Kanske en idé att köpa en större säng till sovrummet så att ni alla får plats och kan sova bekvämt? Även om man som förälder anser att det mest handlar om ren vana att barnen kommer, så känns det som att det är värt att göra i princip vad som helst för att få sova ;-)
Att inte få sova är verkligen fruktansvärt!!! Jag har vart upp nästan varje natt i över 2 år å tycker det e sååå jobbigt :( peppar peppar börjar det stabilisera sig. Men O ska oxå snart få en ny säng, få se hur det blir då?! Men man Blur ju helt förstörd när man inte får sova... Ha en bra dag så ses vi inorn! Kramiz
"Skönt" ändå att höra att det är fler än jag som mår så pass dåligt när de inte får sova, alla andra verkar så fulla av energi trots usla nätter och jag blir helt lamslagen.
Hoppas verkligen ni får ordning på nätterna, det sätter sig ju på psyket också som i sin tur går ut över allt annat till slut.
Men ställ in deras sängar i erat sovrum eller skaffa madrasser o tälta i deras rum. Barn kommer in då de kanske kan vara i en otrygg fas. De är trots allt väldigt små fortfarande.
Jag minnns att jag och syrran sov hos mamma o pappa väldigt länge. Vi var nog runt 10 år iaf :P Vi somna i våra sängar och sprang dit på natten, minns att pappa ibland fick gå och lägga sig i någon annan säng för att de blev så trångt! Men vi slutade ju med det tillslut :)
Min dotter har sovit i egen säng sen hon va nyfödd. Nu har hon eget rum också (hon är 3 år).
Vi hade en sån period för ett tag sedan, vi löste det så att vi ställde in en säng till bredvid vår. Då fick alla bättre plats och sov bättre. Jag orkade inte springa upp och ner och försöka lägga barnen i deras sängar.
I stugan löser vi det så att vi har två lite bredare sängar i två olika rum och oftast sover med vars ett barn.
För två veckor sedan prövade vi att ställa tillbaka lillfisens säng i barnens rum och hen sover numera hela nätter i sin säng (19-06). Storfisen kommer däremot in till oss ganska ofta, men det händer att även hen sover hela nätter i sin säng.
Jag är lite lat när det gäller strider på nätterna, jag tar dem helt enkelt inte. Visst om det är likadant om 2-3 år så får vi se över det, då kanske det blir nödvändigt med strider på nätterna men inte nu.
Barn behöver känna trygghet i sina vanor. Kan ni inte skaffa större säng?
Kanske en av er föräldrar kan sova på soffan så barnen får plats så får alla sömn. Det är säkert en fas som går över.
Häromdagen konstaterade jag att soldater omöjligt kan vara småbarnsföräldrar (vilket de ju oftast inte är) eftersom då hade sömntortyr inte existerat. Vilken småbarnsförälder som helst klarar av det stora starka soldater inte klarar av och småbarnsföräldrarna har ofta ett jobb att sköta också!
/Hon som vaknat varannan timme i X antal nätter nu och vet inte riktigt hur länge till hon kommer att stå ut...och jo, jag generaliserar ganska fritt om soldater också ;-)
säger som vi har gjort -var hård och fortsätt kämpa!!
ge muta/belöning
barn ska sova i egen säng, förklara att - både du o jag blir trötta av att vandra på nätterna
om vi provar att sova en hel natt ska vi se vad som händer
ta små bitar i taget och var KONSEKVENT!! har ni börjat med detta sluta inte för då har barnen vunnit utan fortsätt snart vänder det
har aldrig haft barn i sängen och skulle inte komma på tanken att ha det. alla sover bäst om man sover i sin säng
--
och du när ni fått dom att sova i sin säng så kan ni sluta med napp.
säg länge till barnet - när du är stor smakar nappen illa
när ni vuxna är redo doppa nappar i whiskey o ge bbarnet när det ropar efter napp på kvällen
barnet spottar o fräser man man förklarar -du är stor då smakar nappen illa
att man sedan har en gömd som är god är ju en annan sak
till ni har kommit till att göra "doppet" ska bara napp användas när man sover ALDRIG annars!
lycka till
Maya: Vad kall du låter.
Här brukar sambon sova på en madrass i ett av barnens rum när han ska upp tidigt och jobba så inte den minsta ska vakna av klockan. Då blir det mer plats till mig & den minsta (minsta sonen sover i våran säng varje natt). Jag orkar verkligen inte ta kampen och han kommer ju knappast sova med mig till han är 15.. Kan inte du eller sambon sova i Zacks säng nån gång ibland för att få sova?
Vi har precis flyttat och 2-åringen har en ny säng. För att ska få sova så sover sambon på en madrass hos barnen och jag och vårt 1-månaders bebis i vår säng.
Haha, skrattar åt Mayas kommentar! Men håller i princip med henne, minus whiskeyn då förstås. Alla har vi våra sätt. Vi sover som sagt alla 5 i samma rum, barnen i varsin säng, för jag hade aldrig pallat att ha dem sovande hos oss varenda natt. De skulle väldigt gärna vilja sova hos oss, speciellt mellanbarnet, men det får de bara ett par nätter i året då de är sjuka. Däremot somnar ofta mellanbarnet i vår säng och sen lyfter vi över henne till sin egen säng när vi ska sova. Jag förstår barn som inte vill sova ensamma i ett rum för jag har varit så i hela mitt liv. Jag sov väldigt dåligt under de år jag bodde ensam, men nu sover jag bra igen. :)
Kanske kan ni tillfälligt byta plats på lite möbler? Vi flyttade in sonens säng i vårt sovrum, och ställde våra garderober i hans fd rum som då blev ett lekrum. Fantastiskt skönt att bara kunna sträcka ut en hand & klappa på det oroliga barnet, istället för att (som tidigare) sitta på en pall inne i sonens rum kl 3 på natten, tills han somnat om.
Maya: vad hård du låter! Vem säger att barn SKA sova i egen säng. Alla är olika och trivs på olika vis.
Vissa barn kanske har perioder då dom känner sig otrygga och då kan det kännas skönt att får krypa ner hos mamma och pappa.
Och det där att stoppa nappen i whiskey, det låter ju bara fruktansvärt!
Visst är det viktigt att vara konsekvent, men man behöver kanske inte vara totalt enkelspårig.
Såg Christian i måndags då vi hade studiedag (bor i Gbg). Visst är han bra? Gillar hans elevsyn. Bedömningar är till för DEM, för att hjälpa dem att utvecklas. Har inte läst hans bok än, tänkte börja i helgen. =o)