Frågan är var samhällets skyldighet upphör. En hemlös missbrukare får oftast någonstans mellan 8000 och 12000kr per månad att leva på, dvs mer än en student som tar både lån och bidrag. Detta är siffror jag fått av missbrukarna själva, samt diverse utbildningssamordnare, poliser m.m. Trots detta stjäl de i massor. LVM har bevisligen misslyckats, därav har man nu beslutat att (eller om det nu redan skett) avskaffa det. All forskning visade på att någon som inte ville ta sig ur ett missbruk kunde inte botas genom tvångsvård.
Så vad exakt är det man ska göra för att hjälpa dem? De får chans på chans men kan ändå inte bete sig. Tragiskt är det såklart i många fall, men man måste ändå ta ansvar för sina egna handlingar då andra bevisligen inte kan bära hela tyngden åt dem.
Samhällets ansvar bör aldrig upphöra, välfärden måste ha en central plats, det medmänskliga. Allt är inte svart och vitt och allt kan inte med enkelhet förklaras. Vi måste sluta vara så isolerade från våra grannar och medmänniskor, vi måste sluta tänka i vi och dem termer. Människor som ligger på botten behöver all hjälp från samhället och sina medmänniskor de kan få. Ett vänligt hej kan göra en hel dag för någon.
Ps. Statistiken visar att brotten inte ökar utan står på samma nivå eller minskar.
Jag tror också att det är något djupt tragiskt bakom människor som gör sånt. Det desperata över situationerna pekar ju åt droger eller alkoholmissbruk. Jag tycker att samhället alltid har en skyldighet att värna sina medborgare, ibland måste vi ju skydda samhället från vissa individer genom tvingande åtgärder. Men nånstans har vi ju misslyckats, då vi fortfarande har fattiga, missbrukare, att människor begår självmord m.m. Jag tycker det är värt alla skattekronor i världen om vi kunde få ett tryggare och med välkomnande samhälle - men man kan inte förvänta sig att samhället, dvs staten, ska fixa allt. Ansvaret ligger på oss också. Att bemöda sig att hjälpa någon som har det svårt, att ringa polisen och anmäla en trolig fyllekörning, att göra en orosanmälan till soc.