bambi

Delade meningar kring det där med napp
 
Igår kväll sa jag lite på skoj till Leah "Ska du sova utan napp?" och hon svarade "ja" (vilket jag aldrig trodde). Så jag frågade "är du säker?" och hon svarar "ja, stor nu". Men sen blev det inte så ändå...
 
Maken tycker inte att vi ska pressa henne när det gäller napp. Han tycker att vi här hemma ska vara en fristad från press och krav. Det är ju en jättefin tanke så därför har vi kört på hans linje även fast jag har velat att hon skulle sluta med napp för länge sen. 
 
Jag ser många nackdelar med nappen och har alltid varit lite emot napp. Det beror nog på min egen mamma som alltid sa att ingen av hennes barn hade haft napp, med stolthet i rösten. Så självklart påverkades jag av det och sen när Zack inte ville ha napp så befästades den tanken lite - att barn inte "behöver" napp. Men Leah är verkligen ett nappbarn. Gud, va hon älskar sin napp!
 
Men igår när jag bara på skoj sa så där (det är inget jag brukar göra heller) och fick ändå den responsen av henne så tänker jag att man kanske ska uppmuntra det? Så jag har utlovat valfri leksak från leksaksaffären och lite annat (maken kallar det hjärntvätt) men ändå sitter nu här bredvid mig med nappen i munnen. Jag får nog låta det vara ett tag till...
 
P.S. Idag är sista dagen att vara med och tävla om en hemstädning och en overall från Didrikssons!!
#1 - jess

Klok man du har, hon gillar sin napp. Varför sluta för att det ska se bra ut? Det är ju knappast skadligt med någit som ger så mycket trygghet. Varför tycker du hon ska sluta nu?

Svar: Nej, jag tänker mest på hennes tänder och på talet.
bambi

#2 - sanna W

Fristad är väl bra, men föräldrarna måste hjälpa barnen med sådant som att sluta med napp. Nu är ju inte Leah alldeles för stor, men ändå är jag absolut inne på ditt spår. man måste ju ändå någonstans sätta en gräns i tiden. I vår familj har vi tagit bort napp på dagtid när man är tre och helt när man bli r fyra. Och fiiin present får man som morot när man slutar helt. Lasersvärd och askungeklänning har mina två nappbarn fått när de slutat. De valde själva.

#3 - Världens bästa Maria

Jag har också varit emot napp men så fick jag ett litet nappbarn. Hon har ett jättestort sugbehov och vi började tidigt med napp. Lite för tidigt i mina ögon men samtidigt så hade vi nog inte stått ut utan nappen. Den är jättebra för att få henne att somna och som tröst när hon är ledsen. Men jag är ändå emot att trycka in nappen stup i kvarten på henne, och jag skäms lite över att erkänna att det gärna blir så av ren vana. Fast hon spottar ut nappen när hon inte behöver den så egentligen är det nog ingen fara. Anledningen till att jag är emot napp är för att jag själv hade napp länge (tills jag var ca 4 år) och fick hålla på med tandställningar osv länge. Nu vet jag ju inte om det har något samband men jag inbillar mig det. Men idag är napparna mer tandvänliga och rekommenderas ju tex av barnläkare för att det tydligen minskar plötslig spädbarnsdöd osv så det är nog bara i min skalle som napp är dumt.

Kan tillägga att utan napp hade hon sugit på tummen (det gör hon ändå visserligen) och jag tänker som så att det är lättare att sluta med napp än med tumme så av de två så är nog napp att föredra.

Svar: Men napp är ju även dålig för tänderna pga karies då man ofta inte gör rent nappen när barnet borstat tänderna, så det är inte bara pga risk för utstående tänder :/
bambi

#4 - Lexie

Vi gjorde som så att vi gick ner till dammen och hon fick slänga sin napp till ankorna. Vi pratade mycket om hur ankungen behöver den nu för den är en bebis och efteråt var hon så stolt och nappfri sen dess. Jag tror att det är bra att uppmuntra men också att vara konsekvent.

#5 - Stina

Jag tycker nappen är jättebra, har två riktiga nappbarn!! Hade nog inte klarat det utan nappen. Däremot kan jag tycka att efter 2½-3 år någonting (alla barn är ju olika) så ska nappen försöka att bara vara i sängen.

Det gick så där med storbarnetm hon ville ha nappen jämt, så då köpte jag helt enkelt inga nya och allteftersom de blev snuskiga så slängde dottern och jag dem. Den sista lyckades hon själv leka bort en kväll och sen råkade den aldrig komma fram....Några dagar senare så ville hon ha tuggummi, då såg jag min chans och sa att det är bara barn som har slutat med nappen som får tugga tuggummi, till svar fick jag att hon hade slutat. Då var hon 3 och år 3-4månader.

Lillebror 1½ år går runt med nappen för det mesta och de får han göra ett tag till. Han gillar dessutom att stoppa saker i munnen och sitter nappen där så är det ju igenpluggat :-)

#6 - Marlene

Barnen slutar när de är mogna och jag har ännu inte sett någon vuxen med napp... Min son hade napp LÄNGE, tills han var 5-6 år och han har inte fått problem med varken tänder, karies eller talet. Hans läkare rådde oss att låta honom bestämma själv och det gjorde han. Till slut skickade han nappen till Tomten och fick ett fint svar tillbaka.

#7 - Evelina

När jag och min syster var små (är 21 och 23 nu) planterade vi våra nappar i trädgårdslandet, vattnade och så växte det upp dockvagnar efter ett par dagar.

Lite roligt var att mamma nyligen hittade dom där gamla napparna då hon grävde om landet ;)

#8 - Anonym

Jag har jätte överbett på grund av napp, önskar att mina föräldrar hade pressat mig lite mer att sluta med det..

#9 - Frida

När jag själv slutade med napp började jag med tummen istället... det var mycket svårare att sluta med. Den går ju inte att kasta :)
Tandhyginisten sa till mig att de rekomenderade att de slutar med napp runt 3 år. Min dotter är 3 år nu och hon använder napp. Har dock märkt att hon använder den mindre och mindre. Mest när hon är trött eller väldigt ledsen.
Men det har inte påverkat hennes tal eller tänder (än iaf). Tror de säger sig lite själv när de är mogna att sluta :)

#10 - Mia

Våra barn (3) har aldrig haft napp, så har väl inga jättebra råd att komma med. Men det kan väl vara en bra ide att endast låta henne ha den när hon frågar efter den. Dvs lägg undan den så att den inte alltid finns tillänglig och stoppas i munnen av ren vana.

/Mia

#11 - Stina

Jag tycker absolut att man kan hjälpa sina
barn av med nappen precis som med blöjan.
Själva sugbehovet varar ju första året och
sedan är det en vana/ovana. Kan få något
annat tex fint gosedjur att ha i sängen
när de ska sova. Nappen hämmar talutveckling
och nappbett är skönt att slippa. Tog bort napp
vid 18 mån resp 2 år på de två av mina
barn som använt dem. Att ge dem till djur
ungarna på Skansen brukar vara populärt.
Lycka Till!

#12 - t

har en dotter som är 1.3 och vi har sedan hon föddes haft napp till henne MEN endast när hon sover hon har aldrig nappen annars. tycker att många föräldrar ser nappen som ett snabbt sätt att "lösa" ett problem

#13 - Katja

Från att mina barn var ca ett år fick de bara ha nappen när de skulle sova, långa rundor i bil och vagn. Trots det fick dottern rätt fult nappbett och slutade med napp när hon var 2,5år. Det har gått tillbaka mycket nu men lite är kvar, tyvärr. Sonen valde bort nappen en kväll när han skulle sova (han tyckte att den smakade nått äckligt, eller så hade han ont i halsen eller nått) Han somnade som vanligt och efter det fick han inte tillbaka den.

Hade mina barn fått som de velat själv så hade de haft napparna i munnen hela dagarna, av gammal vana ävn efter ett års ålder. Men de behöves inte då längre.

Men det är svårt det där, för napparna är speciella för de flesta barn :)

#14 - Sara

Jag var själv nappbarn och fick ha mina älskade nappar så mycket jag ville och behövde, och jag minns tydligt att det var en enorm trygghet för mig.

Nu är jag vuxen och är (inte helt oväntat) väldigt nappliberal! Jag arbetar på förskola och har själv en 2-åring, och jag anser att så länge man ser att det ger dem välbehövd tröst, avkoppling och trygghet att använda nappen så finns det ingen anledning att truga för att få dem att sluta i förtid.

Ibland möter jag föräldrar som tvunget vill att deras små barn (runt 2 år) som är mitt uppe i trotsperioden med turbulent humör och jag-utveckling ska sluta med napp genast, och då försöker jag förklara för föräldrarna att nappen kan vara en ovärderlig trygg klippa att hålla sig i när det stormar i utvecklingen för små barn.

Sen kan man självklart locka och uppmuntra barn till att försöka minska användandet helt eller delvis så snart man märker att behovet börjar klinga av och det mest är en ovana att gå runt med nappen hela tiden.

#15 - Världens bästa Maria

Det där med karies hade jag inte ens en tanke på! Visste väl att det fanns fler skäl till att jag är emot napp ;-)

#16 - Anonym

Jag tycker som några här ovan, att som små bebisar och upp till ett års åldern så förstår jag varför nappen sitter där den gör, för att stilla sugbehov osv. Men sen så tycker jag att man kan försöka få det till att bara ha på natten.
Dels för att hjälpa tänderna, det är inte kul att ha tandställning i tonåren!!!
Men också fär att på de barnen jag känner så verkar det bara bli svårare och svårare att sluta med nappen ju äldre de blir ..

#17 - Thina

Min lilltjej började med napp när hon var ett år, innan dess hade hon inte haft den. I dag är hon över tre år och har fortfarande napp, men vi har begränsat det till att bara runt läggning och på nätterna. Nu börjar vi märka att hon "glömmer" nappen allt mer. Den är inte lika viktig så nu finns det en kvar och hon har stenkoll på den men det är sällan hon använder den. Jag tycker att man ska ge barnet den trygghet det kan ge om det behövs.

#18 - Millan

För att få henne att sluta är det inte nödvändigt med *press* och *krav*, det går att *uppmuntra* också. Inte tvinga henne att sluta men börja diskutera saken så att hon hinner förbereda sig och förhoppningsvis bli redo att sluta frivilligt även om det blir tidigare än hon hade slutat om det var på eget initiativ. Så länge det inte blir en negativ upplevelse för henne är det väl ingen fara?

#19 - Rita

Mina barn är och har varit riktiga nappbarn. De två stora hade napp tills de var 4 år, men efter 2 års ålder fick de endast ha napp på natten eller när de var sjuka. Det var vi stenhårda med! Men jag skulle aldrig ha tagit bort nappen när de var 2 år, då skulle de bara ha satt in tummen istället. Nappen var en bra tröst. Så kommer vi också att göra med vår bebis. Han är också beroende av sin napp nu. :)

#20 - Tess

Jag har varit känslig angående napp eftersom jag hade det alldeles för länge och fick överbett. Napparna numera är bättre än de var då förstås, men det sitter i ändå... Så två veckor före Connors 2-årsdag fick han slänga sina nappar hos smådjuren på Mariebergsskogen i Karlstad. Innan det hade vi pratat läääänge om det och efteråt påminde vi om det ofta. 2 nätter var inte roliga för att han saknade nappen, men sedan dess har det gått jättebra! :-)

#21 - Nenna

Att tänderna påverkas av nappen beror nog en del på hur barnet använder nappen. Min stora grabb, Sebastian, älskade att bita på nappen så att halva skölden också var inne i munnen och nappen pressades hårt utåt från framtänderna. Hans tänder började bli påverkade så vi lät nappen "växa bort" eller "krympa". Gick jättebra!

Men jag har vänner vars barn fortfarande har napp och deras tänder är inte påverkade på samma sätt som Sebastians blev. Och då har de använt nappen längre nu.

En liten observation bara. =) Våran kloka BVC-sköterska sa till oss att om vi märker att talet påverkas men att barnet inte vill sluta (är mogen för det) så skulle vi helt enkelt börja med rutinen att plocka ur nappen när hen ska prata. Mycket i och ur med nappen blev det ett tag men det fungerade. I slutet verkade det som att nappen var i vägen när Sebastian skulle prata och han tog ur den självmant (och han började inte prata mindre precis för att vi "tvingade" honom ta ur nappen varje gång, det tog lite längre tid i början bara).

Finns nog inget rätt sätt med napp va? Alla gör olika för att barnen är olika.