bambi

Barnens sovrutiner
I lördags så hälsade vi på några vänner som har en glad liten 7-månaders bebis. Vi började prata om det kära ämnet - SÖMN, som är så populärt att diskutera som småbarnsförälder. Deras lille vaknade 2-5 gånger per natt och dom undrade lite förtvivlat när det blir bättre. Och vi sa att vi undrar detsamma, haha... 
 
Nej, men så mycket vaknar dom inte men dom kommer ju in till oss och vi sover allihop i samma säng. Det blir trångt och jag har ofta svårt att sova. Ibland så väcks vi av att nappen har tappats, att dom är törstiga eller något annat, så visst är sömnbristen påtalig fortfarande. 
 
Det konstiga är att Zack sov jättebra och i sin egen säng hela nätterna när han var bebis. När Leah kom så var hon en bebis som behövde mer närhet så hon har inte sovit en endast hel natt i sin egen säng utan alltid kommit över till oss och då började Zack med också. Och det är väl klart att han inte vill ligga själv i sin säng medan vi andra myser tillsammans! 
 
Men om ett par år så kanske man får sova..?  ;)
#1 - LILITH - Boktokig mamma med borderline

Haha var inte så säker på det :) Här är det fortfarande minst ett uppvak per natt.

#2 - ♥ Tirja ♥

Här va det storebror som inte kunde sova själv, ens från början, trots att spjälsängen stod precis bredvid våran säng. Lillan som är 7 månader nu har hela tiden sovit själv i sin säng bredvid våran, förutom ett par gånger, mest när hon vart dålig el så och då har hon sovit på mig. Enda gången hon sovit i sängen va när både pappa och storebror va borta. Men det va nog mest för min egen skull. Det vart ju så tomt när man är van en stor 3 åring i sängen liksom. Storebror sover så klart fortfarande i våran säng. Men då sover han till 97 % hela natten istället. Sover han i egen säng på eget rum är han upp flera gånger per natt. Och eftersom han är väldigt still funkar det ju bra. Vi sover bra allihopa.
Men alla har ju inte så lugna barn!

#3 - Anonym

Min 3 åring samsover med oss och jag älskar det för det kommer en tid då barnet kommer vilja sova själv så jag myser så länge jag kan, vi har inte ens en barnsäng hemma. Å andra sidan så sover mitt barn lugnt och vi är utvilade så det som är mys för oss kan vara jobbigt för andra. Jag känner ett par vars barn sover i sängen med mamma och pappa på soffan, men vad gör man inte för sina ungar :)

#4 - Michan

Haha nej.
Jag undrar ofta på natten hur jag kan vakna av Leos knä eller fot i ansiktet :)

#5 - Emmelie- Mamma till Ebba och Hugo

Ebba är fyra år och hon fortfarande aldrig sovit en hel natt :/

#6 - En pojkmammas vardag - blivande trebarnsmamma

Edvin har alltid sovit i sin säng. Eller ja, det har funnits gånger då han krypt ner till oss för att han inte kunnat sova. Men dom är inte många och han sa när han var mindre och man frågade om han ville sova med mamma och pappa "men jag har ju en egen säng".

Sen kom Tore. Och han har knappt lämnat våran säng. Ett tag sov han i egen säng. Sen blev jag gravid och lät han somna i vår säng bara för att jag var trött och somnade samtidigt ... och där står vi fortfarande idag och det känns samtidigt som att det inte gör så mycket :) Tids nog kommer han att sova i sin säng ...

#7 - Millan - två små och mamma mu

haha klockren bild! Jag längtar såå efter bara en endaste hel natts sömn, en gång i veckan vore väl inte för mycket begärt ändå?

#8 - ebba

vilken fin blogg du har :)

#9 - Longevity - en blogg om hälsa

Det verkar vara så himla olika det där. Jag har alltid fått sova med undantag om någon varit sjuk. När man läser runt verkar det dock som det är mer undantag än regel att man får sova.

#10 - Paula´z Värld

Våra barn är ju tonåringar, men kommer ihåg i alla fall att dottern Jessica var en nattvandrare. Kommer ihåg då vi fick Andreas (J var ca 2 år) så satt hon o såg på då jag ammade på natten! Jag pratade aldrig med henne..hon slutade med det vid 4 årsåldern.....så vid 4 år har dom alla börjat sova hela nätterna, I samma veva så slutade dom att sova på dagen..

Kram

#11 - Jacksmamma - och liten i magen

Precis så svarar jag med när föräldrar med små barn undrar när sömnen blir bättre...och Jack är ju 4 nu ;)! Fast antar att det inte blir med sömn när liten föds i sommar :)

#12 - Annika

Vi har tre barn som alla sovit i egna sängar från 6 månaders ålder. Minstingen sov hela nätter från 3 månaders ålder så sömnbrist var det länge sedan vi led av då hon nu är 7 år :-) . Varken jag eller maken sover speciellt bra med barn i sängen (vilket händer, men väldigt sällan, vid t ex sjukdom) och vi tycker att det är viktigt att lära sig att somna själv och sova i sin egen säng, och vara trygga i det.

#13 - Marie

Lite komiskt att du i förra inlägget skriver "Hur mycket ska barn få bestämma?" och sedan i detta inlägget verkar det som att det är barnen som bestämmer var de ska sova...
Vi hade samma problem som er och hela familjen var ju kontant trötta, men sen fick vi nog. Vi lärde barnen somna själva (i början låg vi på madrass på golvet) och gjorde samma sak på natten. Dvs vaknade de så gick vi tillbaka till deras sängar och la oss själva på madrassen. Då lärde de sig att somna om i sin egen säng själva och vi kunde snabbt somna om på madrassen (som alltid låg bäddad i rummet).
Nu sover de hela nätterna och skulle de ibland vakna och vilja mysa så ligger vi en kort stund hos dem, men sedan säger de själva "Nu kan du gå så att jag kan sova"!

Våga sätta ner foten!

#14 - Helena - mamma till Eskil och gravid med lillasyster

Jag försöker tänka som så att om några år kommer de inte ens vilja kramas, allt man gör kommer vara pinsamt och de kommer absolut inte vilja sova i ens säng. Tänker på det ibland när Eskil är sådär fruktansvärt go och mysig, tänker att man skulle vilja spela in honom när han pratar och kunna ta fram när han på tonårssprickande röst säger åt mig att gå ut från hans rum :-)

Nä, allvarligt så har vi lite samma grej, Eskil kommer in till oss varje natt och man vaknar titt som tätt av en fot som smäller till örat eller nån som bökar i sängen så man får flytta till hans säng istället. Vi har inte tagit tag i det än och nu när det bara är några veckor till lillasyster gör entre känns det som att det inte är någon ide att försöka ändra det nu heller, så vi får stå ut med det helt enkelt.

#15 - Aggie

Storebror 3 och 1/2 år nu sover i mellan oss i vår säng. Han hade flyttat in i sitt rum och sov visa nätter i sitt rum men när lillasyster kom (är 1 år och 2 månader nu) så flyttade han in till oss igen. Lillasyster vill helst ligga själv i sin spjälsäng med sänkt botten och öppen sida mot oss. Någon gång kommer de flytta till gemensamt rum eller egna men som vi har det nu sover de 11-12 timmar i sträck utan att vakna en endaste gång. Så varför ändra på det? Hela familjen sover otroligt gott!

Om jag ver er skulle jag ställa en 90 cm säng bredvid eran säng så att ni får mera plats. varför krångla till det liksom? Visst man kanske får ta ett ute nattusborden och det ser inte lika snyggt ut, men om man sover grymt mycket bättre, varför inte? :-)

ps. dock var 3 åring extremt mycket vaken på nätterna i två månader direkt efter att lillasyster föddes, hon sov som en stock, haha. Så vi har haft våra vaknätter vi me ;-) ds.

Hoppasni får sova i natt :-) Kram!

#16 - Hanna E

Vi hade en period när båda barnen ville sova hos oss varje natt och då satte vi spjälsängen bredvid min sida på sängen med spjälorna borttagna. På det viset fick vi ett litet annex.

Nu är storebror 5 år och sover de flesta nätterna i sin egen säng. Den stora skillnade märkte vi när han fick ny säng i höstas, den är 140 cm bred och han kan sova på alla ledder utan att slå i något och jag tror att det gjorde stor skillnad.
Fördelen med att han har så stor säng är också att om båda barnen kommer in till oss (och vi inte orkar gå tillbaka med dem) så kan en av oss gå och lägga sig i den sängen om det blir för trångt.

Det är också lite konstigt, vissa nätter fungerar det jättebra att sova alla 4 i dubbelsängen, medans det andra nätter inte fungerar med ett barn där.

Just nu är 2-åringen inne i en period med mycket drömmar och sover ganska oroligt. Han kommer in till oss ganska tidigt (före kl 24) och vill sedan ha kroppskontakt med mig hela tiden.

Eftersom vi börjar se slutet och de flesta nätter faktiskt sover rätt bra (dvs sover 5-6 timmar utan att bli väckta) så tror jag att vi bara har ett eller två år kvar innan barnen sover de allra flesta nätterna i sina egna sängar.

Sen kan andra tycka att man ska sätta ner foten och inte låta barnen bestämma var de ska sova. Men för mig handlar det inte om att visa vem som bestämmer var de ska sova (vi bestämmer att barnen ska somna i sina egna sängar) utan att det är barn som söker trygghet när de vaknar på nätterna. Ibland vill de gå tillbaka till sina egna sängar, men ibland vill de vara omgivna av mamma och pappa (och våra dofter) i vår säng och då får de det.