Tusen tack för alla fina och uppmuntrande kommentarer till inlägget om cancer och skuldkänslor. Jag brukar försöka hålla bloggen personlig men inte privat. Jag har inte berättat så mycket om terapin som jag går igenom på bloggen och det kommer jag aldrig att göra men just det ämnet kändes bra att ta upp. Jag tror att det kan finnas fler som känner likadant. Sen så vill jag väl på något sätt visa er hur jag känner och mår så att ni förstår lite vad jag går igenom.
Men jag börjar helt klart må bättre och mina allra mörkaste tankar är borta. Det känns jätteskönt att gå och prata av sig och låta det ta den tid det tar. Jag är också jättetacksam för alla vänner och kollegor som bara har visat förståelse för min situation och har stöttat mig massor!
2 kommentar(er)
