Två år senare..

Denna vecka är första veckan som jag är sjukskriven 25%. Det har känt lite underligt att bli sjukskriven så här två år efter cancern. Jag var inte sjukskriven alls något i samband med operationen och strålbehandlingen eftersom jag var föräldraledig, vilket innebar att jag inte alls hade tid att bearbeta det då. För självklart låg all fokus på barnen då.
 
Det är tydligen ganska så vanligt att man mår sämre ett par efter en cancerbehandling. För direkt efter cancerbehandlingar så brukar man må rätt så bra eftersom man tycker att det är så skönt att det är över och att allt är tillbaka till det vanliga så man bara kör på.
 
Igår så pratade jag med elever om sjukskrivningen och det var lite jobbigt. Man vet aldrig riktigt hur dom kommer reagera. Jag kan säga att dom flesta blev rätt så chockade. Några elever som jag hade lektion med hade hört att dom skulle ha vikarie så dom började fråga om det i början av lektionen (annars så hade jag tagit upp det i slutet av lektionen), så jag berättade om min cancer och att jag går på rehabilitering och sen var eleverna knäpptysta resten av lektionen.
 
Idag ska jag försöka vila, för jag är så trött hela tiden. Jag sa det till min terapeut och berättade att jag ligger och tänker så mycket på nätterna. Då sa hon att det kanske beror på att jag aldrig får chansen att tänka på dagarna. Det kanske stämmer? Det är ju alltid något som är igång, tv:n, radion eller något annat som sysselsätter en så att man inte riktigt har tid att tänka

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...
Kommentarer
Marie-Louise
2012-11-27 @ 09:10:22 Blogg: http://www.madredetres.blogg.se

Ta hand om dig . Försök vila och bara vara, lättare sagt än gjort jag vet. Kram

Svar: Tack :)
bambi

Hanna E
2012-11-27 @ 09:51:18

Det är svårt det där att ge sig tid att bearbeta saker som händer.
Sen blir det svårare att sjukskriva sig när man är föräldraledig även om du rent tekniskt hade kunnat bli sjukskriven, eller inte bara kunnat, du skulle ha blivit sjukskriven av din läkare. När man är sjuk ska man inte behöva ta av sina föräldradagar.
Men med en liten bebis så är det ändå svårt att finna tiden att bearbeta, sen tror jag inte att man gör det riktigt där och då och inte ens direkt efter behandlingen heller. I alla fall fungerar inte jag så utan jag behöver få lite distans i tid till det som har hänt för att kunna reflektera över det.

Nu är det över 18 år sedan jag fick mitt besked, men jag tror att det tog 4-5 år innan jag kunde tänka på det utan att få en panikkänsla och kunna börja bearbeta.
Jag var ung, knappt 25 år, och singel så jag behövde inte ta hänsyn till någon annan och hade ingen rädsla för att lämna några barn utan sin mamma.
Min cancer (malignt melanom) upptäcktes såpass tidigt att det räckte med två operationer och sedan återbesök under 2 år innan jag friskförklarades. Men hela tiden (och även nu snart 20 år efteråt) fanns känslan av rädsla för vad som hade hänt om jag inte kollat upp fläcken som jag tyckte var konstig. Det tycker jag är det jobbigaste, att det faktiskt var lite "tur" att jag kollade upp leverfläcken annars kanske jag inte hade kunnat skriva den här kommentaren.

Eftersom dagarna går i ett som småbarnsförälder så blir det lätt så att tankar kommer på nätterna när man har tiden att tänka. Försök vila så mycket du kan och kanske försöka se till att ha ett par kvällar per vecka där du inte gör någonting på kvällen när barnen har lagt sig. Det är svårt, men för att kunna sova på nätterna så behöver du kanske se till att få reflektionstiden på kvällen istället. Det är svårt att ge råd hur någon annan ska göra, vi är ju alla olika och jag kan bara utgå från mig själv och hur jag fungerar. För mig är promenader det ultimata sättet att fundera, mina tankar vandrar på sina egna stigar medans min kropp går sina fysiska stigar. Det viktiga under "tankepromenader" är att inte ha musik eller radio att lyssna på för det distraherar för mycket.

Svar: Tack för din kommentar. Jag känner också att det var "tur" att jag kollade upp min knöl, som jag egentligen inte hade några som helst besvär utav.
Jag lyssnar ju gärna på musik när jag är ute och promenerar och då blir det inte så många egna tankar, men jag ska försöka att låta bli musiken. Tack för tipsen :)

KRAM
bambi

Madelein Larsson Wollnik
2012-11-27 @ 10:29:22 Blogg: http://madelein.se/

Jobbigt med nödvändigt beslut gissar jag. Kram och ta hand om dig!

Petra
2012-11-27 @ 12:30:04

Vad bra att du får lite tid att ta hand om dej själv! Det är inte alltid så lätt och speciellt inte som arbetande förälder, när fokus nästan alltid ligger på jobbet och barnen och det inte finns tid för så mycket annat.
Hoppas att du snart mår bättre och att du får sova ordentligt på nätterna!
Varma kramar

Luna
2012-11-27 @ 19:07:02 Blogg: http://blogg.alltforforaldrar.se/liniz/

Massa kramar t dig gumnan! Tänker på dig massor!

Daniel
2012-11-27 @ 20:10:39

det är jobbigt att gå hemma som sjuk skriven jag vet hur det är själv fast mina problem är långt från vad du har du vet vad jag har för problem med min hälsa

jag tvingar mig gå varje dag ut och å oavsett hur jag mår i bland lånar jag en hund med mig ut och går

det kommer nog bli bättre för dig men det kommer ta tid

Daniel L

Innan du kommenterar,glöm inte att prenumerera på min blogg! Du vill väl inte missa några inlägg? Nej, tänkte väl det. Klicka på ikonen!

bloglovin





Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback










Beauty Planet