor mängd T4 (som du äter som levaxin) och en liten mängd T3 (liothyronin heter medicinen som sagt) och den får du inte i dig nu. Kroppen omvandlar T4 till T3 men om det inte funkar fullt ut så blir man orkeslös. Det är bättre att ha uteslutit det först. Många läkare säger att alla klarar sig utmärkt på levaxin, många patienter som inte klarar sig bra på levaxin har fått tillbaka sin livskvalitet med liothyronin.
När det gäller SSRI så tvistas det ju rätt bra om det verkligen hjälper. Men för att veta det måste man ju förstås prova själv.
Lycka till hur som helst, vilken väg du än väljer!

Therese
2012-11-08 @ 19:48:14 Blogg: http://rosakoriander.se

Vill mest skicka styrka till dig och ge dig rådet att lyssna på läkarna. Om de tycker att du behöver vila genom sjukskrivning är det kanske ändå det du behöver göra, även om det tar emot.

Marie-Louise
2012-11-09 @ 10:10:07 Blogg: http://www.madredetres.blogg.se

Så skönt med en terapeut som är så lyhörd. Hoppas nu snart tabletterna hjälper och att du kan få vila när du är sjukskriven. Ta hand om dig. Kram

Innan du kommenterar,glöm inte att prenumerera på min blogg! Du vill väl inte missa några inlägg? Nej, tänkte väl det. Klicka på ikonen!

bloglovin





Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback










Beauty Planet