Tack!

Tusen tack för alla fina och uppmuntrande kommentarer till inlägget om cancer och skuldkänslor. Jag brukar försöka hålla bloggen personlig men inte privat. Jag har inte berättat så mycket om terapin som jag går igenom på bloggen och det kommer jag aldrig att göra men just det ämnet kändes bra att ta upp. Jag tror att det kan finnas fler som känner likadant. Sen så vill jag väl på något sätt visa er hur jag känner och mår så att ni förstår lite vad jag går igenom.
 
Men jag börjar helt klart må bättre och mina allra mörkaste tankar är borta. Det känns jätteskönt att gå och prata av sig och låta det ta den tid det tar. Jag är också jättetacksam för alla vänner och kollegor som bara har visat förståelse för min situation och har stöttat mig massor!

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...
Kommentarer
Linda
2013-02-16 @ 21:34:03

Jag känner igen mig väl i skuldkänslan. När min yngsta bara var någon vecka gammal fick mitt äldre barn en ganska tung diagnos. Jag ville finnas där för mitt äldre barn (som bara var två år), men "satt fast" med en nyfödd bebis med allt vad det innebär. Jag var så arg på den lilla att hon tog all min tid och energi i anspråk. Vissa stunder önskade jag att hon inte fanns och anknytningen blev jättedålig till en början. Det ordnade sig till viss del, men gissa om jag har haft dåligt samvete över hur jag tänkt och känt för min lilla dotter. Jag undrar ofta om det har påverkat henne på något sätt, om hon kände av mina känslor och motvilja även om hon i praktiken fick allt hon behövde.

Madelein Larsson Wollnik
2013-02-16 @ 22:38:31 Blogg: http://madelein.se/

Thats what friends are for!! :-)

Innan du kommenterar,glöm inte att prenumerera på min blogg! Du vill väl inte missa några inlägg? Nej, tänkte väl det. Klicka på ikonen!

bloglovin





Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback










Beauty Planet