bambi

Dags att ta tag i det nu
Jag måste ta tag i nåt som jag har skjutit upp väldigt länge. Jag brukar inte vara sån som skjuter upp saker men alla skjuter vi väl upp saker som är jobbiga.
 
I stort sett alla som jag pratar med om min cancer blir förvånade när dom hör att jag inte har blivit erbjuden någon psykologhjälp eller någon att prata med. Det var en kaotisk period i mitt liv då jag fick cancerbeskedet när Leah var 6 veckor gammal. All fokus borde ha legat på henne och vår nya familj men istället fick jag oroa mig för cancerbehandlingar och framtiden.
 
Trots att min cancer hade mycket goda prognoser så är "cancer alltid cancer" som min makes faster sa (som har haft flera olika cancersorter, bland annat bröstcancer). Jag märker hur jag dras till bloggar om ämnet, dokumentärer och artiklar, ja, allt... även fast jag kanske mår dåligt av att läsa om allt det där.
 
Allt känns inte helt bearbetat och det går verkligen upp och ner, men det känns som om jag kan ju inte hålla på och tjata om detta två år senare? Känns lite som om det förväntas att jag borde ha kommit över det nu, speciellt med tanke på att det var en "snäll" cancer. Så jag försöker hålla det till mig själv.
 
Jag har sagt många många gånger till maken att jag ska ta och kontakta min läkare på Radiumhemmet och be henne ge mig en remiss till en psykolog. Jag tänker hela tiden att jag kommer över det av mig själv och visst det känns oftast bra och det känns som om det blir bättre och bättre, men ibland blir jag ledsen och då hade det varit skönt att prata med en expert. Så, idag ska jag ta tag i detta som jag har skjutit upp så länge!
#1 - Sara - Mamma till Max & bebis i magen

Helt rätt tänkt! Ibland är vi för "rädda" för att be om hjälp för att vi tänker att vi borde inte må dåligt... det finns de som har det mycket värre osv... Men alla skulle behöva någon att prata med ibland oavsett hur ens liv ser ut så det är ju inget att skämmas för eller att ursäkta. Hoppas du får träffa någon bra bara som du känner förtroende för!

Svar: Tack :)
bambi

#2 - Flyttlådan

Det tycker jag låter som en bra sak att ta tag i. Jag har själv gått till psykolog och det har hjälpt mig otroligt mycket. Det är väldigt viktigt att må bra inuti. Styrkekram

#3 - En kvinnas vardag

Det tycker jag du gör rätt i! Det är aldrig försent att prata om det, och det är inte konstigt att du inte hunnit med det, med jobb, blogg och två små barn. Glöm inte att ta hand om dig!

#4 - En kvinnas vardag

Det tycker jag du gör rätt i! Det är aldrig försent att prata om det, och det är inte konstigt att du inte hunnit med det, med jobb, blogg och två små barn. Glöm inte att ta hand om dig!

#5 - Ulle

Det finns så mycket att önska inom vården... när man får en svår sjukdom tycker jag att det borde ingå samtal, men det gör det inte som du skriver.

När man kommit en bit på väg i processen så brukar man ju börja fundera mycket och då är samtalskontakt väldigt bra....tycker det är super att du tänker göra det. Jag har bekostat en hel del själv av det men även fått via landstinget och det är mkt tack vare samtalen som jag orkar kliva upp varje morgon. Mn hittar små verktyg. :)

All lycka till dig!! Kram!!

#6 - Susanne

Det är jätteviktigt att ha någon utomstående att prata med.
Kramar

#7 - Emma - Feministnörden bråkar vidare

Modigt och klokt av dig att ta tag i det. Jag kan bara föreställa mig kaoset du måste ha upplevt inombords med ny ljuvlig bebis och familj å ena sidan och sjukdom och elände å andra sidan. Och om du upplever det lite som att du inte förväntas "älta" det längre eftersom det gått en par år så kan det ju kanske kännas befriande att få prata med en utomstående. Jag har bara goda erfarenheter av gå i samtalsterapi!

#8 - Carro

Fast jag tycker nog att man får älta två år senare, för du hann säkert inte prata så mycket om det när det hände. Finns nog mycket tankar och känslor runt omkring ett cancer besked som du säkert inte hann med att tänka och känna just då med tanke på att du hade två små barn. Starkt av dig att ta tag i det!

#9 - Beatrice, mamma till skrutten Robin- Tävlingar igång!

Det tycker jag att du gör rätt i!

#10 - Ann

Bra Bambi!!
Själv står jag i begrepp att kontakta arbetsgivaren för att be om hjälp med KBT efter en stress som uppkpom för 2 år sedan och som nu gett upphov till panikångest m.m.

* vi måste höja våra röster för att höras *

#11 - Nenna

Modigt och bra gjort!

#12 - Jannice

Det är alltid bra med professionell hjälp hur stark man än kanske känner sig. De kan få en att tänka på andra sätt och bara att älta med nån som förstår lite vad som händer inuti en är skönt. Jag har under småbarnsåren blivit lämnad, mist min bror och sen även min mamma och min psykolog har varit ovärderlig för mig. Så, bra att du tar tag i det, det är viktigt! =)