Ett sätt att komma runt fusk, iallafall i vissa ämnen. Är att istället för att på provet skriva frågor som går att svara på med memorerad fakta kan man ställa frågor som tvingar en att använda den fakta man lärt sig. Ett sätt att göra detta är att ge fall som ska lösas/analyseras med den nyvunna kunskapen men även tillsammans med sånt man tidigare vet/borde veta. Haha lite luddigt men jag hoppas du förstår hur jag menar. :-)
Jag känner lite att det är skolans, och pedagogerna som jobbar inom dens, ansvar att motivera till att inte fuska. Skapa en lärande miljö där man inte vill och kan fuska. T ex i psykologi på gymnasiet hade vi bara ett skriftligt prov (annars bara arbeten och seminarium) och då fick vi ha böckerna med oss och uppgifterna var sådana att man behövde använda böckerna för att lösa. Sådana prov "går" inte att fuska på och varför skulle man vilja, man får ju ha böckerna med sig.
Sedan tycker jag att det här med dubbelkoll låter lite... militäriskt. Känns som att visa att man inte litar på eleverna, vilket säkert inte har positiva effekter på varken relationen eller deras självkänsla. OM de fuskar, vad gör det egentligen? Ja, de kanske får bättre betyg och kanske eventuellt kommer in på en utbildning som de inte hade kommit in på annars (vilket man väl kan tycka är lite orättvist). Men där kommer det ju bita dem i baken, eftersom de inte kommer hänga med eller ha den förkunskapen som krävs. Att fuska straffar BARA fuskaren i längden.
Och liksom, borde man inte MÄRKA att eleven saknar kunskapen i längden? Genom samtal med eleven, seminarium, klassrumsdiskussioner osv? Man sätter väl inte betygen enbart efter provresultat?
Jag tror man ska titta på VARFÖR folk fuskar och ofta tror jag det beror på att pedagogen har misslyckats med att motivera och göra utbildningen sådan att man inte vill och kan fuska.
Min syn på det här är kraftigt influerad av min pappa, som är gymnasielärare i etik, filosofi, historia och religion och min gymnasielärare i psykologi. De litar på sina elever, behandlar dem som likar och förutsätter att de gör det rätta och är kapabla att ta sina egna beslut, vilket jag personligen tror är betydligt mer framgångsrikt i längden än att dubbelkolla.
Min bästa lärare lät oss ha proven med böcker tillgängliga. Det lärde oss att aktivt leta information och uppdatera oss och vi tyckte det var roligare att gå på hans lektione, vi lärde oss faktiskt mer än andra klasser, det kunde man se på resultaten på de nationella proven som vi inte kunde använda hjälpmedel på! Jag tycker att ditt sött Bambi skapar bara onödig oro för eleverna och ligger inte i tiden. I den verkliga världen uppdaterar vi oss ständigt, letar info, inget är hugget i sten. På kuridikstudierna får vi ha lagboken vid tentorna. Många av mina vänner som läser andra utbildningar har hemtentor där man tar hjälp av litteraturen. Välkommen in i 2012.
Mina kommentarer kommer inte med (?) Hur som. Min favoritlärare lät oss ha litteraturen tillgänglig vid prov. Vi lärde oss att kontinuerligt söka information. HPan litade på oss, var pedagogisk och gav oss ansvar. Det fungerade, vi låg alltid i topp på nationella proven. Jag läser juridik och hat lagboken till hands vid tenta, mina vänner som läser andra utbildningar har mestadels hemtentor vilket tillåter hjälpmedel. Ute på arbetsplatser sitter folk och jobbar och söker aktivt hjälp utifrån kollegor, internet, litteratur etc. Ditt sätt är konservativt och jag önskar att du kunde se ett större perspektiv på pedagogiken.
Det är ett komplext ämne... Jag undrar alltid vad som är orsaken till det ena eller andra, och fusk, skolk med mera har oftast en del bakomliggande orsaker som man skulle behöva reda i. Men det ska absolut inte nochaleras eller accepteras, det håller jag verkligen med om.
Jag är en sån som alltid har pluggat mycket och tyckt om att göra det. Därför hade jag också tyckt att det varit fruktansvärt om nån genom fusk hade t.ex. fått högre betyg än mig. Hemskt! Jag tycker du låter som en rättvis och bra lärare!
hmm vart ska jag börja..
Jag var en sådan som fuskade rätt mycket i skolan.
MEN..
Jag var en sådan elev som verkligen inte kunde lära mig genom att läsa, jag har alltid lärt mig genom att utföra saker med händerna, att lyssna på ljudbok har fungerat toppen. under mina första år i skolan 1-6 så fick jag alltid höra att jag var slarvig, kunde inte stava rätt gick från proven för tidigt och inte gav det en chans. ( ofta ritade jag mig igenom mina prov i ren protest) jag verkligen hatade prov. jag blev skitnervös, illamående och fick dubbelseende så fort jag gick in i ett klassrum där provet skulle hållas. jag visste att jag kunde det jag lärt mig på lektionerna men jag kunde absolut inte det jag läst i böckerna. Jag kunde läsa om samma sida 14 ggr utan att ha fått in det i huvudet..
Jag fick gå hos psykologer och dylikt men ingen fattade att jag verkligen hade läs och skrivsvårigheter.
På högstadiet hade vi ett helt annat sätt att lära oss saker. vi fick utefter våra egna lärstilar lära oss saker.
Jag till gjorde massvis med intervjuer på engelskan och svenskan jag fick skriva böcker ( med tusentals ordfel ) men jag lärde mig det jag skulle och jag hade faktiskt bara 2 skriftliga prov utöver de nationella proven under 7-9an. Jag hade massvis med redovisning och muntliga prov. Det fungerade utmärkt för mig. Och jag kom in på ett natur och tekniskt program med mycket matte och fysik. Och där vände det igen tillbaka till prov som jag bara misslyckades med och hela gymnasietiden blev en stor fight mot alla. Jag försökte bevisa för alla att jag hade läs och skrivsvårigheter men ingen lyssnade.
men jag kämpade och lade ut massvis med pengar på ljudböcker för att kunna hänga med.
I alla teknik kurser hade jag toppbetyg och de var min räddning. utan dem hade jag gett upp för länge sedan.
nu i vuxen ålder när jag var arbetslös så pratade jag med min handläggare och frågade om de visste någonstans där man kunde göra ett dyslexi test. Och de hade de ju på arbetsförmedlingen.
Sagt och gjort. Jag fick göra alla dessa prov och visst hade jag Dyslexi en svår sådan.
Så efter alla dessa åren fick jag min upprättelse.
Och absolut hade ju min dyslexi invärkan på mina provresultat.
Och det är ju heller inte konstigt att jag tog till metoderna för att fuska..
Jag säger dock inte att alla som fuskar har dyslexi men många av dem kan ju faktiskt ha något som ligger bakom sitt fuskande..
och självklart tycker jag inte att det är ok med fusk.
och jag förstår dig som lärare att du vill få stop på det.
och jag tyärr ingen lösning men kanske man ska ta tag i det och verkligen förklara för eleverna vad som skadar dem själva om de fuskar. och kanske försöka få reda på varför de fuskar. de kanske försöker säga något men det kanske inte riktigt kommer fram..
Och det är ju trotts allt så att vi alla lär oss saker på olika sätt..
Jag spikade alltid proven med alla rätt, men nu, fyra år sedan studenten, minns jag inte mycket av de där rätta svaren. Det som (nästan) sitter kvar i efterhand är hemproven, där jag har reflekterat och analyserat på egen hand. Nu på universitetet tycker inte jag att salstentor gör mig rättvisa för hur mycket jag pluggar. Hemtentor däremot! Jag tycker att seminarier och gruppövningar där elever diskuterar och måste redovisa eller hålla i lektioner är det mest lärorika. Talat utifrån mina egna erfarenheter bara. Min poäng är nog att jag är skeptisk till vår betyghets egentligen. Att det går ut på att spika alla rätt för att sedan glömma dem när betygen satts.