12 Februari 2013 - 06:47
Ibland så känns det som att många föräldrar har svårt att erkänna att dom gör fel och kan göra fel. Det dom säger är alltid rätt och är det som gäller. Dom säger aldrig förlåt och erkänner att det dom gjorde var dumt, men då kan dom väl inte förvänta sig att deras barn ska göra det? Barn ser ju upp till sina föräldrar och gör gärna som dom. Om barn aldrig får höra ett "förlåt" från föräldrarna eller höra föräldrarna säga att dom har gjort fel då tror förstås barnen att det är så man ska bete sig.
Sen känner jag att det alltid är viktigt att barnen får känna att dom får säga emot oss föräldrar och vi säger alltid att dom får bli arga - även på oss. För om dom inte vågar säga ifrån till oss, hur ska dom våga säga ifrån när någon främling gör något dumt? Hur ska dom lära sig sitt värde och att deras åsikter räknas också? För även om jag säger något så betyder det inte att jag har sista ordet, ibland ändrar jag mig om barnen kommer med bra argument. Det händer ju inte såååå ofta, men dom lär sig att argumentera för sin åsikt och att den är värd att lyssnas på.
Men det är en balansgång det där med att bestämma och låta barnen vara med och bestämma. Jag får även träna på det en hel del på jobbet där eleverna får vara med och bestämma till viss del. Likadant med detta att erkänna att man kan ha fel, det tycker jag är viktigt att en lärare kan göra också. Att man visar barn och ungdomar att det är okej att inte alltid veta allt och veta bäst.
10 kommentar(er)
