bambi

Fusk och elevers attityd till skolan
Jag läser i DN att det blir allt vanligare med elever som fuskar och inte blir påkomna. Dom köper uppsatser som skrivs åt dom och går därför inte att hitta när man som lärare kör igenom dom igenom "fusk-upptäckar-verktyg" som Urkund, t.ex.
 
Jag hatar fusk. Det berättar jag för mina elever också. Precis innan jag startar ett prov så står jag framför eleverna och berättar hur mycket jag hatar fusk och om det är någon som blir påkommen så blir det hus i helvete. Jag drar in rektor, föräldrar, mentorer, you name it. Det ska inte fuskas i skolan.
 
Ändå kommer jag på en hel del fuskare. Jag river prov och det blir en massa möten. Men jag är sån som inte drar mig för att dubbelkolla elever. Jag ber dom resa sig upp om jag misstänker att dom sitter på fusklappar, jag tar bort mobiltelefoner och jag ber dom tömma fickor om jag misstänker fusk.
 
Det som jag hatar med fusk är att det gör bedömningen så orättvis. Men också att elever inte förstår varför dom är där i skolan. Dom är ju faktiskt där för att lära sig saker, inte för att klara proven. Men man ska förstås klara proven om man har lärt sig det man ska.
 
Jag hade en gammal kollega som berättade om en av sina gamla lärare. Hon hade haft en lärare i Historia och hon sa att hon hade aldrig lärt sig så mycket som när hon hade honom som lärare. Han hade nämligen bara oförberedda prov. Och det var det som han grundade betygen på. Så det gällde att hänga med på lektionerna och läsa läxan för man visste aldrig när det skulle bli prov på det man hade gått igenom. 
 
Men ibland blir man lite frustrerad som lärare att eleverna bara råpluggar dagen innan ett prov men annars skiter i det man försöker lära dom. När dom fuskar för att få högre betyg, för att kunna komma in på högskola och universitet så tror jag inte att dom tänker på att dom faktiskt behöver kunna det man försökte lära dom där på gymnasiet för att kunna klara av högskolestudierna. Men det känns inte som om dom som fuskar tänker så långt...
 
P.S. Ett klargörande, jag har sällan prov men ibland är det nödvändigt och då försöker jag använda mig av fallbeskrivningar, artiklar (som ska diskuteras), mm. Det kanske blir 1-2 prov per kurs, för min del. Självklart så sätter man inte enbart betyg utifrån prov men ibland kan något prov vara avgörande då man har många kursmål som ska uppnås men kanske inte alltid tid att testa dom vid många olika tillfällen och på många olika sätt.
#1 - Synen på kunskap

Ett sätt att komma runt fusk, iallafall i vissa ämnen. Är att istället för att på provet skriva frågor som går att svara på med memorerad fakta kan man ställa frågor som tvingar en att använda den fakta man lärt sig. Ett sätt att göra detta är att ge fall som ska lösas/analyseras med den nyvunna kunskapen men även tillsammans med sånt man tidigare vet/borde veta. Haha lite luddigt men jag hoppas du förstår hur jag menar. :-)

Svar: Jo, men det är ofta så jag brukar göra. Vilket jag nu har klargjort i inlägget, då det inte stod förut.
bambi

#2 - Hanna Marie

Jag känner lite att det är skolans, och pedagogerna som jobbar inom dens, ansvar att motivera till att inte fuska. Skapa en lärande miljö där man inte vill och kan fuska. T ex i psykologi på gymnasiet hade vi bara ett skriftligt prov (annars bara arbeten och seminarium) och då fick vi ha böckerna med oss och uppgifterna var sådana att man behövde använda böckerna för att lösa. Sådana prov "går" inte att fuska på och varför skulle man vilja, man får ju ha böckerna med sig.

Sedan tycker jag att det här med dubbelkoll låter lite... militäriskt. Känns som att visa att man inte litar på eleverna, vilket säkert inte har positiva effekter på varken relationen eller deras självkänsla. OM de fuskar, vad gör det egentligen? Ja, de kanske får bättre betyg och kanske eventuellt kommer in på en utbildning som de inte hade kommit in på annars (vilket man väl kan tycka är lite orättvist). Men där kommer det ju bita dem i baken, eftersom de inte kommer hänga med eller ha den förkunskapen som krävs. Att fuska straffar BARA fuskaren i längden.
Och liksom, borde man inte MÄRKA att eleven saknar kunskapen i längden? Genom samtal med eleven, seminarium, klassrumsdiskussioner osv? Man sätter väl inte betygen enbart efter provresultat?

Jag tror man ska titta på VARFÖR folk fuskar och ofta tror jag det beror på att pedagogen har misslyckats med att motivera och göra utbildningen sådan att man inte vill och kan fuska.

Min syn på det här är kraftigt influerad av min pappa, som är gymnasielärare i etik, filosofi, historia och religion och min gymnasielärare i psykologi. De litar på sina elever, behandlar dem som likar och förutsätter att de gör det rätta och är kapabla att ta sina egna beslut, vilket jag personligen tror är betydligt mer framgångsrikt i längden än att dubbelkolla.

Svar: Men det känns ju FRUKTANSVÄRT om någon av mina elever skulle fuska, komma in på någon utbildning den inte har rätt till och TA någon annans plats. Någon som faktiskt har pluggat och gjort rätt för sig. Därav är jag stenhård - visst man kanske kan kalla det militäriskt - men jag vet och har fått höra att jag är en RÄTTVIS lärare och att eleverna vet att jag är rättvis i bedömning. Det tycker faktiskt många är skönt! För man får OFTA höra om andra lärare som ser mellan fingrarna för så mycket och elever känner sig orättvist behandlade att andra kommer undan med så mycket. DET tror jag faktiskt skadar mer än att jag dubbelkollar elever.
bambi

#3 - Lisen

Min bästa lärare lät oss ha proven med böcker tillgängliga. Det lärde oss att aktivt leta information och uppdatera oss och vi tyckte det var roligare att gå på hans lektione, vi lärde oss faktiskt mer än andra klasser, det kunde man se på resultaten på de nationella proven som vi inte kunde använda hjälpmedel på! Jag tycker att ditt sött Bambi skapar bara onödig oro för eleverna och ligger inte i tiden. I den verkliga världen uppdaterar vi oss ständigt, letar info, inget är hugget i sten. På kuridikstudierna får vi ha lagboken vid tentorna. Många av mina vänner som läser andra utbildningar har hemtentor där man tar hjälp av litteraturen. Välkommen in i 2012.

Svar: Nu beror det mycket på vad man har för ämne, men i t.ex. Engelska så har man något som kallas för Nationella Prov där man INTE får använda sig av hjälpmedel - inte ens ordböcker. Det är många ämnen där man inte riktigt kan utforma prov på det sättet du beskriver, men det är kanske inte så lätt att veta om man inte är insatt i kursmål och betygskriterier.
bambi

#4 - Lisen

Mina kommentarer kommer inte med (?) Hur som. Min favoritlärare lät oss ha litteraturen tillgänglig vid prov. Vi lärde oss att kontinuerligt söka information. HPan litade på oss, var pedagogisk och gav oss ansvar. Det fungerade, vi låg alltid i topp på nationella proven. Jag läser juridik och hat lagboken till hands vid tenta, mina vänner som läser andra utbildningar har mestadels hemtentor vilket tillåter hjälpmedel. Ute på arbetsplatser sitter folk och jobbar och söker aktivt hjälp utifrån kollegor, internet, litteratur etc. Ditt sätt är konservativt och jag önskar att du kunde se ett större perspektiv på pedagogiken.

Svar: Jättekonstigt, för jag har svarat på din kommentar tidigare och både din kommentar och mitt svar syns under "publicerade kommentarer". Men jag klistrar in mitt svar igen:
Nu beror det mycket på vad man har för ämne, men i t.ex. Engelska så har man något som kallas för Nationella Prov där man INTE får använda sig av hjälpmedel - inte ens ordböcker. Det är många ämnen där man inte riktigt kan utforma prov på det sättet du beskriver, men det är kanske inte så lätt att veta om man inte är insatt i kursmål och betygskriterier. Vissa betygskriterier säger specifikt att eleverna ska kunna vissa termer och då kan man inte ha tillgång till böcker där termerna förklaras, t.ex.
bambi

#5 - Ulle

Det är ett komplext ämne... Jag undrar alltid vad som är orsaken till det ena eller andra, och fusk, skolk med mera har oftast en del bakomliggande orsaker som man skulle behöva reda i. Men det ska absolut inte nochaleras eller accepteras, det håller jag verkligen med om.

#6 - Rita

Jag är en sån som alltid har pluggat mycket och tyckt om att göra det. Därför hade jag också tyckt att det varit fruktansvärt om nån genom fusk hade t.ex. fått högre betyg än mig. Hemskt! Jag tycker du låter som en rättvis och bra lärare!

#7 - Monia - mamma till Tuvalie

Hur vet man att de fuskar om de inte blivit påkomna...? :)

#8 - Alexandra mamma till Tove och Lykke

hmm vart ska jag börja..
Jag var en sådan som fuskade rätt mycket i skolan.
MEN..
Jag var en sådan elev som verkligen inte kunde lära mig genom att läsa, jag har alltid lärt mig genom att utföra saker med händerna, att lyssna på ljudbok har fungerat toppen. under mina första år i skolan 1-6 så fick jag alltid höra att jag var slarvig, kunde inte stava rätt gick från proven för tidigt och inte gav det en chans. ( ofta ritade jag mig igenom mina prov i ren protest) jag verkligen hatade prov. jag blev skitnervös, illamående och fick dubbelseende så fort jag gick in i ett klassrum där provet skulle hållas. jag visste att jag kunde det jag lärt mig på lektionerna men jag kunde absolut inte det jag läst i böckerna. Jag kunde läsa om samma sida 14 ggr utan att ha fått in det i huvudet..
Jag fick gå hos psykologer och dylikt men ingen fattade att jag verkligen hade läs och skrivsvårigheter.
På högstadiet hade vi ett helt annat sätt att lära oss saker. vi fick utefter våra egna lärstilar lära oss saker.
Jag till gjorde massvis med intervjuer på engelskan och svenskan jag fick skriva böcker ( med tusentals ordfel ) men jag lärde mig det jag skulle och jag hade faktiskt bara 2 skriftliga prov utöver de nationella proven under 7-9an. Jag hade massvis med redovisning och muntliga prov. Det fungerade utmärkt för mig. Och jag kom in på ett natur och tekniskt program med mycket matte och fysik. Och där vände det igen tillbaka till prov som jag bara misslyckades med och hela gymnasietiden blev en stor fight mot alla. Jag försökte bevisa för alla att jag hade läs och skrivsvårigheter men ingen lyssnade.
men jag kämpade och lade ut massvis med pengar på ljudböcker för att kunna hänga med.
I alla teknik kurser hade jag toppbetyg och de var min räddning. utan dem hade jag gett upp för länge sedan.

nu i vuxen ålder när jag var arbetslös så pratade jag med min handläggare och frågade om de visste någonstans där man kunde göra ett dyslexi test. Och de hade de ju på arbetsförmedlingen.
Sagt och gjort. Jag fick göra alla dessa prov och visst hade jag Dyslexi en svår sådan.

Så efter alla dessa åren fick jag min upprättelse.
Och absolut hade ju min dyslexi invärkan på mina provresultat.

Och det är ju heller inte konstigt att jag tog till metoderna för att fuska..

Jag säger dock inte att alla som fuskar har dyslexi men många av dem kan ju faktiskt ha något som ligger bakom sitt fuskande..
och självklart tycker jag inte att det är ok med fusk.
och jag förstår dig som lärare att du vill få stop på det.
och jag tyärr ingen lösning men kanske man ska ta tag i det och verkligen förklara för eleverna vad som skadar dem själva om de fuskar. och kanske försöka få reda på varför de fuskar. de kanske försöker säga något men det kanske inte riktigt kommer fram..
Och det är ju trotts allt så att vi alla lär oss saker på olika sätt..


#9 - Rebecka

Jag spikade alltid proven med alla rätt, men nu, fyra år sedan studenten, minns jag inte mycket av de där rätta svaren. Det som (nästan) sitter kvar i efterhand är hemproven, där jag har reflekterat och analyserat på egen hand. Nu på universitetet tycker inte jag att salstentor gör mig rättvisa för hur mycket jag pluggar. Hemtentor däremot! Jag tycker att seminarier och gruppövningar där elever diskuterar och måste redovisa eller hålla i lektioner är det mest lärorika. Talat utifrån mina egna erfarenheter bara. Min poäng är nog att jag är skeptisk till vår betyghets egentligen. Att det går ut på att spika alla rätt för att sedan glömma dem när betygen satts.