Så kände jag med när jag fick min knöl i bröstet. Jag slutade liksom leva och såg allt utifrån som att allt var för sista gången. Innan jag fått mitt positiva besked så kunde jag börja gråta när solen sken och jag gick över kullerstenarna på stan- för att det kanske var min sista vår. Jag tittade ofta på min sambo och mitt barn på håll och vågade inte komma för nära för jag var helt övertygad om att jag snart skulle lämna dem. Och att tänka att hon skulle växa upp utan mig var outhärdligt.
Hoppas du får träffa en duktig specialist. Ta hand om dig.
/du ser på min mail vem jag är, vill inte skylta med det på den här punkten då väldigt få vet om det.
Stor kram. Inget roligt med mörka tankar. Jag brukar också kunna känna att tänk om jag inte fanns.....även trots att jag inte haft cancer. Skönt att u har någon att prata med.
Vilka jobbiga tankar. Jag tänkte sådär ibland innan operationen jag gjorde förra året, också efter att jag visste att det inte var en malign tumör utan ett hamartom som jag hade så var jag sjukt stressad över nedsövningen.
Hoppas att det är något som släpper iom samtalet med terapeuten! <3
Vad jobbigt, har ju hyfsat nyligen börjat läsa här så jag har missat att du haft canscer. Har du en länk där man kan läsa om det? Kram!
Åh fy vad obehagligt. Läste om det dygnet också, va hemskt allt!
Hoppas att det känns bättre när du får prata med någon!